I denna sura är goda nyheter som skulle hända Sändebudet صلى الله عليه وسلم, och en beordring för vad han skall göra då dessa goda nyheter inträffar, och vad man allmänt bör göra i liknande fall.

De goda nyheterna⁽¹⁾ är gällande Guds understöd⁽²⁾ till sitt Sändebud صلى الله عليه وسلم om att Mecka kommer att intas⁽³⁾, och att människorna kommer att träda in i Allahs religion, gruppvis.

Och många som en gång varit Sändebudets صلى الله عليه وسلم fiender, kommer att bli hans nära vänner och hjälpare – och alla dessa goda nyheter blev verklighet⁽⁴⁾.

Gällande den beordring som Allah gav, som skulle implementeras efter intagandet och understödet; så beordrade Allah sitt Sändebud صلى الله عليه وسلم att tacka sin Herre för allt detta, och att prisa Honom för Hans fullkomlighet, och att söka Hans förlåtelse.

Detta betyder först och främst att denna religion kommer att fortsätta få understöd av Allah, och att detta understöd kommer att öka om Sändebudet صلى الله عليه وسلم prisar Allah för Hans fullkomlighet, och söker Hans förlåtelse.

Detta därför att dessa handlingar görs för att tacka Allah, och Allah har sagt “Om ni tackar, så skall Jag ge er mer”, en verklighet som vi sett under de 4 första Kalifernas tid, och dem som kom efter dem, att Allahs understöd för vår nation har fortgått, till att Islam kommit till den nivå som ingen annan religion har nått, och att ingen annan religion har fått så många efterföljare.

Detta fortsatte tills man började lämna Allahs beordringar, och Allah prövade dem därför med att splittra deras ord och tillstånd, så skedde det som skedde.

Och trots detta så besitter vår religion så mycket av Allahs barmhärtighet och godhet, till en nivå som inte kan föreställas.

Innebörden i dessa verser är också att Allahs Sändebud صلى الله عليه وسلم är nära att gå bort. Detta tyder dels hans ålder på, då han var i en fin ålder, som Allah har svurit vid.

Vad som även tyder på denna sak, är att fina saker alltid bör avslutas med att säga Allahs förlåtelse, såsom bön och pilgrimsfärd.

I detta läge beordrade alltså Allah sitt Sändebud صلى الله عليه وسلم att söka Hans förlåtelse och att prisa Honom; menandes att hans tid nu är slut, och att han bör förbereda sig för att möta sin Herre, så att han avslutar sina år på det bästa möjliga sätt, må Allahs frid och välsignelser vara med honom.

Profeten صلى الله عليه وسلم gjorde denna sura till en Dua⁽⁵⁾ som han brukade göra när han var i bön, han brukade säga:

subhanakallahumma wa-bihamdik, allahumma ighfir li

“Allah, Du är fri från alla fel och brister, all beröm hör till Dig, Allah, förlåt mig”

فكان صلى الله عليه وسلم يتأول القرآن، ويقول ذلك في صلاته، يكثر أن يقول في ركوعه وسجوده:” سبحانك اللهم وبحمدك، اللهم اغفر لي”.

تفسير سورة النصر
وهي مدنية

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ إِذَا جَاءَ نَصْرُ اللَّهِ وَالْفَتْحُ (1) وَرَأَيْتَ النَّاسَ يَدْخُلُونَ فِي دِينِ اللَّهِ أَفْوَاجًا (2) فَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ وَاسْتَغْفِرْهُ إِنَّهُ كَانَ تَوَّابًا (3) .

في هذه السورة الكريمة، بشارة وأمر لرسوله عند حصولها، وإشارة وتنبيه على ما يترتب على ذلك.

فالبشارة هي البشارة بنصر الله لرسوله، وفتحه مكة، ودخول الناس في دين الله أفواجًا، بحيث يكون كثير منهم من أهله وأنصاره، بعد أن كانوا من أعدائه، وقد وقع هذا المبشر به، وأما الأمر بعد حصول النصر والفتح، فأمر الله رسوله أن يشكر ربه على ذلك، ويسبح بحمده ويستغفره، وأما الإشارة، فإن في ذلك إشارتين: إشارة لأن يستمر النصر لهذا الدين ، ويزداد عند حصول التسبيح بحمد الله واستغفاره من رسوله، فإن هذا من الشكر، والله يقول: لَئِنْ شَكَرْتُمْ لأَزِيدَنَّكُمْ وقد وجد ذلك في زمن الخلفاء الراشدين وبعدهم في هذه الأمة لم يزل نصر الله مستمرًا، حتى وصل الإسلام إلى ما لم يصل إليه دين من الأديان، ودخل فيه ما لم يدخل في غيره، حتى حدث من الأمة من مخالفة أمر الله ما حدث، فابتلاهم الله بتفرق الكلمة، وتشتت الأمر، فحصل ما حصل.

[ومع هذا] فلهذه الأمة، وهذا الدين، من رحمة الله ولطفه، ما لا يخطر بالبال، أو يدور في الخيال.

وأما الإشارة الثانية، فهي الإشارة إلى أن أجل رسول الله صلى الله عليه وسلم قد قرب ودنا، ووجه ذلك أن عمره عمر فاضل أقسم الله به.

وقد عهد أن الأمور الفاضلة تختم بالاستغفار، كالصلاة والحج، وغير ذلك.

فأمر الله لرسوله بالحمد والاستغفار في هذه الحال، إشارة إلى أن أجله قد انتهى، فليستعد ويتهيأ للقاء ربه، ويختم عمره بأفضل ما يجده صلوات الله وسلامه عليه.

فكان صلى الله عليه وسلم يتأول القرآن، ويقول ذلك في صلاته، يكثر أن يقول في ركوعه وسجوده:” سبحانك اللهم وبحمدك، اللهم اغفر لي”.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Översättarens anmärkning: Ordet för “goda nyheter” bashara بشارة brukar användas om profetior
2. Översättarens anmärkning: Arabiska نصر nasr betyder understöd, tex muntasir منتصر som betyder att vara understödd, samt att “de inte kommer ha några hjälpare (ناصرين nasirin – plural på ناصر nasir, en som utför نصر nasr)” (se Sura 3:22 men även andra ställen) och är även nära kopplat till “att få seger”, eftersom det är detta man får om man är riktigt understödd. Ordet bör inte användas om inte understödet leder till seger och Allah vet bäst.
3. Översättarens anmärkning: Ordet för “intas” fat-h فتح betyder egentligen “att öppna [upp]“.
4. Översättarens anmärkning: Detta betyder att Suran nedsändes före allt detta hände.
5. en åkallan

Vad gäller ren ondska, som inte innehåller någonting gott, så existerar inte detta i verkligheten.⁽¹⁾

Om någon då säger: “Djävulen och Kufr⁽²⁾ och Shirk⁽³⁾ är ren ondska, och dessa saker existerar visst – för vilken sorts gott kan existera i Djävulen mm?”

… så är svaret, att; det finns så mycket vishet och goda effekter med att Djävulen existerar att endast Allah kan precisera deras antal.

Allah har inte skapat honom utan syfte, och inte heller har Allah som syfte att skada sina tjänare, eller att förgöra dem. Begrunda; hur mycket vishet finns det inte i att Han har skapat Djävulen, för att inte tala om alla oövervinnerliga bevis, tydliga tecken, rika välsignelser som har Djävulen som faktor?

Trots att Djävulen är lika skadlig för religioner och tro som gift är skadligt för kroppen, så måste man komma ihåg att det finns goda effekter och mycket vishet i att Allah har skapat gift, och att det är mer gott i att gift finns, än att det inte skulle finnas alls.

För nämligen, så vad beträffar sådant som inget gott kommer ur – och inte heller ont – så finns inte heller detta i skapelsen; eftersom sådant skulle vara syfteslöst, och Allah är högt upphöjd över att skapa någonting utan syfte.

Och om denna sorts skapelse – sådant som är syfteslöst och varken för med sig gott eller ont - är overklig, så är det ännu mer giltigt att sådant som generellt är mer skadligt än nyttigt är overklig.

