Jag ska nu berätta vilka faktorer som spelade in när Gud gav mig framgång i sin vägledning, från det att jag föddes till att jag lämnade Judendomen – kanske kommer någon att dra nytta från detta som befinner sig däri.

Samuels släkt och familj

Min far var en Rabbin som hette Yehuda Ben Abon, från Fès i Marocko. Han var sin tids kunnigaste inom Toran och hebreiska. På arabiska kallades han Abu Al-Baqa Yahya Ibn Abbas Al-Maghribi. Detta då de flesta specialister av judarna hade ett hebreiskt namn och ett arabiskt, som liknade eller var taget från det hebreiska.

Han träffade min mor i Bagdad, och hon är ursprungligen från Basra, och är en av tre systrar som blev uppfostrade med kunskap inom Tora och hebreiska. Deras far var Ishaq Ibn Ibrahim Al-Basri Al-Levi. Al-Levi betyder att han var från släkten Levi, en autentiskt bekräftad förfader då Moses var från hans ätt. Hennes mor hette Nafisa, dotter av Abu Nasr Ad-Dawudi (från Davids ätt), hans släkt finns kvar i Egypten till denna dag.

Min mor fick sitt namn (Hanna) efter profeten Samuels mamma. Profeten Samuel blev född efter en lång tids väntan på barn av Hanna, och efter att den rättfärdige juden Eli också hade bett för henne. Allt detta berättas i första Samuelsboken.

Min mor väntade även en lång tid med min far utan att få barn, och hon tänkte att hon var steril. Hon såg sedan i en dröm att hon upprepade Hannas bön för att få ett barn, och att hon lovade att nämna honom Samuel om det blev en son, för att hon hade samma namn (och situation) som Samuels mamma.

Jag fick namnet Samuel, hebreiska Shamu-el och arabiska Samu-al, och smeknamnet³ Abu Nasr (“Segerns fader”), min farfars smeknamn.

Samuels utbildning

Min far, så långt jag kan minnas, har lärt mig hebreisk skrivkonst, vetenskap rörande Toran och dess tolkningar⁴ tills jag fick en väldigt solid kunskap om allt detta. Vid denna tidpunkt var jag tretton år gammal.

Jag gick sedan in för att studera geometri och astrologi hos Abu Al-Hasan Ibn Ad-Daskari⁵, och läkekonst hos Abu Al-Barakat Hibat Allah Ibn Ali, och jag begrundade hur man skulle läka åkommor och sjukdomar genom att jämföra det jag läste med det jag såg hos min morbror, läkaren Abu Al-Fath Ibn Al-Basri.

Jag fullgjorde mina studier i geometri och astrologi under ett år, jag var då fjorton, och jag läste Arkivuträkning (?)⁶ och lantmäteri hos Abu Al-Mudhaffar Ash-Shahrazori, samt algebra och ekvationer som jag också studerade hos denna man.

Sedan studerade jag geometri hos Abu Al-Hasan Ad-Daskari och Abu Al-Hasan Ibn An-Naqqash som båda diskuterade frågor från Euklides, samtidigt som jag studera läkekonst. Det slutade med att jag hade kvar en del av Euklides frågor inom geometri, några från Al-Wasiti inom matematik, boken som Al-Bedi skrivit inom algebra, boken som Karkhi skrivit inom ekvation, alla dessa saker ville jag studera men jag hittade ingen som kunde hjälpa mig att förstå dem. Sådant var även fallet med fler verk och frågor inom matematik etc, som boken som Shuja Ibn Aslam skrivit om algebra och ekvation.

Jag var så uppslupen inom dessa saker att jag glömde bort att äta och dricka, och jag stannade i mitt hem tills jag förstod mig på allting av det, och skrivit böcker som förklarar de böckerna samt rättar de fel som författarna ibland hamnat i.

Vid denna tidpunkt var jag arton år gammal, och då jobbade jag som läkare.

Innan jag sysselsatte mig inom dessa områden, då jag var tolv-tretton år gammal, så hängav jag mig åt berättelser om dem som levde för länge sedan, och även sagor och myter. Jag läste i olika poesisamlingar som de stora poeterna hade, däribland Antara Ibn Shaddad, Dhil-Himma, Al-Battal, och jag läste även om Alexander den store, Fågel Fenix, och Taraf Ibn Lodhan.

När jag läste dessa saker så märkte jag att mycket var skrivet av historiker, vilket gjorde mig intresserad av historiska fakta och historieböcker. Jag läste då historieböckerna som skrivits av Abu Ali Ibn Miskawei, At-Tabari, och andra. Där läste jag även om Profetens (Må Guds frid vara med honom) upplevelser, strider, och vad Gud gett honom för slags mirakel, och hur Gud hjälpte och understödde honom (Må Guds frid vara med honom) i slaget vid Bedr, slaget vid Khaibar, samt hur han levde utan föräldrar, i svaghet, samt att hans folk vände sig mot honom, och hur han levde bland dem och kämpade mot dem genom att motsätta sig deras religion.

Jag läste även hur länge han kallade sitt folk till denna religion, och att Gud till slut tillät honom att utvandra till en annan plats, och hur det gick för de fiender som kämpade emot honom, och hur det gick för dem när de slogs i Bedr. Jag läste om det otroliga tecknet som visades när de vann över perserna då Rostam Farukhzad var med dem, de var tusentals fler än de svaga muslimerna som var med Sad Ibn Abi Waqqas. Jag läste även om Khusrov I, Anu Sharvan och hans fall, romarnas fall med hjälp av Abu Obaida Ibn Jarrah. Jag läste även om Omar och Abu Bakrs styrande över staten, och om deras rättvisa och avhållsamhet från det värdsliga.

Samuels tankar om religionerna

Alla dessa studier fick mig att nå en mycket hög nivå i det arabiska språket. Jag såg således miraklet i Koranen, och att ingen människa kan överträffa den i vältalighet.
Därför blev jag också intresserad av att studera andra religioner och inriktningar, när jag tex läste boken som Bardhawei At-Taib har skrivit, Kalila Wa Dimna.

Jag visste att vårt förstånd är ett facit, och att det ska ges auktoritet i alla frågor i vår värld; för om inte vårt förstånd sade till oss att tro på profeterna och att följa dem, och att tro på det våra förfäder berättat om dem, så skulle vi inte ha trott på dem. Jag förstod då att om det är förståndet som sagt till en att följa profeterna och deras läror, så måste även förståndet pröva innehållet i dessa läror.

Och om vi applicerar logiskt tänkande på det som vi fått rapporterat till oss från våra förfäder, så förstår vi att vi inte måste acceptera rapporteringarna utan att först se om det är autentiskt rapporerat, och inte heller acceptera dem bara för att det är ens förfader som sagt det; utan man ska acceptera en rapportering för att den är sann.

För faktumet att en rapportering kommer från ens förfader gör inte saken till någonting sant per automatik; då skulle ju alla dem som motsäger oss, såsom de kristna, ha rätt i det de säger också, bara för att de rapporterar vidare från sina förfäder: Att Jesus är Guds son, och att han försörjer och gynnar etc.

Och om judarna säger att nej, detta är sant (bara det kommer från förfäderna så är det korrekt), men det gäller bara judarna då de är mer förståndiga än andra folk, såsom de påstår, så är svaret att det uttalandet motsäger allt det som deras förfäder rapporterar⁷.

Samuel om profetskap

När jag begrundade judarnas motivering och ståndpunkt gentemot Moses profetskap, så förstod jag att de inte har något bevis för detta förutom Tawatur.

Men denna Tawatur finns för Jesus och Mohammed (Må Guds frid vara med honom) precis som det finns för Moses. Så om Tawatur är villkoret för att besanna något så är alla tre sanningsenliga, och deras profetskap är fastställda. Jag tänkte också på att jag aldrig sett Moses, och inte bevittnat hans mirakel, eller miraklena hos någon annan profet, och förutom rapporteringarna som var genom Tawatur, så skulle vi aldrig ha trott på någon av dessa tre.

Det som alltså är rationellt och logiskt är alltså inte att acceptera en av dem, men förkasta de två andra, utan att istället acceptera dem alla eller förkasta dem alla. Gällande att förkasta dem alla, så är det inte obligatoriskt rent rationellt, för vi finner dem bara ha haft gott med sig; de hade den bästa karaktären, de beordrade med gott, och förbjöd allt ont; de gick runt på jorden och rättställde dess folk.

