Sheikh Rabé har svarat.
Fråga: Vissa av de lärda har sagt: Det hör till god förståelse gällande meningskiljaktigheter i regel frågor i Islam att: Om man reser till en plats där folket följer en lagskola som motsäger din åsikt i en viss fråga, så skall man avstå från sin åsikt för att inte förvirra de vanliga människorna. Är detta uttalande korrekt? Må Allah belöna er.
Svar: Ibn Teimia ansåg att man bör avstå från vissa Sunna-handlingar sålänge folket inte är redo att acceptera från dig, och att detta beteende gynnar Dawan(1), och må Allah vara barmhärtig mot denne lärde.
Till exempel så avstod Profeten صلى الله عليه وسلم från att riva ner Kaban, för att denna handling (att avstå från det) var mer gott och genom detta undvek de viss skada och ondska. Så fastän det var någonting som var bra, dvs att riva ner den, så avstod han från detta då det skulle ha viss negativ effekt.
Allahs Sändebud صلى الله عليه وسلم sade angående detta till Aisha رضي الله عنها: “Aisha, om inte ditt folk skulle vara nyfrånkomna från Shirk (avgudadyrkan) så skulle jag ha rivit Kaban och jämnat den med marken, och byggt upp den med två dörrar, en mot öster och en mot väster, och jag skulle gjort den 6 armslängder(2) större, för Quraish har fallit tillkorta i att bygga den”(3)
Man bör förstå detta som att en Sunna-handling bör avstås från att göras, till och med om den är obligatorisk (wâdjib), om det har en skadlig effekt.
På samma sätt är det gällande att påbjuda det goda.
Att påbjuda gott är obligatoriskt, och en av Islams grunder(4), men om du beordrar någon att sluta göra en viss förbjuden handling och att detta leder till något ännu värre, så får man inte kritisera handlingen. Detta för att förbjudandet skulle leda till någonting värre än själva handlingen.
Beviset är att Dawa(5) behöver vishet och kunskap: “Kalla till din Herres väg med vishet och fina uppmaningar, och diskutera med dem på bästa sätt”(6)
Även för denna anledning så har Allah sänt ned lagstiftningen i nivåer - Han förbjöd inte sprit förutom i slutet av Islams uppenbarande, och även själva förbudet nedsändes i olika nivåer. Och inte heller Riba (ränta) förbjöds förrän i slutet av Islams uppenbarande.
Därför säger Sheikh ul-Islam (dvs Ibn Teimia): “Den som kallar till Islam och som reser till ett korrupt land (islamiskt sett), och som inte hindras från att visa Islam bit för bit, bör göra så (kalla till Islam nivåvis) – inte kommer man bara och häller hela Islam på ett vilselett folk, på en enda gång”
Du går inte till ett folk som är Rafida (extrema Shia), eller extrema Sufister som dyrkar gravar, och tvingar dem att följa handlingar som visserligen är Sunna men medan folket är dränkta i Shirk (avgudadyrkan) och villfarelse!
Man bör börja sitt kall till Islam med Tawhid (den “Islamiska monoteismen”) och sedan de saker som är obligatoriska (wadjib), och saker som de skiljer sig från gällande Sunna handlingar bör man börja med efter allt detta.
السؤال: بعض أهل العلم قال : إن من فقه الخلاف أنه إذا نزل المرء على أهل بلد وهو مخالف لمذهبهم في مسألة من المسائل التي يسوغ فيها الخلاف أن ينزل على رأيهم منعا للتلبيس على العامة، فما مدى صحة هذا القول وجزاكم الله خيرا ؟
الـجــواب:
يرى ابن تيمية رحمه الله أنّ من مصلحة الدعوة أنك تتنازل عن سنة ولا تتشدد فيها حتى تتجاوز مرحلة يمكن أن يقبلوا منك تطبيق هذه السنة – رحمه الله – .
وقد يضرب مثلا لهذا : أن الرسول عليه الصلاة والسلام ترك هدم الكعبة لأجل المصلحة ودرء المفسدة عليه الصلاة والسلام؛ هذا أمر مطلوب ومع ذلك لدفع المفاسد التي تترتب على هدمها وبنائها؛ يعني الرسول عليه الصلاة والسلام قال لعائشة : ( يا عَائِشَةُ لَوْلَا أَنَّ قَوْمَكِ حَدِيثُو عَهْدٍ بِشِرْكٍ لَهَدَمْتُ الْكَعْبَةَ فَأَلْزَقْتُهَا بِالْأَرْضِ وَجَعَلْتُ لها بَابَيْنِ بَابًا شَرْقِيًّا وَبَابًا غَرْبِيًّا وَزِدْتُ فيها سِتَّةَ أَذْرُعٍ من الْحِجْرِ فإن قُرَيْشًا اقْتَصَـرَتْهَا حَيْثُ بَنَتْ الْكَعْبَةَ ).ففقه الحديث أننا إذا رأينا عملا من السنن يترتب عليه مفسدة حتى لو كان واجبا؛ كالأمر بالمعروف؛ الأمر بالمعروف واجب وأصل من أصول الإسلام؛ إذا كان نهيك عن هذا المنكر يؤدي إلى مفسدة أعظم فلا يجوز لك أن تنكر لأنه يؤدي إلى مفسدة أعظم .
الشاهد : أن الدعوة تحتاج إلى حكمة وتحتاج إلى علم : ( ادْعُ إِلِى سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ ) ولهذا الله سبحانه وتعالى تدرج بالأمة في التشريع؛ ما حرم الخمر إلا في الأخير وتدرج في تحريمه، وما حرم الربا إلا في الأخير، فيقول شيخ الإسلام ابن تيمية : الداعية إلى الله في بلد فاسد لا مانع أن يتدرج؛ يتدرج في الدعوة، لا يأتي بالإسلام كله يصبّه على شعب منحرف .
لا تأتي إلى شعب رافضي، شعب صوفي غال في القبورية، وتطالبهم بالسنن وهم واقعون في الضلالات والشركيات ! ابدأ بالدعوة إلى التوحيد وإقامة الواجبات، وإذا عندهم مخالفات في السنن؛ بعدما تقطع هذه المراحل ادخل في تعليمهم السنن .…………………
أخرجه مسلم برقم: ( 1333)
Källa: Sheikh Rabés hemsida