Den som begrundar tillståndet hos det onda som existerar, kommer att märka att trots en människas sjukdomar och åkommor, så kommer dennes goda stunder och hälsa vara större och mäktigare än smärtorna och prövningarna, brännsår, drunknande, förstörelse och förgörelse. Och även fast det blir mycket av dessa, så kommer det goda i de goda och friska stunderna att överväga allt detta.

Denna sorts skapelse kan benämnas som sådant som har mer gott än ont i sig. Och begrunda, att om inte skapelse med mer gott än ont skulle finnas, och för att både ont och gott finns i en sak, så skulle det betyda att mer ont än gott skulle finnas i det (vilket är omöjligt).

Ta eld som exempel; det finns extremt mycket välsignelser och nyttigheter med detta, och även vissa skadliga element. Men om vi skulle jämföra det goda och det onda, så skulle man inte ens se en procent av det skadliga i ljuset av allt det nyttiga. Sådant är det med andra saker såsom regn, vind, värme, kyla.

Generellt sett kan man säga att hela denna värld, denna Undre värld, är blandad – gott med ont – men att dess goda sidor är större än dess onda. Vad gäller den Övre världen⁽⁴⁾ så är den fri från att blandas med ont.

…

Vi säger som svar på alla dessa frågor, efter vi har sagt Subhanallah⁽⁵⁾, Al Hamdu Lillah⁽⁶⁾, La Ilaha Illallah⁽⁷⁾ och Allahu Akbar⁽⁸⁾, och i dessa föregående ord – för den som förstår dem – finns egentligen ett tillräckligt svar, att:

“Vår herre, Du har inte skapat detta på grund av någonting falskt – rädda oss därför från Eldens straff”⁽⁹⁾

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, lekandes”⁽¹⁰⁾

“Vi har inte skapat dem med annat än Sanning⁽¹¹⁾”⁽¹²⁾

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, på grund av någonting som är falskt – så tror de som förnekar sanningen – så må därför ett strängt straff, av eld, drabba dem som förnekar sanningen”⁽¹³⁾

“Trodde ni att Vi endast skapat er syfteslösa, och att ni inte skulle återföras till Oss? Högt över (dessa påståenden) är Allah upphöjd, den Sanne Konungen, ingen har rätt till dyrkan förutom denne, Herre över den ädla tronen”⁽¹⁴⁾

“Allah är den som har skapat 7 himlar, och jorden på samma sätt som dem – Hans beordring går ner i dem – detta för att ni ska veta att Allah har förmåga att göra allt, och att Allah har omringat allt i sin kunskap”⁽¹⁵⁾

“Allah har gjort Kaba, den heliga byggnaden, till en fristad för folket, och likaså den heliga månaden, och slaktoffrena och Al-Qala-id, allt detta för att ni ska veta att Allah vet allt i himlarna och allt på jorden, och att Allah har kunskap om allting”⁽¹⁶⁾

“Allahs verk, Han som gör allting på bästa sätt”⁽¹⁷⁾

“Den som har fulländat allting Han har skapat”⁽¹⁸⁾

“Du ser inte något fel i den Nåderikes skapelse”⁽¹⁹⁾

… nej verkligen inte – snarare är allting i högsta grad passande i relation till allt annat, så att det är som mest fullkomligt, och i högsta grad bringande sådant som är prisvärt. Faktum är att de goda effekter som medförs av att saker och ting ser ut som de gör, inte kan nås förutom om allting ser ut precis som Allah har skapat och bestämt att det ska se ut, allting med sin kunskap och vishet som Han ibland låter en del av förstås, av den Han väljer ut av sina tjänare.

Förutom allt detta så frågade änglarna Honom grunden till alla dessa frågor; och Han svarade “Jag känner till det ni inte känner till” ((Sura 2:30, egen översättning)).

De erkände Honom som att ha den mest fullkomliga kunskapen och visdomen, och att Han är på en Rak väg i alla Hans handlingar, och de sade “Subhanaka!⁽²⁰⁾ Vi har ingen kunskap – förutom det Du har lärt oss – sannerligen är du den Allvetande, den Allvise”⁽²¹⁾

Och när Han informerade dem om en viss del av den visdom som Han innehar, och som de frågade om, och att det var tydligt att de aldrig kunnat veta detta i förväg, så sade Allah: “Sade jag inte till er; att Jag känner till det okända i himlarna och jorden; Jag känner till det som ni visar öppet och det som ni brukade dölja”⁽²²⁾

فصل: وأما الأقسام الخمسة الباقية فلا يدخل منها في الوجود إلا ما كانت المصلحة والحكمة والخير في إيجاده أكثر من المفسدة والأقسام الأربعة لا تدخل في الوجود