Därför är det som jag accepterar profetskapet hos Jesus och Mohammed (Må Guds frid vara med honom), må Gud ge dem båda frid och välsignelser, och jag tror på dem båda.

Lång tid passerade faktiskt medan jag trodde på dessa två profeter, utan att jag utförde de islamiska obligatoriska handlingarna, detta pga min far. Han älskade mig så mycket, och hade så lite tålamod med mig, han var så god, han hade uppfostrat mig så väl, och lärt mig bevisens vetenskap – geometri och matematik – vars studenter Platon prisade. Det gick mycket lång tid utan att jag blev vägledd, och utan att detta tvivel – att min fader såg mig – försvann. Detta tills vi flyttade, och våra hus hamnade längre bort från varandra, och jag var inte längre under hans bevakning, och inte längre rädd för att bedröva honom med min konvertering.

Samuels första dröm: Profeten Samuel (Må Guds frid vara med honom)

Tiden hade kommit för mig att vägledas av Gud, detta var när jag fick det gudomliga rådet genom att se Profeten (Må Guds frid vara med honom) i min dröm, natten till en fredag, 9:e Dhul-Hijja år 558 Hijri i Maraghe i Azerbaijan (Iran).

Jag var i en vid öken med grönskande utkanter, i vars östra del ett enormt träd syntes. Människor skyndade sig i trädets riktning, och när jag frågade dem om detta sade de:

“Under detta träd sitter profeten Samuel, och folket går dit och hälsar på honom”

Jag blev mycket glad av att höra detta, och satte iväg mot trädet. När jag kom dit såg jag en storvuxen, respektingivande man, vacker, stadig, havandes väldigt vitt hår, och en bok vari han läser.

Jag hälsade på honom, och sade på arabiska: “Salam aleka, Guds profet!”

Han log och öppnade sig inför mig, och sade: “Waleka salam, du som har samma namn som mig; sätt dig så ska jag visa dig något.”

Jag satte mig framför honom, och han gav mig boken och sade: “Läs det som du ser framför dig”

I boken stod det följande vers från Tora: “Herren, din Gud, skall låta en profet lik dig träda fram ur deras bröders led. Honom skall de lyssna till”⁸

Detta är vad Gud har sagt till Moses, och jag vet vad judarna säger om den; att denna vers handlar om profeten Samuel, för att han var som Moses, eftersom han var från stammen Levi precis som Moses.

När jag fick läsa versen från Tora i denna bok som profeten Samuel hade gett mig, så tänkte jag att han kanske vill skryta; eftersom att han är omnämnd i Tora, och att Moses har profeterat om honom.

Jag sade därför: “Grattis Guds profet! Gud har sannerligen valt ut dig på ett speciellt sätt!”

Han såg ilsket på mig, och sade: “Är det jag som avses i denna vers, o skarpsinnade? Vad har du då dragit för nytta av din matematiska bevisföring!”

Jag sade då: “Guds profet; vem är då den avsedde?”

Han sade då: “Densamme som avses i denna vers:

‘från berget Paran träder han fram i glans’⁹”

När han sade detta, så visste jag att han menade Den Utvalde (Mohammed) (Må Guds frid vara med honom), för att han blev profet vid Paranbergen, dvs bergen runt Mecka, och det står i Toran att Paran är boplatsen för Ismaels ätt (dvs araberna).

Detta står i Tora: “Han bodde i Paranöknen”¹⁰, dvs Ismael, Abrahams son.

Han återvände till ämnet och tittade på mig, och sade:

“Vet du inte att Gud inte skickat mig för att ändra någonting i Toran; jag blev endast skickad för att påminna dem om den och för att återuppliva dess lagar, och för att rädda dem från Filistéerna?”

Jag sade: “Jovisst vet jag det, o Guds profet”

Han sade: “Vad har då folket för behov av att Gud beordrar dem att följa någon som inte kommit med någonting nytt i deras religion eller lagstiftning? Ser du hos folket kanske något behov av en specifik beordring för dem att acceptera profeten Daniel, eller Jeremias eller Ezekiel?”

Jag sade: “Nej, något sådant behov fanns inte.”

Sedan tog han boken från min hand och gick ilsket iväg.

Jag vaknade upp och var skrämd av hans ilska, och tog vid mig av hans råd. Jag satte mig upp och såg att det var på väg att bli morgon, och att min lampa var på väg att brinna ut. Jag kom ihåg min dröm, och tänkte att om jag nu fantiserat ihop allt detta, så vill inget av det glömmas bort.

Då förstod jag att detta var Guds välsignelse över mig; en uppmaning och ett borttagande av det tvivel som hindrade mig från att öppet säga sanningens vittnesbörd, och att praktisera Islam öppet. Jag vända mig till Gud i ånger och bad Honom om förlåtelse; och jag bad Gud att sända frid och välsignelser över Den Utvalde Profeten (Må Guds frid vara med honom).

Jag tvagade mig och bad flera böneenheter, och jag kände en stark lycka över den vägledning jag fått ta del av. Sedan satte jag mig för att tänka, och jag övertogs av sömn efter detta och sov.

Samuels andra dröm: Profeten Mohammed (Må Guds frid vara med honom)

Jag drömde att jag satt på en väg som var full med folk; och en människa kom fram till mig iklädd plagg som rättfärdiga, avhållsamma människor brukar ha.

Han sade till mig: “Besvara Allahs Sändebud (Må Guds frid vara med honom)!”

Jag ställde mig upp för att följa med, och skyndade mig på vägen, för jag var mycket glad över att jag skulle få träffa Profeten (Må Guds frid vara med honom).

Han gick framför mig och jag följde efter honom, tills att vi kom fram till ett hus som han gick in i. Jag blev inkallad av honom och följde med in i en lång, dunkel korridor.

När vi kom fram till slutet av korridoren förstod jag att det var dags att se Profeten (Må Guds frid vara med honom), och jag blev väldigt rädd och försökte förbereda mig inför hans möte och hur jag skulle hälsa.

Jag kom ihåg vad jag hade läst i en av mina böcker, att om man träffade honom (Må Guds frid vara med honom) i grupp med andra människor, så sade man: “Salam Alekom Wa Rahmatullah Wa Barakatu”, och om han var ensam sade man: “Salam Aleka Allahs Sändebud, Wa Rahmatullah Wa Barakatu”

Således bestämde jag mig för att hälsa generellt, så att alla inkluderas i detta, och att detta var bäst och mest passande.

Jag kom fram till huvudsalen, och framför korridoren fanns det en lång sittplats, och till vänster om sittplatsen, längre in i rummet, fanns en annan sittplats. På var sittplats satt det två män, vars utseende jag inte kommer ihåg, men de flesta var ungdomar, och det såg ut som att de var beredda för att resa. Några hade sina vapen nära sig där de satt.

Jag såg Allahs Sändebud (Må Guds frid vara med honom), stående mellan de två sittplatserna, vid en av rummets pelare. Han såg ut att just ha varit upptagen med någonting, och att han just skulle börja med någonting annat. Det såg ut som att han inte väntade mitt besök, han såg förvånad ut.

Han var klädd i vitt; hans turban var av måttlig storlek, runt hans hals hade han en vit mantel, som var måttlig i sin beskaffenhet, han såg ädel ut, stadig, hans hy var måttligt nyanserad mellan rödaktigt och ljust och lite mörkt, svarta ögon och ögonbryn, hans hår och alla hans drag var vackra i sin måttlighet mellan långt och kort.

När jag trädde in framför honom, vände han sig mot mig och log, och visade en väldig ömhet mot mig.

Jag glömde helt och hållet bort min plan att ge en generell hälsning, och hälsade endast specifikt på honom på detta sätt: “Salam Aleka, Allahs Sändebud, Wa Rahmatullah Wa Barakatu” … och jag glömde bort att hälsa på sällskapet …

Varken min syn eller mitt hjärta kunde rikta sig mot någonting annat än honom.