أما الشر المحض الذي لا خير فيه فذاك ليس له حقيقة بل هو العدم المحض، فإن قيل فإبليس شر محض والكفر والشرك كذلك وقد دخلوا في الوجود فأي خير في إبليس وفي وجود الكفر، قيل في خلق إبليس من الحكم والمصالح والخيرات التي ترتبت على وجوده ما لا يعلمه إلا الله كما سننبه على بعضه فالله سبحانه لم يخلقه عبثا ولا قصد بخلقه إضرار عباده وهلاكهم فكم لله في خلقه من حكمة باهرة وحجة قاهرة وآية ظاهرة ونعمة سابغة وهو وإن كان للأديان والإيمان كالسموم للأبدان ففي إيجاد السموم من المصالح والحكم ما هو خير من تفويتها وأما الذي لا خير فيه ولا شر فلا يدخل أيضا في الوجود فإنه عبث فتعالى الله عنه وإذا امتنع وجود هذا القسم في الوجود فدخول ما الشر في إيجاده أغلب من الخير أولى بالامتناع ومن تأمل هذا الوجود علم أن الخير فيه غالب وأن الأمراض وإن كثرت فالصحة أكثر منها واللذات أكثر من الآلام والعافية أعظم من البلاء والغرق والحرق والهدم ونحوها وإن كثرت فالسلامة أكثر ولو لم يوجد هذا القسم الذي خيره غالب لأجل ما يعرض فيه من الشر لفات الخير الغالب وفوات الخير الغالب شر غالب ومثال ذلك النار فإن في وجودها منافع كثيرة وفيها مفاسد لكن إذا قابلنا بين مصالحها ومفاسدها لم تكن لمفاسدها نسبة إلى مصالحها وكذلك المطر والرياح والحر والبرد وبالجملة فعناصر هذا العالم السفلي خيرها ممتزج بشرها ولكن خيرها غالب وأما العالم العلوي فبريء من ذلك، فإن قيل فهلا خلق الخلاق الحكيم هذه خالية من الشر بحيث تكون خيرات محضة فإن قلتم اقتضت الحكمة خلق هذا العالم ممتزجا فيه اللذة بالألم والخير بالشر فقد كان يمكن خلقه على حالة لا يكون فيه شر كالعالم العلوي سلمنا أن وجود ما الخير فيه أغلب من الشر أولى من عدمه فأي خير ومصلحة في وجود رأس الشر كله ومنبعه وقدوة أهله فيه إبليس وأي خير في إبقائه إلى آخر الدهر وأي خير يغلب في نشأة يكون فيها تسعة وتسعون إلى النار وواحد في الجنة وأي خير غالب حصل بإخراج الأبوين من الجنة حتى جرى على الأولاد ما جرى ولو داما في الجنة لارتفع الشر بالكلية وإذا كان قد خلقهم لعبادته فكيف اقتضت حكمته أن صرف إليهم عنا ووفق لها الأقل من الناس وأي خير يغلب في خلق الكفر والفسوق والعصيان والظلم والبغي وأي خير في إيلام غير المكلفين كالأطفال والمجانين فإن قلتم فائدته التعويض أنقض عليكم بإيلام البهائم ثم وأي خير في خلق الدجال وتمكينه من الظهور والافتتان به وإذ قد اقتضت الحكمة ذلك فأي خير حصل في تمكينه من إظهار تلك الخوارق والعجائب وأي خير في السحر وما يترتب عليه من المفاسد والمضار وأي خير في إلباس الخلق شيعا وإذاقة بعضهم بأس بعض وأي خير في خلق السموم وذات السموم والحيوانات العادية المؤذية بطبعها وأي خير في خراب هذه البنية بعد خلقها في أحسن تقويم وردها إلى أرذل العمر بعد استقامتها وصلاحها وكذلك خراب هذا الدار ومحو أثرها فإن كان وجود ذلك خيرا غالبا فإبطاله إبطال للخير الغالب دع هذا كله فأي خير راجح أو مرجوح في النار وهي دار الشر الأعظم والبلاء الأكبر ولا خلاص لكم عن هذه الأسئلة إلا بسد باب الحكم والتعليل وإسناد الكون إلى محض المشيئة أو القول بالإيجاب الذاتي وأن الرب لا يفعل باختياره ومشيئته وهذه الأسئلة إنما ترد على من يقول بالفاعل المختار فلهذا لجأ القائلون إلى إنكار التعليل جملة فاختاروا أحد المذهبين وتحيزوا إلى إحدى الفئتين وإلا فكيف تجمعون بين القول بالحكمة والتعليل وبين هذه الأمور فالجواب بعد أن نقول سبحان الله والحمد لله ولا إله إلا الله والله أكبر بل في تحقيق هذه الكلمات الجواب الشافي: {رَبَّنَا مَا خَلَقْتَ هَذَا بَاطِلاً سُبْحَانَكَ فَقِنَا عَذَابَ النَّارِ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لاعِبِينَ} {مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلاّ بِالْحَقِّ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا بَاطِلاً ذَلِكَ ظَنُّ الَّذِينَ كَفَرُوا فَوَيْلٌ لِلَّذِينَ كَفَرُوا مِنَ النَّارِ}: {أَفَحَسِبْتُمْ أَنَّمَا خَلَقْنَاكُمْ عَبَثاً وَأَنَّكُمْ إِلَيْنَا لا تُرْجَعُونَ فَتَعَالَى الله الْمَلِكُ الْحَقُّ لا إِلَهَ إِلاّ هُوَ رَبُّ الْعَرْشِ الْكَرِيمِ}: {الله الَّذِي خَلَقَ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ وَمِنَ الأَرْضِ مِثْلَهُنَّ يَتَنَزَّلُ الأَمْرُ بَيْنَهُنَّ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ وَأَنَّ الله قَدْ أَحَاَطَ بِكُلِّ شَيْءٍ عِلْماً}: {جَعَلَ الله الْكَعْبَةَ الْبَيْتَ الْحَرَامَ قِيَاماً لِلنَّاسِ وَالشَّهْرَ الْحَرَامَ وَالْهَدْيَ وَالْقَلائِدَ ذَلِكَ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَأَنَّ الله بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ}: {صُنْعَ الله الَّذِي أَتْقَنَ كُلَّ شَيْءٍ}: {وأحسن كل الَّذِي أَحْسَنَ كُلَّ شَيْءٍ خَلَقَهُ}: {مَا تَرَى فِي خَلْقِ الرَّحْمَنِ مِنْ تَفَاوُتٍ} بل هو في غاية التناسب واقع على أكمل الوجوه وأقربها إلى حصول الغايات المحمودة والحكم المطلوبة فلم يكن تحصل تلك الحكم والغايات التي انفرد الله سبحانه بعلمها على التفصيل وأطلع من شاء من عباده على أيسر اليسير منها إلا بهذه الأسباب والبدايات وقد سأله الملائكة المقربون عن جنس هذه الأسئلة وأصلها فقال: {إِنِّي أَعْلَمُ مَا لا تَعْلَمُونَ} وأقروا له بكمال العلم والحكمة وأنه في جميع أفعاله على صراط مستقيم وقالوا سبحانك لا علم لنا إلا ما علمتنا إنك أنت العليم الحكيم ولما ظهر لهم ببعض حكمته فيما سألوا عنه وأنهم لم يكونوا يعلمون قال: {قَالَ أَلَمْ أَقُلْ لَكُمْ إِنِّي أَعْلَمُ غَيْبَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ وَأَعْلَمُ مَا تُبْدُونَ وَمَا كُنْتُمْ تَكْتُمُونَ}.

Källa: Shifa-Ul-Alil, Kapitel 21 (text från Wikisource)

1. Detta för att något sådant skulle vara syfteslöst, och Allah gör ingenting utan syfte, vilket framgår i artikeln.
2. otro
3. månggudadyrkan
4. Jag tror han menar de övre himlarna, men det kan även betyda Paradiset – Allah vet bäst.
5. Allah är fri från alla fel och brister
6. All beröm och – förstås – fullkomlighet tillkommer Allah
7. Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, och det är därför vi är skapade
8. Allah är större (än allting, och är således ingen att jämföra med skapelsen).
9. Sura 3:191, egen översättning
10. Sura 44:38, egen översättning
11. As-Sadi säger: “… Sanning” dvs inte utan syfte, utan för att tjänarna skall känna till deras Herres makt och storhet, och för att de ska kunna använda dessa (himlarna och jorden) som bevis för detta, och för att de skall veta att den som har skapat dem i deras ben och skelett, även är kapabel att återge dem deras form efter att de en gång dött, detta för att kompensera dem för deras handlingar (på gott och ont).
12. Sura 44:38, egen översättning
13. Sura 38:27, egen översättning
14. Sura 23:115-116, egen översättning
15. Sura 65:12, egen översättning
16. Sura 5:97, egen översättning
17. Sura 27:88, egen översättning
18. Sura 32:7, egen översättning
19. Sura 67:3, egen översättning
20. “Du är sannerligen fri från alla fel och brister”
21. Sura 2:32, egen översättning
22. Sura 2:33, egen översättning

Abu Lahab var Profetens صلى الله عليه وسلم farbror, och han var väldigt fientlig mot honom.

Han hade alltså ingen religion som han praktiserade, och inte heller var han beskyddande över nära släkt (må Allah förbanna⁽¹⁾ honom), och därför förnedrade Allah honom med denna mäktiga förnedran.

“Måtte Abu Lahabs två händer⁽²⁾ förgås”⁽³⁾, dvs “måtte hans två händer⁽⁴⁾ drabbas av förlust, och måtte han drabbas av olycka”, och “måtte han [hel och hållen] förgås!”⁽⁵⁾ dvs “måtte han aldrig lyckas”.

“Hans rikedom kommer inte att hjälpa honom”⁽⁶⁾ dvs den rikedom som han hade hos sig, och som gjorde honom till en överträdare. “och inte heller det han har förvärvat”⁽⁷⁾, ingenting av detta kommer att hjälpa honom mot Allahs straff, när det sänds ner över honom.

“Han skall brinna i en Eld som blossar högt”⁽⁸⁾ som kommer att omringa honom från varje håll, “och hans hustru är en som bär ved⁽⁹⁾.”⁽¹⁰⁾.

Denna kvinna var, även hon, väldigt fientlig mot Allahs Sändebud صلى الله عليه وسلم. Hon och hennes man brukade hjälpas åt i synd och överträdelse, att bedriva sin ondska.

Hon brukade göra allt som stod i sin makt för att skada Sändebudet صلى الله عليه وسلم, och de handlingar hon gjorde samlades upp på hennes rygg som hennes börda, på samma sätt som den som samlar på sig ved. Han har förberett för henne ett rep “gjort av masad مسد”, dvs av palmfibrer⁽¹¹⁾

Betydelsen kan också vara att hon, i Helvetet, kommer att hämta ved till sin mans eld, runttvingad med hjälp av ett palmfiberrep som är knutet runt halsen på henne.

I denna sura är således ett av Allahs klara tecken; För denna sura nedsändes då Abu Lahab och hans fru fortfarande var vid liv, och Allah informerar däri att de garanterat kommer att straffas och plågas i elden, vilket betyder att de inte skulle blivit muslimer under sin livstid.

Detta inträffade inte heller, precis som Allah informerade oss, Han som känner till det synliga och det fördolda.

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ وَتَبَّ (1) مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ وَمَا كَسَبَ (2) سَيَصْلَى “< 1-937 > “نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ (3) وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ (4) فِي جِيدِهَا حَبْلٌ مِنْ مَسَدٍ (5) .

أبو لهب هو عم النبي صلى الله عليه وسلم، وكان شديد العداوة [والأذية] للنبي صلى الله عليه وسلم، فلا فيه دين، ولا حمية للقرابة -قبحه الله- فذمه الله بهذا الذم العظيم، الذي هو خزي عليه إلى يوم القيامة فقال: ( تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ ) أي: خسرت يداه، وشقى ( وَتَبَّ ) فلم يربح، ( مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ ) الذي كان عنده وأطغاه، ولا ما كسبه فلم يرد عنه شيئًا من عذاب الله إذ نزل به، ( سَيَصْلَى نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ ) أي: ستحيط به النار من كل جانب، هو ( وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ ) .

وكانت أيضًا شديدة الأذية لرسول الله صلى الله عليه وسلم، تتعاون هي وزوجها على الإثم والعدوان، وتلقي الشر، وتسعى غاية ما تقدر عليه في أذية الرسول صلى الله عليه وسلم، وتجمع على ظهرها من الأوزار بمنزلة من يجمع حطبًا، قد أعد له في عنقه حبلا ( مِنْ مَسَدٍ ) أي: من ليف.

أو أنها تحمل في النار الحطب على زوجها، متقلدة في عنقها حبلا من مسد، وعلى كل، ففي هذه السورة، آية باهرة من آيات الله، فإن الله أنزل هذه السورة، وأبو لهب وامرأته لم يهلكا، وأخبر أنهما سيعذبان في النار ولا بد، ومن لازم ذلك أنهما لا يسلمان، فوقع كما أخبر عالم الغيب والشهادة.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Arabiska qabbaha قبح betyder egentligen “förfula”.
2. Arabiskans “två händer” yadâ يدا är ett sätt att uttrycka sig på arabiska, det är ett sätt att förstärka det man säger. Se Lisan Al-Arab under يدي, och särskilt uttalandet وهذا ما قَدَّمَتْ يَداكَ وهو تأْكيد، كما يقال هذا ما جَنَتْ يَداك أَي جَنَيْته أَنت إلا أَنك تُؤَكِّد بها.
3. Sura 111:1, egen översättning.
4. Se föregående fotnot.
5. Sura 111:1, Bernströms översättning.
6. Sura 111:2, egen översättning.
7. Sura 111:2, egen översättning.
8. Sura 111:3, Bernströms översättning.
9. eller: “den som bär veden”
10. Sura 111:3, egen översättning.
11. Alla ordböcker säger “palmdelar”, och jag antar att det är trådarna från palmstammen som används, och inte bladen. Se Lisan Al-Arab under ليف.

“Jag söker skydd [hos]“⁽³⁾, dvs “jag flyr [till], söker skydd och frist [hos]”⁽⁴⁾ och “jag söker att skyddas, gömmas [hos]”⁽⁵⁾ och “jag söker mig endast [till], griper tag [i]”⁽⁶⁾.

“klyvningens Herre”⁽⁷⁾ dvs den som klyver fröna och kärnorna⁽⁸⁾, och den som klyver gryningen.⁽⁹⁾

“mot det onda i det som Han har skapat”⁽¹⁰⁾ innefattar allt som Allah har skapat utav Människor, Jinner och djur. Man söker alltså skydd hos dess Skapare, mot det onda som finns i dem.

Efter Han nämnt ondskan som generell och allmän, så specificerade han några särskilda former av ondska:

Han sade då:

“mot det onda i nattens tätnande mörker”⁽¹¹⁾, dvs från [allt] ont som sker i och vistas på natten, då folket lägger sig till sömns, och då många onda själar⁽¹²⁾ sprider sig på jorden, samt farliga djur.

Han sade även:

“mot det onda från dem⁽¹³⁾ som blåser på knutar”⁽¹⁴⁾ dvs det onda [som kommer från, och som finns i] trollpackorna, som utför sin trolldom genom att blåsa⁽¹⁵⁾ på knutar, som knyts även dem i trolldom.

“och mot det onda i avunden från den som avundas”⁽¹⁶⁾ avser den som önskar att den avundades välsignelser skall upphöra, och denne gör allt i dess makt för att det ska upphöra. Därför är det nödvändigt att söka Allahs skydd från denna persons onda [handlingar och effekter], och [att söka Allahs hjälp] för att dennes onda planer skall gå om intet.

Även den som ger “onda ögat”⁽¹⁷⁾ omfattas av [det som står i denna vers,] ordet “den som avundas”, då det onda ögat inte uppstår från andra än sådana som har i sin natur att vara avundsjuka och ondskefulla, och som är vidriga i sina själar.

Denna sura har således omfattat att söka skydd från all form av ondska, i både generella och specifika drag.

Detta uttalande⁽¹⁸⁾ är ett bevis för att trolldom är verklighet, och att dess skada och fara bör aktas, och att man bör söka skydd hos Allah från trolldom och dem som praktiserar det.

أي: ( قل) متعوذًا ( أَعُوذُ) أي: ألجأ وألوذ، وأعتصم ( بِرَبِّ الْفَلَقِ) أي: فالق الحب والنوى، وفالق الإصباح.

( مِنْ شَرِّ مَا خَلَقَ) وهذا يشمل جميع ما خلق الله، من إنس، وجن، وحيوانات، فيستعاذ بخالقها، من الشر الذي فيها، ثم خص بعد ما عم، فقال: ( وَمِنْ شَرِّ غَاسِقٍ إِذَا وَقَبَ) أي: من شر ما يكون في الليل، حين يغشى الناس، وتنتشر فيه كثير من الأرواح الشريرة، والحيوانات المؤذية.

( وَمِنْ شَرِّ النَّفَّاثَاتِ فِي الْعُقَدِ) أي: ومن شر السواحر، اللاتي يستعن على سحرهن بالنفث في العقد، التي يعقدنها على السحر.

( وَمِنْ شَرِّ حَاسِدٍ إِذَا حَسَدَ) والحاسد، هو الذي يحب زوال النعمة عن المحسود فيسعى في زوالها بما يقدر عليه من الأسباب، فاحتيج إلى الاستعاذة بالله من شره، وإبطال كيده، ويدخل في الحاسد العاين، لأنه لا تصدر العين إلا من حاسد شرير الطبع، خبيث النفس، فهذه السورة، تضمنت الاستعاذة من جميع أنواع الشر، عمومًا وخصوصًا.

ودلت على أن السحر له حقيقة يخشى من ضرره، ويستعاذ بالله منه [ومن أهله].

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Sura 113:1, Bernströms övers
2. Detta betyder att man inte bara ska säga det med läpparna, utan verkligen söka skydd då man säger det.
3. Sura 113:1, Bernströms övers
4. Arabiska aldja’ ألجأ vilket har samma rot som ordet för flykting, dvs från andra länder, lâdji’. Se Lisan Al-Arab under لجأ
5. Arabiska alûdhu ألوذ, då tex malâdh betyder “fort” och då lawdh betyder “bergets fot”, antagligen därför man inte syns lika bra. Se Lisan Al-Arab och Qamos Al-Muhit under لوذ
6. Arabiska a´tasimأعتصم som har samma betydelse som imtana´, dvs “att upphöra med [allt (förutom ...)], att avhålla sig [från (allt förutom ...)]“. Även betyder ordet “att hålla i”, tex ett rep, som i “… grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras” (Sura 3:103 Bernströms övers). Se Lisan Al-Arab under عصم
7. Sura 113:1, egen övers
8. Arabiska nawâ نوى är inte bara för dadlar, utan även för druvor och annat. Se Lisan Al-Arab under نوي. Samt för Getaplar, arabiska Nabiq och Sidr. Se Lisan Al-Arab för عجم
9. Därav Bernströms ordval, “gryningens Herre”.
10. Sura 113:2, Bernströms övers
11. Sura 113:3, Bernströms övers
12. Detta innefattar antagligen både andar, dvs Jinner, och människor.
13. Ordet är egentligen i feminint plural, alltså mer korrekt, ungefär: “kvinnorna som blåser på knutar”. För övrigt är ordet “från” i “… det onda från dem …” implicit, alltså underförstått av översättaren, men kan vara en annan preposition som “i”. En mer exakt översättning skulle vara: “… det onda [från, eller i] dem …”
14. Sura 113:4, Bernströms övers
15. Arabiska nafth نفث, betyder att spotta, men utan saliv, så ungefär “att spotta luft”. Se Lisan Al-Arab under نفث
16. Sura 113:5, Bernströms övers
17. Arabiska endast “ögat”, al-´ayn العين. Det är inte den vanligt svenska förståelsen av onda ögat som avses i islamiska sammanhang, vilket oftast (även i Hollywood) brukar porträtteras som en elak blick och att personen sedan ska tex förbannas eller liknande. Det islamiska (eller kanske oislamiska, då man bör avstå från att ge andra detta) är starkt kopplat till avund och att man suktar efter andras välsignelser och goda saker som de getts, oavsett om det är makar eller ägodelar. Den svenska formuleringen “onda ögat” kan ha kommit från judisk terminologi, som använder ha-ayn ha-ra. Gud vet bäst.
18. Dvs versen om trolldom. Allah vet bäst.