Han sade: “Waleka Salam Wa Rahmatullah Wa Barakatu”

Jag väntade inte efter hans hälsning; jag rusade fram och sträckte fram min hand mot honom, och han sträckte ut sin ädla hand mot mig, och jag tog tag i den och sade:

“Ash-hadu An La Ilaha Illallah, Wa Annaka Rasulullah”¹¹

Denna formulering valde jag pga en diskussion som jag läst om; vissa grammatiker har sagt att egennamnen är det exaktaste sättet att specificera personer, och andra har sagt att personliga pronomen är mer exakt. Jag ville iallfall säga “du” istället för “Mohammed”, för att “du” kan bara mena en person och det är den som man tilltalar.

Han blev väldigt glad över detta, och han satte sig i hörnet mellan de två sittplatserna, och jag satte mig framför honom.

Han sade: “Förbered dig att resa till Ghamdan för att strida.”

Jag tänkte direkt att han måste mena “Den största staden”, huvudstaden i Kina¹² som Islam inte har nått än.

Det jag läst från innan är att den närmaste vägen till Kina är genom att segla över Gröna Havet (Arabiska البحر الأضر: Antagligen Indiska Oceanen.), som är det hemskaste och farligaste havet att segla på.

När jag hörde detta från Profeten (Må Guds frid vara med honom), så tänkte jag: “Förståndiga människor reser inte på havet, så hur ska jag kunna göra detsamma?”

Men direkt efter, så tänkte jag följande: “Prisad är Gud! Jag har nu kommit till tro på denna Profet, och jag har svurit honom min trohet. Om han nu beordrar mig med någonting, och att jag inte utför detta, så vad är det då för slags trohetslöfte jag har gett honom?” Så bestämde jag mig för att höra och lyda.

Sedan tänkte jag en annan tanke, att “om Guds Sändebud (Må Guds frid vara med honom) är med oss, och hans följeslagare, så kommer både land och hav vara honom underkastade och vi behöver inte vara rädda för någonting”. Jag blev mycket glad av denna tanke, och jag fick mer övertygelse och accepterade beordringen.

Allt detta överlade jag i mitt huvud utan att det gick någon tid, och jag sade direkt efter hans beordring: “Jag hör och jag lyder, Guds Sändebud.”

Han sade: “Med Guds tillåtelse.”

Jag reste mig framför honom och gick ut. Konstigt nog var korridoren, som jag kom in i, mörk, och jag kom ut och vandrade en stund innan jag fann mig i en av marknaderna i Maraghe, mellan pengaväxlarna och juridikuniversitetet, där jag ser tre personer iklädda plagg som rättfärdiga, avhållsamma människor brukar ha.

En av dem hade en svart väst av grov ull, med en huvudbonad av samma material. Han hade en pilbåge i sin hand, inlindad i filt, och i den andra handen hade han en kniv gjord av stjälken av ett palmblad. Den andra hade ett svärd med slidan gjord av flätade palmblad.

Sedan jag var liten har jag läst om hur Profetens (Må Guds frid vara med honom) följeslagare var fattiga, svaga, utan riktiga vapen förutom liknande saker till det jag nämnt. Och trots detta så hjälpte Gud dem att segra över stora härar av soldater, och ryttare med starka hästar.

När jag såg dessa tre så tänkte jag: “Dessa tre är de krigare som skall strida, det är Profetens (Må Guds frid vara med honom) följeslagare; tillsammans med dessa skall jag resa och strida.”

Jag blev så glad av detta, att jag fällde tårar i min sömn. Sedan vaknade jag och såg att det fortfarande var natt.

Sedan gjorde jag Wudo och bad morgonbönen, och var mycket angelägen om att berätta att jag trädit in i Islam.

Samuel efter drömmarna

Vid denna tidpunkt var jag i Maraghe i Azerbaijan (Iran), gäst hos bäste Fakhrud-Din Abdel-Aziz Ibn Mahmod Ibn Sad Ibn Ali Ibn Hamid Al-Modirri, som jag hjälpte att bli frisk från en viss åkomma, och jag hade en nära relation med honom.

Jag kom in till honom samma fredag, på dagen, och berättade för honom att Gud har lyft skynket från mina ögon, och att Han har väglett mig till Islam. Han blev otroligt glad över att få veta detta.

Han sade: “Allah! Jag har aldrig slutat önska detta. Jag och domaren Sadrud-Din brukade diskutera och beklaga oss över att du var så begåvad men att du inte hängett dig åt Islam. Prisad var Gud som har uppenbarat vägledningen för dig, och som har besvarat vår bön att vägleda dig.”

“Säg mig dock: Hur gav Gud dig framgång i detta, och vad var det som underlättade för dig efter att du förut avstått från att bli muslim?”

Jag sade: “Detta är någonting som Gud har förorsakat mig genom ingivelse och eftertanke. De logiska bevisen har jag vetat om sedan länge, och dess bevis från Tora, men jag var rädd för att min far skulle bli förkrossad över detta. Detta var otroligt förnedrande för mig inför Gud, men nu är dessa tanker borta. Sträck fram din hand, för jag vittnar om att ingen är värd dyrkan förutom Gud och att Mohammed är Guds Sändebud”

Han reste sig upp utav lycka, och kunde knappt hålla sig still – förut har han aldrig ställt sig upp förutom i smärta och svårighet – och rörde sig iväg och bad att jag skulle vänta på honom där. Han kom tillbaka och hällde fina kläder över mig, och beställde sina finaste vagnar med hans närmaste män att ta mig till mosken.

Personens vän gick före och sade till fredagspredikaren att vänta i mosken till jag kommit, för han hade beställt en ny dräkt till mig från skräddaren som precis skulle bli klar.

När jag kom till mosken så började folket göra Takbir, och byggnaden skakade av all bön för Profeten (Må Guds frid vara med honom). Fredagspredikaren – Sadrud-Din Abu Bakr Mohammed Ibn Abdullah Ibn Abdur-Rahim Ibn Lal – gick upp på talarstolen och uppmanade folket till gott, och prisade mig mycket och det som Gud har hjälpt mig att komma fram till, och prisade den vägledning och det uppvaknande jag fått, och han överdrev faktiskt en hel del.

Författandet av Samuels bok

Samma dag, på kvällen, dvs kvällen innan Eid Al-Adha, började jag samla argument som raserar judarnas ståndpunkt, som jag sammanställde i en bok kallad “Raserandet av judarnas ståndpunkt”¹³.

Den boken blev mycket känd, och kopierades till många delar av världen; Mosul, Diyarbakir, Irak, och vissa ickearabiska länder. Sedan lade jag till en hel del kapitel för att ytterligare fastställa beviset mot judarna, bla från Tora, och jag säger att det hittills inte funnits någon bok som varit så användbar för att debattera mot judar.

Samuels berättande om sina drömmar

Vad gäller mina två drömmar så nämnde jag dem aldrig för min vän, och inte för någon annan i Maraghe förrän fyra år efter jag upplevde dem.

Detta för två anledningar:

• Jag har inte velat nämna någonting som inte står som ett bevis på fast grund. En person kanske skyndar sig till slutsatsen att det måste vara falskt, för att det är någonting som är väldigt sällsynt. Och en förståndig människa skulle aldrig önska att dennes uttalande komma kunna tas för lögn.
• Jag ville inte att någon i min hemort, som hatar mig, skulle få reda på dessa två drömmar, så att personen kommer kunna säga: “Personen har lämnat sin religion för någonting som han såg i sömnen!”

Därför höll jag dessa saker hemligt tills det att min bok blev känd. När folket dock fått visshet gällande att mitt lämnande av Judendomen var pga rationella bevis som jag fått kunskap om, och att jag i sanning haft dessa tankar en längre tid men ej synliggjort dem, pga rädsla för vad min far skulle säga, så berättade jag om de två drömmarna.

Slutord

Jag skrev även ett brev till min far som då var i Aleppo, och jag själv befann mig i Hasankeyf (Kurdistan-Turkiet). Brevet innehöll bevis, många som jag vet att han själv inte förnekar, och inte heller kan förneka, och jag berättade även om mina två drömmar.

Han reste till Mosul för att möta mig och diskutera detta, men överrumplades av en sjukdom som resulterade i hans död.

Låt därför den som än läser detta förstå, att min första dröm inte fick mig att lämna min religion, för att en förståndig människa inte bör följa drömmar som saknar grund och bevis! Jag visste snarare redan om relevanta bevis för att veta att Mohammed (Må Guds frid vara med honom) är Guds Sändebud.

Bevisen var i sig alltså anledningen att jag blev vägledd och varskodd om den rätta religionen; drömmen gav mig bara fokus och var samtidigt en stark uppmaning att inte stanna kvar i ignorans och att söla när det gäller att nämna sanningens vittnesbörd.

Prisad vare Gud för Islam och sanningens vittnesbörd, trons och vägledningens ljus, och jag ber Honom om den kunskap om Mohammed (Må Guds frid vara med honom) och hans följeslagare med vilken jag kommer uppnå Hans välbehag, och må Gud sända frid och välsignelser över dem alla. AMIN.

Källa: “Raserandet av judarnas ståndpunkt”, skriven av Samuel Al-Maghribi, kapitel 1.

1. Arabiska المصطفى
2. Denna text är något förkortad.
3. Arabiska كُنْيَةٌ
4. Detta måste vara det judiska Midrash.
5. Detta kan vara en felskrivning av Abu Al-Hasan Al-Iskandari, dvs Euklides. Dock nämns han senare vid namn Euklides, så Gud vet bäst.
6. Arabiska الحساب الديواني: Vad detta ord betyder är oklart.
7. Han menar att det mesta i tex Toran, Kungaböckerna, Domarböckerna och de profetiska böckerna vittnar om hur orättfärdiga och syndiga israel var. (Not tagen från M.Sharqaoui)
8. Översättning med modifikation från Bibel 2000, 5 Mos 18:18, 5 Mos 18:15
9. Bibel 2000, 5 Mos 33:2
10. Bibel 2000, 1 Mos 21:20-21
11. Detta är en variant av Islams trosbekännelse (“Jag vittnar om att ingen förtjänar dyrkan förutom Allah, och att du är Allahs sändebud”), vars original kan sägas vara: Ash-hadu An La Ilaha Illallah, Wa Ash-hadu Anna Mohammedan Rasulullah (“Jag vittnar om att ingen förtjänar dyrkan förutom Allah, och jag vittnar om att Mohammed är Allahs sändebud”).
12. Namnet Ghamdan måste vara en arabiserad version av dåtidens namn på Peking – Zhongdu (中都) – som betyder “den centrala staden”. Detta namn hade Peking under Jindynastin mellan 1115–1234 (länk). Gällande arabiserandet av namn så verkar det ha varit praxis i hans kretsar, då även hans far hette Yehuda och således fick det arabiska namnet Yahya – som inte är samma namn (Yahya är hebreiska Yukhanan, Yehuda är arabiska Yehuda), men som låter snarlikt.
13. Arabiska إِفْحَامُ اليَهُودِ: Bokstavligen “förkolnandet av judarna”, vilket man säger i sådana situationer, exempelvis أَفْحَمْتُهُ “Jag förkolnade honom”, dvs “jag raserade hans ståndpunkt”.

“Gud har välsignat oss mha dig, men vi hör dig berätta Hadither som inte står med i dina böcker!”

Han sade:

“Tror du att allting som finns i mitt bröst, finns i mina böcker? Om jag hade skrivit allt som finns i mitt bröst, så skulle denna vagn inte rymma allt.”

Detta berättade Al-Hafidh Ibn Yonus som sade att Ahmad Ibn Mohammed Ibn Al-Harith sade att Mohammed Ibn Abdel-Malik sade att hans far (Leith) sade detta.

Källa: Siar Alam An-Nubala, vol 8, sid 153.

روى عبد الملك بن شعيب عن أبيه قال قيل لليث أمتع الله بك إنا نسمع منك الحديث ليس في كتبك

فقال أو كل ما في صدري في كتبي؟ لو كتبت ما في صدري ما وسعه هذا المركب.

رواها الحافظ بن يونس, حدثنا أحمد بن محمد بن الحارث حدثنا محمد لن عبد الملك عن أبيه.

Dels att detta inte rapporterats, varken i en autentisk hadith eller icke-autentisk hadith, att ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) någonsin ska ha varit Ta-Ha.

Och dels att Ta-Ha endast är två bokstäver från alfabetet, utan betydelse, och det som är känt är att alla Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn har betydelse från namnen.

Han har inga namn som bara är namn, utan att bära dess betydelse.

Våra namn dock kan vara sådana: Tex att ens son kan heta “Guds tjänare” (Abdullah) fastän han är jordens värsta syndare; denna person har namnet utan att bära betydelsen.

Detta som en sten som sitter på toppen av ett berg, menat att endast visa vägen.

Dock så har alla Allahs namn, Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn och Koranens namn en innebörd: Ta-Ha har dock ingen innebörd över huvudtaget.

Alltså är det inte logiskt att säga att Ta-Ha är ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn.

Men om någon kommer och säger:

Hur kan du säga detta?

När Allah säger i sin Koran: “Ta-Ha. Vi har inte nedsänt Koranen till dig för att du skall sörja” (Ta-Ha: 1-2)

Detta betyder ju förstås: “Jag pratar med dig, o Ta-Ha! Vi har inte …

OK, men då ska du också börja kalla Profeten (Må Guds frid vara med honom) för Alif-Lam-Mim-Sad:

“Alif-Lam-Mim-Sad. En bok är nedsänd över dig, så låt inte något obehag sitta i ditt bröst” (Araf: 1-2)

Finns det någon som kallar honom för Alif-Lam-Mim-Sad?!

Och du måste även börja kalla honom för Alif-Lam-Ra:

“Alif-Lam-Ra. En bok som vi nedsänt till dig, för att du ska föra människorna ur mörkret in i ljuset” (Ibrahim: 1)

Så kommer denna person att börja kalla Profeten (Må Guds frid vara med honom) för dessa namn? Såklart inte; och då visar sig hans grundregel vara motsägelsefull.

I korthet: Ta-Ha är inte ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn, och man ska inte kalla honom detta, det är orapporterat och ologiskt.

قال فضيلة الشيخ العلامة محمد بن صالح العثيمين ـ رحمه الله ـ
في شرح نظم الورقات في أصول الفقه .
صفحــة 141 ــ 142
……. وهنا نناقش المؤلف رحمه الله تعالى في قوله :
( طـــه )حيث جعل( طه )من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم
وهذا لا يصح نظراً ولا أثراً .
أما عدم صحته أثراً : فلعدم النقل ، فإنه لم يأتِ حديث صحيح ولا ضعيف أن من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم ( طه )أبداً .

وأما النظر : فلأن( طه )مركب من حرفين مهملين هجائيين
والحروف الهجائية ليس لها معنى ، ومن المعلوم أن أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها تحمل معاني .
فليس له اسم صلىالله عليه وسلم هو علم محض ،بل أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها أعلام وألقاب ،
أما أعلامنا نحن فهي مجرد علم ، ولهذا نسمي ابننا مثلاً عبدالله ،وهو من أفجر عبادالله ، إذاً صار الاسم هذا مجرد علم ،كأنه حجر على رأس جبل يدل على الطريق فقط .
أماأسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها فهي أعلام وأوصاف ،وكذلك أسماء الله تعالى ، وكذلك أسماء القرآن كلها أعلام وأوصاف ،
وكلمة( طه )لا تجد فيها شيء من الوصف .
إذن لا يصح نظراً أن تكون( طه )من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم .
فإن قال قائل : كيف تقول هذا الكلام ؟ وقد قال الله تعالى : { طــه ـ ما أنزلنا عليك القرآن لتشقى }وهذا خطاب يقول : يا طه ، ما أنزلنا عليك القرآن لتشقى .
قلنا : إذاً سمي الرسول صلىالله عليه وسلم الـــــمــص ؛
لأن الله تعالى قال : { الــمص * كتاب أنزل إليك فلا يكن في صدرك حرج منه }
وهل أحد سماه المص ؟!!
وسمه الر . لأن الله يقول : { الر * كتاب أنزلناه إليك لتخرج الناس من الظلمات إلى النور } فهل سيسميه أم لا ؟
الجواب : لا ، لن يسميه ، إذن انتقضت قاعدته .

فالمهم أن( طه )ليس من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم . ولا يصح أن يكون اسماً له ، لا أثراً ولا نظراً.

Källa: Förklaringen på Al-Waraqat av Ibn Otheimin, sid 141-142.

I denna sura är goda nyheter som skulle hända Sändebudet (Må Guds frid vara med honom), och en beordring för vad han skall göra då dessa goda nyheter inträffar, och vad man allmänt bör göra i liknande fall.