Fråga 11 — Den åsikt som är starkast är att man faktiskt får vara med sin fru om man kommer in bakifrån, men att det inte är rekommenderat. Men det är säkrast att lämna det, speciellt om hon inte vill. (?!)

Fråga 12 — Man får inte ha samlag med sin fru före hon är 9 år gammal, oavsett om det är vid ett enstaka tillfälle eller hela tiden. Men gällande alla andra former av njutning (dvs förutom penetrering) så är det tillåtet, såsom att smeka henne, och hålla om henne och även att hålla ens kön mellan bebisens ben (ni förstår grejen) – SÅ ÄR DET INGEN FARA – ÄVEN OM HON ÄR SÅ UNG ATT HON FORTFARANDE AMMAS (UNDER 2 ÅR ENLIGT KORANEN).

Skulle han dock penetrera henne innan hon är 9, utan att spräcka henne, så är det enda som sker att personen får en synd uppskriven hos sig – och det är den åsikten som är starkast.

Och följande är ett citat från vår Sunni⁽¹⁾ broder Husein Al-Mosawi som en gång var Shia men därefter ångrade sig och valde Islam – han var en god vän till Khomeini:

(start citat)

När Imam Khomeini bodde i Irak så brukade vi gå till honom väldigt ofta och studera hos honom, och således blev min kontakt med honom väldigt stark. Han hade blivit inbjuden till staden Telefar som ligger ungefär 1½h bilresa åt väster från Mosul. Han bad mig att följa med, och så gjorde jag. De välkomnade oss och hedrade oss extremt mycket, under hela perioden vi var där. … De har fortfarande kvar en bild av oss alla som minne, i det huset.

Hursomhelst så kom vi tillbaka från vår resa, och på vägen hem så passerade vi Baghdad, och Imamen ville slappna av lite från sin resa. Han beordrade att vi skulle styra mot Uteifia, då en man som han kände bodde där: Han kallades Seid Saheb och var från Iran ursprungligen, och han och Imamen hade en väldigt nära relation.

Seid Saheb blev mycket glad att vi kom, och vi kom vid Dagsbönen (Dhur), och han gjorde en väldigt fin lunch till oss och bjöd in släktingar så att huset blev trångt. Seid Saheb bad oss att stanna för natten, vilket Imamen godkände. Vi åt sedan kvällsmat och de som var där kysste Imamens hand och frågade frågor.

När det blev sovdags, och då alla gäster hade gått, så Imam Khomeini ett litet flickebarn vid 4-5 års ålder, som var väldigt vacker. Han bad Seid Saheb, hennes pappa, att hämta henne till honom för att han skulle få ha förspel med henne.

Seid Saheb godkände detta och blev extremt glad. Imam Khomeini spenderade då natten med flickan på sitt sovrum, och vi hörde hennes gråt och skrik.

Natten gick, och på morgonen åt vi frukost och Imamen tittade på mig, och såg avskyn som var tydlig i mitt ansikte — hur kunde en människa ta sig an denna lilla flicka, särskilt då det fanns vuxna kvinnor i huset — varför, då han kunde, tog han inte någon av dem?

Han sade: Husein (jag), vad anser du gällande att ha förspel med en flickbebis?

Jag sade: “Min herre, mitt uttalande är automatiskt enligt ditt uttalande, och det som är korrekt är automatiskt det som du gör, du är en stor imam, och det är inte möjligt att jag ska tycka eller säga någonting förutom att det är någonting som du tycker eller har sagt”. Och det är tydligt att jag inte kunde protestera mot detta i den situationen.

Han sade: Husein, att ha förspel med henne är tillåtet, men endast genom smekning, kyssar och att hålla ens kön mellan bebisens ben.

(Från boken Lillahi Thumma Lit-Tarikh av Husein Al-Musawi)

(slut citat)

Bild på källan från Khomeinis bok:

Referens: Boken “Tahrir ul Wasila” av Khomeini, volym 2, sid 241.

Citatet från Al-Musawi:

لما كان الإمام الخميني مقيماً في العراق كنا نتردد إليه ونطلب منه العلم حتى صارت علاقتنا معه وثيقة جداً، وقد اتفق مرة أن وجهت إليه دعوة من مدينة تلعفر وهي مدينة تقع غرب الموصل على مسيرة ساعة ونصف تقريباً بالسيارة، فطلبني للسفر معه فسافرت معه، فاستقبلونا وأكرمونا غاية الكرم مدة بقائنا عند إحدى العوائل الشيعية المقيمة هناك، وقد قطعوا عهداً بنشر التشيع في تلك الأرجاء وما زالوا يحتفظون بصورة تذكارية لنا تم تصويرها في دارهم.

ولما انتهت مدة السفر رجعنا، وفي طريق عودتنا ومرورنا في بغداد أراد الإمام أن نرتاح من عناء السفر، فأمر بالتوجه إلى منطقة العطيفية حيث يسكن هناك رجل إيراني الأصل يقال له سيد صاحب، كانت بينه وبين الإمام معرفة قوية.

فرح سيد صاحب بمجيئنا، وكان وصولنا إليه عند الظهر، فصنع لنا غداء فاخراً واتصل ببعض أقاربه فحضروا وازدحم منـزله احتفاء بنا، وطلب سيد صاحب إلينا المبيت عنده تلك الليلة فوافق الإمام، ثم لما كان العشاء أتونا بالعشاء، وكان الحاضرون يقبلون يد الإمام ويسألونه ويجيب عن أسئلتهم، ولما حان وقت النوم وكان الحاضرون قد انصرفوا إلا أهل الدار، أبصر الإمام الخميني صبية بعمر أربع سنوات أو خمس ولكنها جميلة جداً، فطلب الإمام من أبيها سيد صاحب إحضارها للتمتع بـها فوافق أبوها بفرح بالغ، فبات الإمام الخميني والصبية في حضنه ونحن نسمع بكاءها وصريخها.

المهم أنه أمضى تلك الليلة فلما أصبح الصباح وجلسنا لتناول الإفطار نظر إلي فوجد علامات الإنكار واضحة في وجهي؛ إذ كيف يتمتع بـهذه الطفلة الصغيرة وفي الدار شابات بالغات راشدات كان بإمكانه التمتع بإحداهن فلم يفعل؟

فقال لي: سيد حسين ما تقول في التمتع بالطفلة؟

قلت له: سيد القول قولك، والصواب فعلك، وأنت إمام مجتهد، ولا يمكن لمثلي أن يرى أو يقول إلا ما تراه أنت أو تقوله، -ومعلوم أني لا يمكنني الاعتراض وقتذاك-.

فقال: سيد حسين؛ إن التمتع بـها جائز ولكن بالمداعبة والتقبيل والتفخيذ.

1. Jag har därefter fått höra att det inte finns något direkt bevis för att Al-Mosawi faktiskt blev Sunni.

“Beordrar ni folket med rättfärdighet (Sadi: Dvs tro, och goda ting) och samtidigt glömmer er själva (Sadi: Dvs ni beordrar andra, men inte er själva) då ni läser ur boken? Varför använder ni inte ert förstånd?” (Sura Al-Baqara: 44)

Förstånd, på arabiska, heter Aql som språkligt betyder någonting som håller fast, detta kallas det för att det bringar dig sådant som är gynnsamt och gott, och håller dig borta från sådant som skadar.