De goda nyheterna¹ är gällande Guds understöd² till sitt Sändebud (Må Guds frid vara med honom) om att Mecka kommer att intas³, och att människorna kommer att träda in i Allahs religion, gruppvis.

Och många som en gång varit Sändebudets (Må Guds frid vara med honom) fiender, kommer att bli hans nära vänner och hjälpare – och alla dessa goda nyheter blev verklighet⁴.

Gällande den beordring som Allah gav, som skulle implementeras efter intagandet och understödet; så beordrade Allah sitt Sändebud (Må Guds frid vara med honom) att tacka sin Herre för allt detta, och att prisa Honom för Hans fullkomlighet, och att söka Hans förlåtelse.

Detta betyder först och främst att denna religion kommer att fortsätta få understöd av Allah, och att detta understöd kommer att öka om Sändebudet (Må Guds frid vara med honom) prisar Allah för Hans fullkomlighet, och söker Hans förlåtelse.

Detta därför att dessa handlingar görs för att tacka Allah, och Allah har sagt “Om ni tackar, så skall Jag ge er mer”, en verklighet som vi sett under de 4 första Kalifernas tid, och dem som kom efter dem, att Allahs understöd för vår nation har fortgått, till att Islam kommit till den nivå som ingen annan religion har nått, och att ingen annan religion har fått så många efterföljare.

Detta fortsatte tills man började lämna Allahs beordringar, och Allah prövade dem därför med att splittra deras ord och tillstånd, så skedde det som skedde.

Och trots detta så besitter vår religion så mycket av Allahs barmhärtighet och godhet, till en nivå som inte kan föreställas.

Innebörden i dessa verser är också att Allahs Sändebud (Må Guds frid vara med honom) är nära att gå bort. Detta tyder dels hans ålder på, då han var i en fin ålder, som Allah har svurit vid.

Vad som även tyder på denna sak, är att fina saker alltid bör avslutas med att säga Allahs förlåtelse, såsom bön och pilgrimsfärd.

I detta läge beordrade alltså Allah sitt Sändebud (Må Guds frid vara med honom) att söka Hans förlåtelse och att prisa Honom; menandes att hans tid nu är slut, och att han bör förbereda sig för att möta sin Herre, så att han avslutar sina år på det bästa möjliga sätt, må Allahs frid och välsignelser vara med honom.

Profeten (Må Guds frid vara med honom) gjorde denna sura till en Dua⁵ som han brukade göra när han var i bön, han brukade säga:

subhanakallahumma wa-bihamdik, allahumma ighfir li

“Allah, Du är fri från alla fel och brister, all beröm hör till Dig, Allah, förlåt mig”

فكان (Må Guds frid vara med honom) يتأول القرآن، ويقول ذلك في صلاته، يكثر أن يقول في ركوعه وسجوده:” سبحانك اللهم وبحمدك، اللهم اغفر لي”.

تفسير سورة النصر
وهي مدنية

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ إِذَا جَاءَ نَصْرُ اللَّهِ وَالْفَتْحُ (1) وَرَأَيْتَ النَّاسَ يَدْخُلُونَ فِي دِينِ اللَّهِ أَفْوَاجًا (2) فَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ وَاسْتَغْفِرْهُ إِنَّهُ كَانَ تَوَّابًا (3) .

في هذه السورة الكريمة، بشارة وأمر لرسوله عند حصولها، وإشارة وتنبيه على ما يترتب على ذلك.

فالبشارة هي البشارة بنصر الله لرسوله، وفتحه مكة، ودخول الناس في دين الله أفواجًا، بحيث يكون كثير منهم من أهله وأنصاره، بعد أن كانوا من أعدائه، وقد وقع هذا المبشر به، وأما الأمر بعد حصول النصر والفتح، فأمر الله رسوله أن يشكر ربه على ذلك، ويسبح بحمده ويستغفره، وأما الإشارة، فإن في ذلك إشارتين: إشارة لأن يستمر النصر لهذا الدين ، ويزداد عند حصول التسبيح بحمد الله واستغفاره من رسوله، فإن هذا من الشكر، والله يقول: لَئِنْ شَكَرْتُمْ لأَزِيدَنَّكُمْ وقد وجد ذلك في زمن الخلفاء الراشدين وبعدهم في هذه الأمة لم يزل نصر الله مستمرًا، حتى وصل الإسلام إلى ما لم يصل إليه دين من الأديان، ودخل فيه ما لم يدخل في غيره، حتى حدث من الأمة من مخالفة أمر الله ما حدث، فابتلاهم الله بتفرق الكلمة، وتشتت الأمر، فحصل ما حصل.

[ومع هذا] فلهذه الأمة، وهذا الدين، من رحمة الله ولطفه، ما لا يخطر بالبال، أو يدور في الخيال.

وأما الإشارة الثانية، فهي الإشارة إلى أن أجل رسول الله (Må Guds frid vara med honom) قد قرب ودنا، ووجه ذلك أن عمره عمر فاضل أقسم الله به.

وقد عهد أن الأمور الفاضلة تختم بالاستغفار، كالصلاة والحج، وغير ذلك.

فأمر الله لرسوله بالحمد والاستغفار في هذه الحال، إشارة إلى أن أجله قد انتهى، فليستعد ويتهيأ للقاء ربه، ويختم عمره بأفضل ما يجده صلوات الله وسلامه عليه.

فكان (Må Guds frid vara med honom) يتأول القرآن، ويقول ذلك في صلاته، يكثر أن يقول في ركوعه وسجوده:” سبحانك اللهم وبحمدك، اللهم اغفر لي”.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Översättarens anmärkning: Ordet för “goda nyheter” bashara بشارة brukar användas om profetior
2. Översättarens anmärkning: Arabiska نصر nasr betyder understöd, tex muntasir منتصر som betyder att vara understödd, samt att “de inte kommer ha några hjälpare (ناصرين nasirin – plural på ناصر nasir, en som utför نصر nasr)” (se Sura 3:22 men även andra ställen) och är även nära kopplat till “att få seger”, eftersom det är detta man får om man är riktigt understödd. Ordet bör inte användas om inte understödet leder till seger och Allah vet bäst.
3. Översättarens anmärkning: Ordet för “intas” fat-h فتح betyder egentligen “att öppna [upp]“.
4. Översättarens anmärkning: Detta betyder att Suran nedsändes före allt detta hände.
5. en åkallan

Vad gäller ren ondska, som inte innehåller någonting gott, så existerar inte detta i verkligheten.¹

Om någon då säger: “Djävulen och Kufr² och Shirk³ är ren ondska, och dessa saker existerar visst – för vilken sorts gott kan existera i Djävulen mm?”

… så är svaret, att; det finns så mycket vishet och goda effekter med att Djävulen existerar att endast Allah kan precisera deras antal.

Allah har inte skapat honom utan syfte, och inte heller har Allah som syfte att skada sina tjänare, eller att förgöra dem. Begrunda; hur mycket vishet finns det inte i att Han har skapat Djävulen, för att inte tala om alla oövervinnerliga bevis, tydliga tecken, rika välsignelser som har Djävulen som faktor?

Trots att Djävulen är lika skadlig för religioner och tro som gift är skadligt för kroppen, så måste man komma ihåg att det finns goda effekter och mycket vishet i att Allah har skapat gift, och att det är mer gott i att gift finns, än att det inte skulle finnas alls.

För nämligen, så vad beträffar sådant som inget gott kommer ur – och inte heller ont – så finns inte heller detta i skapelsen; eftersom sådant skulle vara syfteslöst, och Allah är högt upphöjd över att skapa någonting utan syfte.

Och om denna sorts skapelse – sådant som är syfteslöst och varken för med sig gott eller ont - är overklig, så är det ännu mer giltigt att sådant som generellt är mer skadligt än nyttigt är overklig.

Den som begrundar tillståndet hos det onda som existerar, kommer att märka att trots en människas sjukdomar och åkommor, så kommer dennes goda stunder och hälsa vara större och mäktigare än smärtorna och prövningarna, brännsår, drunknande, förstörelse och förgörelse. Och även fast det blir mycket av dessa, så kommer det goda i de goda och friska stunderna att överväga allt detta.

Denna sorts skapelse kan benämnas som sådant som har mer gott än ont i sig. Och begrunda, att om inte skapelse med mer gott än ont skulle finnas, och för att både ont och gott finns i en sak, så skulle det betyda att mer ont än gott skulle finnas i det (vilket är omöjligt).

Ta eld som exempel; det finns extremt mycket välsignelser och nyttigheter med detta, och även vissa skadliga element. Men om vi skulle jämföra det goda och det onda, så skulle man inte ens se en procent av det skadliga i ljuset av allt det nyttiga. Sådant är det med andra saker såsom regn, vind, värme, kyla.

Generellt sett kan man säga att hela denna värld, denna Undre värld, är blandad – gott med ont – men att dess goda sidor är större än dess onda. Vad gäller den Övre världen⁴ så är den fri från att blandas med ont.

…

Vi säger som svar på alla dessa frågor, efter vi har sagt Subhanallah⁵, Al Hamdu Lillah⁶, La Ilaha Illallah⁷ och Allahu Akbar⁸, och i dessa föregående ord – för den som förstår dem – finns egentligen ett tillräckligt svar, att:

“Vår herre, Du har inte skapat detta på grund av någonting falskt – rädda oss därför från Eldens straff”⁹

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, lekandes”¹⁰

“Vi har inte skapat dem med annat än Sanning¹¹”¹²

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, på grund av någonting som är falskt – så tror de som förnekar sanningen – så må därför ett strängt straff, av eld, drabba dem som förnekar sanningen”¹³

“Trodde ni att Vi endast skapat er syfteslösa, och att ni inte skulle återföras till Oss? Högt över (dessa påståenden) är Allah upphöjd, den Sanne Konungen, ingen har rätt till dyrkan förutom denne, Herre över den ädla tronen”¹⁴

“Allah är den som har skapat 7 himlar, och jorden på samma sätt som dem – Hans beordring går ner i dem – detta för att ni ska veta att Allah har förmåga att göra allt, och att Allah har omringat allt i sin kunskap”¹⁵

“Allah har gjort Kaba, den heliga byggnaden, till en fristad för folket, och likaså den heliga månaden, och slaktoffrena och Al-Qala-id, allt detta för att ni ska veta att Allah vet allt i himlarna och allt på jorden, och att Allah har kunskap om allting”¹⁶

“Allahs verk, Han som gör allting på bästa sätt”¹⁷

“Den som har fulländat allting Han har skapat”¹⁸

“Du ser inte något fel i den Nåderikes skapelse”¹⁹

… nej verkligen inte – snarare är allting i högsta grad passande i relation till allt annat, så att det är som mest fullkomligt, och i högsta grad bringande sådant som är prisvärt. Faktum är att de goda effekter som medförs av att saker och ting ser ut som de gör, inte kan nås förutom om allting ser ut precis som Allah har skapat och bestämt att det ska se ut, allting med sin kunskap och vishet som Han ibland låter en del av förstås, av den Han väljer ut av sina tjänare.

Förutom allt detta så frågade änglarna Honom grunden till alla dessa frågor; och Han svarade “Jag känner till det ni inte känner till” ((Sura 2:30, egen översättning)).

De erkände Honom som att ha den mest fullkomliga kunskapen och visdomen, och att Han är på en Rak väg i alla Hans handlingar, och de sade “Subhanaka!²⁰ Vi har ingen kunskap – förutom det Du har lärt oss – sannerligen är du den Allvetande, den Allvise”²¹

Och när Han informerade dem om en viss del av den visdom som Han innehar, och som de frågade om, och att det var tydligt att de aldrig kunnat veta detta i förväg, så sade Allah: “Sade jag inte till er; att Jag känner till det okända i himlarna och jorden; Jag känner till det som ni visar öppet och det som ni brukade dölja”²²

فصل: وأما الأقسام الخمسة الباقية فلا يدخل منها في الوجود إلا ما كانت المصلحة والحكمة والخير في إيجاده أكثر من المفسدة والأقسام الأربعة لا تدخل في الوجود

أما الشر المحض الذي لا خير فيه فذاك ليس له حقيقة بل هو العدم المحض، فإن قيل فإبليس شر محض والكفر والشرك كذلك وقد دخلوا في الوجود فأي خير في إبليس وفي وجود الكفر، قيل في خلق إبليس من الحكم والمصالح والخيرات التي ترتبت على وجوده ما لا يعلمه إلا الله كما سننبه على بعضه فالله سبحانه لم يخلقه عبثا ولا قصد بخلقه إضرار عباده وهلاكهم فكم لله في خلقه من حكمة باهرة وحجة قاهرة وآية ظاهرة ونعمة سابغة وهو وإن كان للأديان والإيمان كالسموم للأبدان ففي إيجاد السموم من المصالح والحكم ما هو خير من تفويتها وأما الذي لا خير فيه ولا شر فلا يدخل أيضا في الوجود فإنه عبث فتعالى الله عنه وإذا امتنع وجود هذا القسم في الوجود فدخول ما الشر في إيجاده أغلب من الخير أولى بالامتناع ومن تأمل هذا الوجود علم أن الخير فيه غالب وأن الأمراض وإن كثرت فالصحة أكثر منها واللذات أكثر من الآلام والعافية أعظم من البلاء والغرق والحرق والهدم ونحوها وإن كثرت فالسلامة أكثر ولو لم يوجد هذا القسم الذي خيره غالب لأجل ما يعرض فيه من الشر لفات الخير الغالب وفوات الخير الغالب شر غالب ومثال ذلك النار فإن في وجودها منافع كثيرة وفيها مفاسد لكن إذا قابلنا بين مصالحها ومفاسدها لم تكن لمفاسدها نسبة إلى مصالحها وكذلك المطر والرياح والحر والبرد وبالجملة فعناصر هذا العالم السفلي خيرها ممتزج بشرها ولكن خيرها غالب وأما العالم العلوي فبريء من ذلك، فإن قيل فهلا خلق الخلاق الحكيم هذه خالية من الشر بحيث تكون خيرات محضة فإن قلتم اقتضت الحكمة خلق هذا العالم ممتزجا فيه اللذة بالألم والخير بالشر فقد كان يمكن خلقه على حالة لا يكون فيه شر كالعالم العلوي سلمنا أن وجود ما الخير فيه أغلب من الشر أولى من عدمه فأي خير ومصلحة في وجود رأس الشر كله ومنبعه وقدوة أهله فيه إبليس وأي خير في إبقائه إلى آخر الدهر وأي خير يغلب في نشأة يكون فيها تسعة وتسعون إلى النار وواحد في الجنة وأي خير غالب حصل بإخراج الأبوين من الجنة حتى جرى على الأولاد ما جرى ولو داما في الجنة لارتفع الشر بالكلية وإذا كان قد خلقهم لعبادته فكيف اقتضت حكمته أن صرف إليهم عنا ووفق لها الأقل من الناس وأي خير يغلب في خلق الكفر والفسوق والعصيان والظلم والبغي وأي خير في إيلام غير المكلفين كالأطفال والمجانين فإن قلتم فائدته التعويض أنقض عليكم بإيلام البهائم ثم وأي خير في خلق الدجال وتمكينه من الظهور والافتتان به وإذ قد اقتضت الحكمة ذلك فأي خير حصل في تمكينه من إظهار تلك الخوارق والعجائب وأي خير في السحر وما يترتب عليه من المفاسد والمضار وأي خير في إلباس الخلق شيعا وإذاقة بعضهم بأس بعض وأي خير في خلق السموم وذات السموم والحيوانات العادية المؤذية بطبعها وأي خير في خراب هذه البنية بعد خلقها في أحسن تقويم وردها إلى أرذل العمر بعد استقامتها وصلاحها وكذلك خراب هذا الدار ومحو أثرها فإن كان وجود ذلك خيرا غالبا فإبطاله إبطال للخير الغالب دع هذا كله فأي خير راجح أو مرجوح في النار وهي دار الشر الأعظم والبلاء الأكبر ولا خلاص لكم عن هذه الأسئلة إلا بسد باب الحكم والتعليل وإسناد الكون إلى محض المشيئة أو القول بالإيجاب الذاتي وأن الرب لا يفعل باختياره ومشيئته وهذه الأسئلة إنما ترد على من يقول بالفاعل المختار فلهذا لجأ القائلون إلى إنكار التعليل جملة فاختاروا أحد المذهبين وتحيزوا إلى إحدى الفئتين وإلا فكيف تجمعون بين القول بالحكمة والتعليل وبين هذه الأمور فالجواب بعد أن نقول سبحان الله والحمد لله ولا إله إلا الله والله أكبر بل في تحقيق هذه الكلمات الجواب الشافي: {رَبَّنَا مَا خَلَقْتَ هَذَا بَاطِلاً سُبْحَانَكَ فَقِنَا عَذَابَ النَّارِ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لاعِبِينَ} {مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلاّ بِالْحَقِّ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا بَاطِلاً ذَلِكَ ظَنُّ الَّذِينَ كَفَرُوا فَوَيْلٌ لِلَّذِينَ كَفَرُوا مِنَ النَّارِ}: {أَفَحَسِبْتُمْ أَنَّمَا خَلَقْنَاكُمْ عَبَثاً وَأَنَّكُمْ إِلَيْنَا لا تُرْجَعُونَ فَتَعَالَى الله الْمَلِكُ الْحَقُّ لا إِلَهَ إِلاّ هُوَ رَبُّ الْعَرْشِ الْكَرِيمِ}: {الله الَّذِي خَلَقَ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ وَمِنَ الأَرْضِ مِثْلَهُنَّ يَتَنَزَّلُ الأَمْرُ بَيْنَهُنَّ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ وَأَنَّ الله قَدْ أَحَاَطَ بِكُلِّ شَيْءٍ عِلْماً}: {جَعَلَ الله الْكَعْبَةَ الْبَيْتَ الْحَرَامَ قِيَاماً لِلنَّاسِ وَالشَّهْرَ الْحَرَامَ وَالْهَدْيَ وَالْقَلائِدَ ذَلِكَ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَأَنَّ الله بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ}: {صُنْعَ الله الَّذِي أَتْقَنَ كُلَّ شَيْءٍ}: {وأحسن كل الَّذِي أَحْسَنَ كُلَّ شَيْءٍ خَلَقَهُ}: {مَا تَرَى فِي خَلْقِ الرَّحْمَنِ مِنْ تَفَاوُتٍ} بل هو في غاية التناسب واقع على أكمل الوجوه وأقربها إلى حصول الغايات المحمودة والحكم المطلوبة فلم يكن تحصل تلك الحكم والغايات التي انفرد الله سبحانه بعلمها على التفصيل وأطلع من شاء من عباده على أيسر اليسير منها إلا بهذه الأسباب والبدايات وقد سأله الملائكة المقربون عن جنس هذه الأسئلة وأصلها فقال: {إِنِّي أَعْلَمُ مَا لا تَعْلَمُونَ} وأقروا له بكمال العلم والحكمة وأنه في جميع أفعاله على صراط مستقيم وقالوا سبحانك لا علم لنا إلا ما علمتنا إنك أنت العليم الحكيم ولما ظهر لهم ببعض حكمته فيما سألوا عنه وأنهم لم يكونوا يعلمون قال: {قَالَ أَلَمْ أَقُلْ لَكُمْ إِنِّي أَعْلَمُ غَيْبَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ وَأَعْلَمُ مَا تُبْدُونَ وَمَا كُنْتُمْ تَكْتُمُونَ}.