I detta sammanhang betyder det att ens förstånd får en att bli den första att praktisera det man själv beordrar andra att göra, och det får en att bli den första att avstå från sådant man själv varnar ifrån⁽¹⁾.

Den som då beordrar någon med gott och själv inte gör det, eller den som förbjuder någon något ont men själv inte avstår från det, visar tecken på att denne saknar förstånd - särskilt om han vet allt detta, så har alla bevis satts upp av honom (själv).

Denna vers nedsändes gällande Judarna, Israels söner, men är generell och gäller alla. Detta därför att Allah sade: “Troende! Varför säger ni sådant som ni inte gör? Det är väldigt förhatligt hos Allah att ni säger sådant som ni inte gör” (Sura As-Saff: 2-3)

Denna vers menar dock inte att man ska lämna att beordra andra med gott, eller att förbjuda ont, bara för att man själv inte praktiserar det - det är dock ett sätt att tala ont om den som lämnar en av de två obligatoriska sakerna.

Det är välkänt att människan har två obligatoriska saker: Att beordra sig själv, och att beordra andra. Att lämna den ena (på grund av egen brist eller svaghet) betyder inte att man automatiskt får lämna den andra.

Det som är fullkomligast är att uppfylla båda – och att vara bristfällig är att lämna båda. Och att lämna den ena då man utför den andra är inte likställt med att inte utföra någon utav dem. Dock är själar inställda på att inte följa den vars handlingar motsätter sina uttalanden, så det är bättre att beordra sig själv samtidigt som man inte beordrar andra, än att beordra andra men inte sig själv.

Detta för att man har lättare att ta efter andra som gör gott, även om de inte säger till dig, än en person som säger till dig utan att själv göra det.

( أَتَأْمُرُونَ النَّاسَ بِالْبِرِّ ) أي: بالإيمان والخير وَتَنْسَوْنَ أَنْفُسَكُمْ أي: تتركونها عن أمرها بذلك، والحال: وَأَنْتُمْ تَتْلُونَ الْكِتَابَ أَفَلا تَعْقِلُونَ وأسمى العقل عقلا لأنه يعقل به ما ينفعه من الخير, وينعقل به عما يضره، وذلك أن العقل يحث صاحبه أن يكون أول فاعل لما يأمر به, وأول تارك لما ينهى عنه، فمن أمر غيره بالخير ولم يفعله, أو نهاه عن الشر فلم يتركه, دل على عدم عقله وجهله, خصوصا إذا كان عالما بذلك, قد قامت عليه الحجة.

وهذه الآية, وإن كانت نزلت في سبب بني إسرائيل, فهي عامة لكل أحد لقوله تعالى: يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لِمَ تَقُولُونَ مَا لا تَفْعَلُونَ * كَبُرَ مَقْتًا عِنْدَ اللَّهِ أَنْ تَقُولُوا مَا لا تَفْعَلُونَ وليس في الآية أن الإنسان إذا لم يقم بما أمر به أنه يترك الأمر بالمعروف, والنهي عن المنكر, لأنها دلت على التوبيخ بالنسبة إلى الواجبين، وإلا فمن المعلوم أن على الإنسان واجبين: أمر غيره ونهيه, وأمر نفسه ونهيها، فترك أحدهما, لا يكون رخصة في ترك الآخر، فإن الكمال أن يقوم الإنسان بالواجبين, والنقص الكامل أن يتركهما، وأما قيامه بأحدهما دون الآخر, فليس في رتبة الأول, وهو دون الأخير، وأيضا فإن النفوس مجبولة على عدم الانقياد لمن يخالف قوله فعله، فاقتداؤهم بالأفعال أبلغ من اقتدائهم بالأقوال المجردة.

Källa: Tafsir As-Sadi (Sura Al-Baqara: 44)

1. därav ordvalet “förstånd” i versen – använder ni inte ert förstånd, som bör få er att själva praktisera det ni beordrar? Övers. anm.

Vår religion beordrar oss att hålla oss på avstånd från allt som kan ge upphov till efterklokhet och ånger (som man inte kan göra något åt).

Det finns en grundregel som vi lär oss, då Allah säger:

“Hemligt tilltalande⁽¹⁾ är endast något som Djävulen använder för att tynga sinnena hos de troende. Sådant skadar dem dock icke – förutom sådant som skulle skada dem i vilket fall, för att Allah har sagt att det ska ske.” (Al-Mudjadila: 10)

Allah uppenbarade detta för oss för att vi ska undvika den saken - versen handlar inte bara om att informera oss om att Djävulen vill tynga våra sinnen (utan att ta någon åtgärd)!

Nej, syftet med versen är att vi skall undvika allt sådant som får oss att känna oss nere, och Allahs Sändebud صلى الله عليه وسلم sade: “Om tre personer är tillsammans, så låt inte två av dem tala hemligt med varandra utan att låta den tredje vara med – detta kommer att göra honom ledsen.”

Således är allt som tynger en människas sinne, och gör henne ledsen, något som är förbjudet i Islam.

Allahs Sändebud sade även att den som drömmer en mardröm och vaknar, ska spotta luft tre gånger över sin vänstra sida och söka Allahs skydd från det onda i drömmen och det onda som Djävulen bringar. Efter det skall man lägga sig på motsatt sida som man sov på då man hade drömmen, och inte informera något om det man drömt. Man ska utföra Wudo⁽²⁾ och be.

Allt detta för att föra en bort från de dåliga tankar som kommer pga drömmen.

I anknytning till detta sade Profetens صلى الله عليه وسلم följeslagare: “Vi brukade må mycket dåligt av de mardrömmar vi fick”, men när Profeten صلى الله عليه وسلم sade till dem så slappnade dem av.

Allt som tynger ens sinne eller gör en ledsen eller nere, är sådant som Allah vill att vi ska hålla oss långt bort ifrån. Detta nämns även då Han säger:

“Den som har påbörjat sin pilgrimsfärd, ska veta, att man inte får ha samlag, inte synda, och inte ha hetsiga diskussioner under Pilgrimsfärden.” (Al-Baqara: 197)

Detta för att hetsiga diskussioner får en att börja försvara sig själv, och att ändra sin ståndpunkt bara för att vinna argumentet. Han kommer att tyngas av grälet och detta kommer distrahera honom från gudsdyrkan.

Hursomhelst så borde ni alltid ha detta för ögonen, och det är att Allah vill att ni ska vara lyckliga, alltid, långt bortförda från olycka och sorg.

Verkligheten är i tre olika stadier: Dåtid, nutid och framtid.

Dåtiden, och all dess sorg, skall man göra vad man kan för att glömma bort, eller åtminstonde låtsas glömma bort det genom att tänka på något annat. Detta för att det är som det är och saken är redan fullgjord (och går inte att förändra). Skulle det vara något stort och hemskt, så säg: “Allah, rädda mig från denna katastrof och låt den följas av saker som är bättre”.

Därför är det förbjudet att högljutt böla över sina älskade och kära döda. Varför? Jo, därför att bölandet ger nytt liv till sorgen och påminner en om den.

Framtiden: Endast Allah känner till den, så sätt din tillit till Allah. Om något problem uppkommer så löser du det, och de saker Allah beordrat dig att förbereda dig inför, förbereder du dig inför.

Nutiden: Det som du kan påverka, gör du vad du kan för att minska all sorg i. Man skall sträva efter att alltid vara lycklig och avslappnad, och vänd mot Allah och att dyrka Honom, och en som utför sina värdsliga och eftervärdsliga plikter. Om du gör allt detta så kommer du att kunna slappna av.

Om du däremot tröttar ut dig själv med allt som hänt, alternativt tynger dig med sådant som komma skall (på ett sådant sätt som Allah inte föreskrivit), så vet att du kommer bli utmattad och mycket gott kommer att passera dig.