Källa: Shifa-Ul-Alil, Kapitel 21 (text från Wikisource)

1. Detta för att något sådant skulle vara syfteslöst, och Allah gör ingenting utan syfte, vilket framgår i artikeln.
2. otro
3. månggudadyrkan
4. Jag tror han menar de övre himlarna, men det kan även betyda Paradiset – Allah vet bäst.
5. Allah är fri från alla fel och brister
6. All beröm och – förstås – fullkomlighet tillkommer Allah
7. Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, och det är därför vi är skapade
8. Allah är större (än allting, och är således ingen att jämföra med skapelsen).
9. Sura 3:191, egen översättning
10. Sura 44:38, egen översättning
11. As-Sadi säger: “… Sanning” dvs inte utan syfte, utan för att tjänarna skall känna till deras Herres makt och storhet, och för att de ska kunna använda dessa (himlarna och jorden) som bevis för detta, och för att de skall veta att den som har skapat dem i deras ben och skelett, även är kapabel att återge dem deras form efter att de en gång dött, detta för att kompensera dem för deras handlingar (på gott och ont).
12. Sura 44:38, egen översättning
13. Sura 38:27, egen översättning
14. Sura 23:115-116, egen översättning
15. Sura 65:12, egen översättning
16. Sura 5:97, egen översättning
17. Sura 27:88, egen översättning
18. Sura 32:7, egen översättning
19. Sura 67:3, egen översättning
20. “Du är sannerligen fri från alla fel och brister”
21. Sura 2:32, egen översättning
22. Sura 2:33, egen översättning

Abu Lahab var Profetens (Må Guds frid vara med honom) farbror, och han var väldigt fientlig mot honom.

Han hade alltså ingen religion som han praktiserade, och inte heller var han beskyddande över nära släkt (må Allah förbanna¹ honom), och därför förnedrade Allah honom med denna mäktiga förnedran.

“Måtte Abu Lahabs två händer² förgås”³, dvs “måtte hans två händer⁴ drabbas av förlust, och måtte han drabbas av olycka”, och “måtte han [hel och hållen] förgås!”⁵ dvs “måtte han aldrig lyckas”.

“Hans rikedom kommer inte att hjälpa honom”⁶ dvs den rikedom som han hade hos sig, och som gjorde honom till en överträdare. “och inte heller det han har förvärvat”⁷, ingenting av detta kommer att hjälpa honom mot Allahs straff, när det sänds ner över honom.

“Han skall brinna i en Eld som blossar högt”⁸ som kommer att omringa honom från varje håll, “och hans hustru är en som bär ved⁹.”¹⁰.

Denna kvinna var, även hon, väldigt fientlig mot Allahs Sändebud (Må Guds frid vara med honom). Hon och hennes man brukade hjälpas åt i synd och överträdelse, att bedriva sin ondska.

Hon brukade göra allt som stod i sin makt för att skada Sändebudet (Må Guds frid vara med honom), och de handlingar hon gjorde samlades upp på hennes rygg som hennes börda, på samma sätt som den som samlar på sig ved. Han har förberett för henne ett rep “gjort av masad مسد”, dvs av palmfibrer¹¹

Betydelsen kan också vara att hon, i Helvetet, kommer att hämta ved till sin mans eld, runttvingad med hjälp av ett palmfiberrep som är knutet runt halsen på henne.

I denna sura är således ett av Allahs klara tecken; För denna sura nedsändes då Abu Lahab och hans fru fortfarande var vid liv, och Allah informerar däri att de garanterat kommer att straffas och plågas i elden, vilket betyder att de inte skulle blivit muslimer under sin livstid.

Detta inträffade inte heller, precis som Allah informerade oss, Han som känner till det synliga och det fördolda.

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ وَتَبَّ (1) مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ وَمَا كَسَبَ (2) سَيَصْلَى “< 1-937 > “نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ (3) وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ (4) فِي جِيدِهَا حَبْلٌ مِنْ مَسَدٍ (5) .

أبو لهب هو عم النبي (Må Guds frid vara med honom)، وكان شديد العداوة [والأذية] للنبي (Må Guds frid vara med honom)، فلا فيه دين، ولا حمية للقرابة -قبحه الله- فذمه الله بهذا الذم العظيم، الذي هو خزي عليه إلى يوم القيامة فقال: ( تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ ) أي: خسرت يداه، وشقى ( وَتَبَّ ) فلم يربح، ( مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ ) الذي كان عنده وأطغاه، ولا ما كسبه فلم يرد عنه شيئًا من عذاب الله إذ نزل به، ( سَيَصْلَى نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ ) أي: ستحيط به النار من كل جانب، هو ( وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ ) .

وكانت أيضًا شديدة الأذية لرسول الله (Må Guds frid vara med honom)، تتعاون هي وزوجها على الإثم والعدوان، وتلقي الشر، وتسعى غاية ما تقدر عليه في أذية الرسول (Må Guds frid vara med honom)، وتجمع على ظهرها من الأوزار بمنزلة من يجمع حطبًا، قد أعد له في عنقه حبلا ( مِنْ مَسَدٍ ) أي: من ليف.