قال الشيخ العلامة ابن عثيمين :
كل ما يُحْدِث الندم فإنّ الشرع يأمرنا بالابتعاد عنه ، ولهذا أيضا أصول منها: أن الله سبحانه وتعالى قال : ( إنما النجوى من الشيطان ليحزن الذين ءامنوا وليس بضارهم شيئاً إلا بإذن الله ) ، والله تعالى إنما أخبرنا بذلك من أجل أن نتجنب هذا الشيء ، ليس مجرد إخبار أن الشيطان يريد إحزاننا ، لا ؛ المراد : أن نبتعد عن كل ما يحزن , و لهذا قال النبي صلى الله عليه وسلم : ( لا يتناجى اثنان دون الثالث ، من أجل أن ذلك يحزنه ) ؛ فكل ما يجلب الحزن للإنسان فهو منهي عنه , ثانيا : أن الرسول صلى الله عليه وسلم أمر من رأى رؤيا يكرهها أن يتفل عن يساره ثلاث مرات , ويستعيذ بالله من شرها ومن شر الشيطان , وينقلب إلى جنبه الثاني , ولا يخبر بها أحدا ، ويتوضأ ويصلي , كل هذا من أجل أن يطرد الإنسان عنه هذه الهموم التي تأتي بها هذه الأمراض , ولهذا قال الصحابة : لقد كنا نرى الرؤيا فنمرض منها ، فلما حدَّثَنا رسولُ الله – صلى الله عليه وسلم – بهذا الحديث ؛ يعني: استراحوا ، ولم يبق لهم هم , فكل شيء يجلب الهم والحزن والغم فإن الشارع يريد منا أن نتجنبه , ولهذا قال الله تعالى :
( فمن فرض فيهن الحج فلا رفث ولا فسوق ولا جدال في الحج ) ،
لأن الجدال يجعل الفرد يحتمي ويتغير فِكْرُهُ من أجل المجادلة ، سيحصل له هم ويلهيه عن العبادة .
المهم اجعل هذه نصب عينيك دائما ؛أي : أن الله عز وجل يريد منك أن تكون دائما مسرورا بعيدا عن الحزن , والإنسان في الحقيقة له ثلاث حالات :
حالة ماضية , وحالة حاضرة , وحالة مستقبلة ؛
الماضية : يتناساها الإنسان وما فيها من الهموم ؛لأنها انتهت بما هي عليه إن كانت مصيبة فقل :⁽³⁾ وتناسى، ولهذا نهى عن النياحة ، لماذا ؟
لأنها تجدد الأحزان وتذكر بها.
المستقبلة : علمها عند الله عز وجل ،اعتمد على الله ، وإذا جاءتك الأمور فاضرب لها الحل , لكن الشيء الذي أمرك الشارع بالاستعداد له فاستعد له.
والحال الحاضرة هي : التي بإمكانك معالجتها , حاول أن تبتعد عن كل شيء يجلب الهم و الحزن والغم ، لتكون دائما مستريحا منشرح الصدر، مقبلا على الله وعلى عبادته وعلى شؤونك الدنيوية والأخروية , فإذا جربت هذا استرحت ؛ أما إن أتعبت نفسك مما مضى ، أو بالاهتمام بالمستقبل على وجه لم يأذن به الشرع ، فاعلم أنك ستتعب ويفوتك خير كثير .
“شرح بلوغ المرام” (كتاب البيوع) .

Källa: Sheikh Al-Utheimins förklaring på Bulogh Al-Maram, kapitlet om handel.

1. Den engelska översättningen “The Noble Quran”, samt As-Sadi, säger “konspirationer”, dvs att ickemuslimer smider onda planer mot muslimerna, men Ibn Kathir verkar knyta ihop ordet med hadithen som nämns nedan.
2. Den “rituella tvagningen”
3. اللهم أجرني في مصيبتي واخلفني خيرا منها

“…och var goda mot era föräldrar”, dvs: Han har starkt rådgett er att vara goda mot dem.

Allah började versen med att nämna sin egen rättighet, “att ni inte skall dyrka annan än Honom”, och sedan nämner Han ens föräldrars eviga rättighet över en, detta sker mest hela tiden i Koranen, när Allah nämner sin egen rättighet över oss så nämner han oftast ens föräldrars rättigheter direkt efter.

“Att vara goda mot dem” innebär skyldigheten att vara rättfärdig mot dem, att hålla kontakten med dem, att hedra dem samt att ha vördnad gentemot dem, vare sig de är levande eller döda.

Att vara rättfärdiga mot dem när de lever, innebär att tala gott till dem, vara ödmjuk inför dem, spendera pengar för deras skull, tjäna dem samt att göra allt man kan för att göra dem nöjda, förutsatt att det inte skulle innebära att göra en synd.

Detta säger Allah: “Om någon av dem, eller båda, skulle uppnå hög ålder, så tala ej hårt mot dem – hedra dem med gott tal. Sänk din barmhärtighetens och ödmjukhetens vinge över dem, samt säg: ‘Min Herre – var nådig gentemot dem, då de uppfostrade mig som liten’” (Al-Isra: 23)

Då de är levande så är man rättfärdig gentemot dem med allt vad det innebär, och är god mot dem. Man behandlar inte sina föräldrar dåligt, eftersom att behandla dem bra är att vara rättfärdig mot dem.

Att behandla sina föräldrar dåligt är en av de största synderna någonsin, borträknat att sätta någon vid Allahs sida. Således innefattar rättfärdighet gentemot dem även ett förbud mot att behandla dem dåligt.

En rapportering berättar att Profeten صلى الله عليه وسلم gick upp på predikarstolen, och sade “Amin, Amin, Amin”⁽¹⁾, och sade därefter till sina kompanjoner:

“Gabriel visade sig för mig, och sade: ‘Mohammed, den som upplever Ramadan, utan att detta får hans synder förlåtna, och sedan dör, kommer att träda in i Elden – säg Amin.’

Jag sade: Amin.

Han sade då: ‘Mohammed, den som fått träffa sina föräldrar, utan att de fick hans synder att förlåtas, och sedan dör, kommer att träda in i elden – säg Amin.’

Jag sade: Amin.

Han sade sedan: ‘Mohammed, den i vars sällskap du nämns, utan att denne ber för dig⁽²⁾, och sedan dör, kommer träda in i elden – säg Amin.’

Jag sade: Amin.”

Själva kärnan i rapporteringen (för denna diskussion) är att den som fått träffa sina föräldrar utan att visa rättfärdighet gentemot dem, kommer att träda in i Elden pga. att han trotsat dem.

Ängeln Gabriel åkallade Allah mot dessa personer, och Profeten صلى الله عليه وسلم sade Amin för att få denna åkallan besvarad.

Allt detta gäller att behandla dem gott då de är vid liv.

Gällande att behandla dem gott då de är döda, så frågades Profeten صلى الله عليه وسلم : “Allahs Sändebud! Vad finns det för rättfärdighet gentemot ens föräldrar då de gått bort?”

Han sade: “Be för dem då du ber för dig själv, låt deras testamenteringar verkställas, håll kontakten med släktingar som kom genom dem, och hedra deras vänner”

Man hedrar sina föräldrars vänner, detta därför att man indirekt också hedrar sina föräldrar genom detta.

Det är på detta sätt som man behandlar dem gott på, efter de dött.

وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا ؛ أي: وصاكم أن تحسنوا بالوالدين إحسانا؛ فكلمة إِحْسَانًا منصوب على فعل محذوف، تقديره: وأحسنوا بالوالدين إحسانا؛ وهذا -كما ذكرنا في القاعدة المتقررة- أن الله -سبحانه- يبدأ بحقه أولا، ثم يثني بحق الوالدين دائما وأبدا، إذا أمر بتوحيده أمر أيضا ببر الوالدين، هذا في كثير من الآيات .

فهذا فيه الأمر بالإحسان إلى الوالدين بالبر، والصلة، والإكرام والتوقير أحياء وأمواتا: أما برهم في الحياة فبالإحسان إليهما بالكلام اللين، والتواضع، والنفقة، والقيام بخدمتهما، والتماس رضاهما في غير معصية الله -سبحانه وتعالى، كما قال -تعالى- إِمَّا يَبْلُغَنَّ عِنْدَكَ الْكِبَرَ أَحَدُهُمَا أَوْ كِلَاهُمَا فَلَا تَقُلْ لَهُمَا أُفٍّ وَلَا تَنْهَرْهُمَا وَقُلْ لَهُمَا قَوْلًا كَرِيمًا وَاخْفِضْ لَهُمَا جَنَاحَ الذُّلِّ مِنَ الرَّحْمَةِ وَقُلْ رَبِّي ارْحَمْهُمَا كَمَا رَبَّيَانِي صَغِيرًا ؛ ففي حال حياتهما يبر بهما بأنواع البر، ولا يسيء إليهما أي إساءة؛ لأن الإحسان إليهما بر، والإساءة إليهما عقوق والعقوق من أكبر الكبائر بعد الشرك بالله -سبحانه وتعالى- ففي الأمر بالإحسان إليهما نهي عن الإساءة إليهما .

وقد جاء في الحديث: أن النبي -صلى الله عليه وسلم- صعد المنبر فقال: آمين، آمين، آمين، ثم قال لأصحابه: إن جبريل -عليه السلام- عرض له فقال له: يا محمد ، من أدرك شهر رمضان فلم يغفر له فمات فدخل النار، قل: آمين . قلت: آمين . قال: يا محمد ، من أدرك أبويه أو أحدهما ولم يدخلاه الجنة فمات فدخل النار، قل: آمين . فقلت: آمين . قال: يا محمد ، من ذكرت عنده فلم يصل عليك فمات فدخل النار، قل: آمين . فقلت: آمين الشاهد من هذا: أن من أدرك أبويه -أو أحدهما- فلم يبرهما فمات دخل النار بسبب العقوق، دعا عليه جبريل بدخوله النار، وأمن على ذلك محمد صلى الله عليه وسلم .

هذا الإحسان إليهما في حال الحياة .

أما الإحسان إليهما بعد الموت: فقد سئل عنه النبي -صلى الله عليه وسلم- حيث سأله رجل فقال: يا رسول الله، ما بقي من بر والدي بعد موتهما؟ قال: أن تصلي عليهما مع صلاتك ؛ يعني: تدعو لهم إذا دعوت لنفسك وإنفاذ عهدهما ؛ يعني: الوصية التي أوصيا بها، و صلة الرحم التي لا توصل إلا بهما، وإكرام صديقهما إذا كان لوالدك صديق أو لأمك صديقة فأكرم هذا الصديق؛ لأن إكرام صديق والدك أو صديقة والدتك إكرام لوالديك”، هذا ما يبقى من البر بعد وفاة الوالدين الدعاء، وتنفيذ وصاياهما، وصلة الرحم المرتبطة بهما من الأعمام والعمات، والأخوال والخالات، وسائر القرابة، والإخوة والأخوات، وأبناء الإخوة وأبناء الأخوات . . إلى آخره، كل من تربطك به قرابة من جهة أبيك أو من جهة أمك فهو من ذوي الأرحام، وإذا وصلته فقد بررت بوالديك .

Källa: Al-Fawzans förklaring på Kitab At-Tawhid, volym 1, kapitel 1, sid 32, tryckt i Beirut, Libanon.

1. Amin (آمين): “Besvara denna åkallan”
2. Dvs: säger Sallallahu Alayhi Wa Sallam (صلى الله عليه وسلم).

Allah berättar att allt på denna jord utav goda rätter, drycker, fina hem och kläder, träd, floder, grödor, frukter, vackra åsyner, gårdar och dungar, fina ljud, allehanda former, guld och silver, hästar, kameler mm, att allt detta är skapat på denna jord som ett prov och ett test.

Samtidigt (som dessa saker är så vackra) så har Allah gjort dem tillfälliga och flyktiga. De tillsammans med jorden kommer att återvända till att bli kal och tom, utan njutningar, välsignelser, floder eller ens spår av dessa.

Detta är den sanna verkligheten hos denna värld. Allah har gjort denna värld majestätisk, så att man nästan tror att den är här för att stanna, men samtidigt har Han varnat oss för att låta oss luras av den. Han har även uppmuntrat oss att handla och känna hopp inför en annan värld som kommer att kvarstå, en lycka som kommer infinna sig hos dess invånare, allt detta som en barmhärtighet och nåd över oss.

Den som väljer att endast se på ytan av denna värld, har låtit sig luras av dess skönhet. Denne person kommer att infinna sig i denna värld på samma sätt som boskap, som inte lägger vikt i att se över sina skyldigheter gentemot sin Herre eller att lära känna Honom.

Det som de däremot lägger vikt vid, är att ser till sina egna lustar på alla sätt möjliga.

Om någon av dessa dras nära döden, så fylls denne av panik och frustration; inte på grund av vad denne har gjort för onda handlingar inför nästa värld, utan på grund av vilka njutningar han nu kommer gå miste om samt hur dåligt han nu mår!

Den som dock låter sig se på djupet av denna värld och inser syftet med dess existens, och syftet med sin egen existens, kommer att sträva i att använda denna värld för det som han själv är skapad för att göra, och tar varje chans han kan för att göra detta tills slutet av dennes ädla liv.

Denna människa har låtit denna värld vara en rastplats för honom snarare än en (falsk) sista boning. Denne låter sin kraft gå åt i att lära känna sin Herre och att lyda Honom i Hans beordringar, och att utföra sina handlingar på bästa sätt.

Denna boning som han gjort av världen anses av Allah vara de bästa utav boningar, och har gjort sig förtjänt av all ädelhet, välsignelse, lycka och ära, då denne insåg det sanna syftet med denna värld och handlade gott för att nå ett gott slut i nästa, på samma gång som de grundlurade tittade på ytan av denna värld för att kunna få ut så mycket som möjligt utav den.

Hur stor är inte skillnaden mellan dessa två sorts människor!!

Källa: As-Sadis förklaring av Koranen.

At-Tabari sade: “Gällande tomma påståenden så kan vem som helst göra dem”⁽²⁾

Al-Asmai och Al-Mufaddal tjafsade en dag om en vers i en dikt, då Al-Mufaddal höjde rösten. Al-Asmai sade då: “Skulle du så tala i en megafon skulle det inte hjälpa dig – tala som en myra och ha rätt istället”⁽³⁾

Abu Al-Walid Al-Badji sade: “Man ska undvika att bli imponerad av ens eget tal i debatter, eller att förnedra motparten. Så gör endast de svaga och orättvisa.”⁽⁴⁾

Abu Mohammed Ibn Hazm sade: “Tala inte nedlåtande mot någon förrän du vet exakt vad personen besitter, annars kanske denne kommer med någonting oväntat som du aldrig kunde förutse. Sådant gör endast ointellegenta människor.”⁽⁵⁾

كما قال ابنُ جريرٍ الطبريُّ: «…فأمَّا الدعاوي فلا تتعذّر على أحد..» [«جامع البيان»: (6/17)]،

وقال السخاوي: «وقد روينا عن المُزني قال: سمعني الشافعي يومًا وأنا أقول: «فلان كذاب»، فقال لي: يا إبراهيم أكسُ ألفاظَك أحسنها، لا تقل: كذَّاب، ولكن قل: حديثُه ليس بشيء». [«الإعلان بالتوبيخ» للسخاوي: (69)]،

وقد تنازع الأصمعي والمفضَّل يومًا في بيتٍ من الشعر، فرفع المفضَّل صوتَه، فقال له الأصمعي: «لو نفخت في الشّبور -أي: البوق- لم ينفعك، تكلَّم كلام النمل وأصب». [«الروض الأنف» للسهيلي: (1/240)]

، وقال أبو الوليد الباجي: «ويجتنب إظهار العجب من كلام خصمه، والتشنيع عليه في جداله، فإنّ ذلك يفعله الضعفاء، ومن لا إنصاف عنده». [«المنهاج في ترتيب الحجاج»: (10)]، وقال أبو محمّد ابن حزم: «ولا تحقر أحدًا حتى تعرف ما عنده، فربما فاجأك منه ما لم تحتسب، وليس ذلك إلاّ من فِعل أهل النُّوك(١) الذين لا يحصِّلون». [«التقريب لحد المنطق»: (196)].

1. Al-Ilan Bit-Tawbikh av As-Sakhawi, sid 69.
2. Jami Al-Bayan, 6/17
3. Ar-Ruwad Al-Anaff, av As-Sohaili, 1/240.
4. Al-Minhadj Fi Tartib Al-Hidjadj, sid 10.
5. At-Taqrib Li-Hadd Al-Mantiq, sid 196.