أو أنها تحمل في النار الحطب على زوجها، متقلدة في عنقها حبلا من مسد، وعلى كل، ففي هذه السورة، آية باهرة من آيات الله، فإن الله أنزل هذه السورة، وأبو لهب وامرأته لم يهلكا، وأخبر أنهما سيعذبان في النار ولا بد، ومن لازم ذلك أنهما لا يسلمان، فوقع كما أخبر عالم الغيب والشهادة.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Arabiska qabbaha قبح betyder egentligen “förfula”.
2. Arabiskans “två händer” yadâ يدا är ett sätt att uttrycka sig på arabiska, det är ett sätt att förstärka det man säger. Se Lisan Al-Arab under يدي, och särskilt uttalandet وهذا ما قَدَّمَتْ يَداكَ وهو تأْكيد، كما يقال هذا ما جَنَتْ يَداك أَي جَنَيْته أَنت إلا أَنك تُؤَكِّد بها.
3. Sura 111:1, egen översättning.
4. Se föregående fotnot.
5. Sura 111:1, Bernströms översättning.
6. Sura 111:2, egen översättning.
7. Sura 111:2, egen översättning.
8. Sura 111:3, Bernströms översättning.
9. eller: “den som bär veden”
10. Sura 111:3, egen översättning.
11. Alla ordböcker säger “palmdelar”, och jag antar att det är trådarna från palmstammen som används, och inte bladen. Se Lisan Al-Arab under ليف.

“Jag söker skydd [hos]“³, dvs “jag flyr [till], söker skydd och frist [hos]”⁴ och “jag söker att skyddas, gömmas [hos]”⁵ och “jag söker mig endast [till], griper tag [i]”⁶.

“klyvningens Herre”⁷ dvs den som klyver fröna och kärnorna⁸, och den som klyver gryningen.⁹

“mot det onda i det som Han har skapat”¹⁰ innefattar allt som Allah har skapat utav Människor, Jinner och djur. Man söker alltså skydd hos dess Skapare, mot det onda som finns i dem.

Efter Han nämnt ondskan som generell och allmän, så specificerade han några särskilda former av ondska:

Han sade då:

“mot det onda i nattens tätnande mörker”¹¹, dvs från [allt] ont som sker i och vistas på natten, då folket lägger sig till sömns, och då många onda själar¹² sprider sig på jorden, samt farliga djur.

Han sade även:

“mot det onda från dem¹³ som blåser på knutar”¹⁴ dvs det onda [som kommer från, och som finns i] trollpackorna, som utför sin trolldom genom att blåsa¹⁵ på knutar, som knyts även dem i trolldom.

“och mot det onda i avunden från den som avundas”¹⁶ avser den som önskar att den avundades välsignelser skall upphöra, och denne gör allt i dess makt för att det ska upphöra. Därför är det nödvändigt att söka Allahs skydd från denna persons onda [handlingar och effekter], och [att söka Allahs hjälp] för att dennes onda planer skall gå om intet.

Även den som ger “onda ögat”¹⁷ omfattas av [det som står i denna vers,] ordet “den som avundas”, då det onda ögat inte uppstår från andra än sådana som har i sin natur att vara avundsjuka och ondskefulla, och som är vidriga i sina själar.

Denna sura har således omfattat att söka skydd från all form av ondska, i både generella och specifika drag.

Detta uttalande¹⁸ är ett bevis för att trolldom är verklighet, och att dess skada och fara bör aktas, och att man bör söka skydd hos Allah från trolldom och dem som praktiserar det.

أي: ( قل) متعوذًا ( أَعُوذُ) أي: ألجأ وألوذ، وأعتصم ( بِرَبِّ الْفَلَقِ) أي: فالق الحب والنوى، وفالق الإصباح.

( مِنْ شَرِّ مَا خَلَقَ) وهذا يشمل جميع ما خلق الله، من إنس، وجن، وحيوانات، فيستعاذ بخالقها، من الشر الذي فيها، ثم خص بعد ما عم، فقال: ( وَمِنْ شَرِّ غَاسِقٍ إِذَا وَقَبَ) أي: من شر ما يكون في الليل، حين يغشى الناس، وتنتشر فيه كثير من الأرواح الشريرة، والحيوانات المؤذية.

( وَمِنْ شَرِّ النَّفَّاثَاتِ فِي الْعُقَدِ) أي: ومن شر السواحر، اللاتي يستعن على سحرهن بالنفث في العقد، التي يعقدنها على السحر.

( وَمِنْ شَرِّ حَاسِدٍ إِذَا حَسَدَ) والحاسد، هو الذي يحب زوال النعمة عن المحسود فيسعى في زوالها بما يقدر عليه من الأسباب، فاحتيج إلى الاستعاذة بالله من شره، وإبطال كيده، ويدخل في الحاسد العاين، لأنه لا تصدر العين إلا من حاسد شرير الطبع، خبيث النفس، فهذه السورة، تضمنت الاستعاذة من جميع أنواع الشر، عمومًا وخصوصًا.

ودلت على أن السحر له حقيقة يخشى من ضرره، ويستعاذ بالله منه [ومن أهله].

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Sura 113:1, Bernströms övers
2. Detta betyder att man inte bara ska säga det med läpparna, utan verkligen söka skydd då man säger det.
3. Sura 113:1, Bernströms övers
4. Arabiska aldja’ ألجأ vilket har samma rot som ordet för flykting, dvs från andra länder, lâdji’. Se Lisan Al-Arab under لجأ
5. Arabiska alûdhu ألوذ, då tex malâdh betyder “fort” och då lawdh betyder “bergets fot”, antagligen därför man inte syns lika bra. Se Lisan Al-Arab och Qamos Al-Muhit under لوذ
6. Arabiska a´tasimأعتصم som har samma betydelse som imtana´, dvs “att upphöra med [allt (förutom ...)], att avhålla sig [från (allt förutom ...)]“. Även betyder ordet “att hålla i”, tex ett rep, som i “… grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras” (Sura 3:103 Bernströms övers). Se Lisan Al-Arab under عصم
7. Sura 113:1, egen övers
8. Arabiska nawâ نوى är inte bara för dadlar, utan även för druvor och annat. Se Lisan Al-Arab under نوي. Samt för Getaplar, arabiska Nabiq och Sidr. Se Lisan Al-Arab för عجم
9. Därav Bernströms ordval, “gryningens Herre”.
10. Sura 113:2, Bernströms övers
11. Sura 113:3, Bernströms övers
12. Detta innefattar antagligen både andar, dvs Jinner, och människor.
13. Ordet är egentligen i feminint plural, alltså mer korrekt, ungefär: “kvinnorna som blåser på knutar”. För övrigt är ordet “från” i “… det onda från dem …” implicit, alltså underförstått av översättaren, men kan vara en annan preposition som “i”. En mer exakt översättning skulle vara: “… det onda [från, eller i] dem …”
14. Sura 113:4, Bernströms övers
15. Arabiska nafth نفث, betyder att spotta, men utan saliv, så ungefär “att spotta luft”. Se Lisan Al-Arab under نفث
16. Sura 113:5, Bernströms övers
17. Arabiska endast “ögat”, al-´ayn العين. Det är inte den vanligt svenska förståelsen av onda ögat som avses i islamiska sammanhang, vilket oftast (även i Hollywood) brukar porträtteras som en elak blick och att personen sedan ska tex förbannas eller liknande. Det islamiska (eller kanske oislamiska, då man bör avstå från att ge andra detta) är starkt kopplat till avund och att man suktar efter andras välsignelser och goda saker som de getts, oavsett om det är makar eller ägodelar. Den svenska formuleringen “onda ögat” kan ha kommit från judisk terminologi, som använder ha-ayn ha-ra. Gud vet bäst.
18. Dvs versen om trolldom. Allah vet bäst.

Fråga 11 — Den åsikt som är starkast är att man faktiskt får vara med sin fru om man kommer in bakifrån, men att det inte är rekommenderat. Men det är säkrast att lämna det, speciellt om hon inte vill. (?!)

Fråga 12 — Man får inte ha samlag med sin fru före hon är 9 år gammal, oavsett om det är vid ett enstaka tillfälle eller hela tiden. Men gällande alla andra former av njutning (dvs förutom penetrering) så är det tillåtet, såsom att smeka henne, och hålla om henne och även att hålla ens kön mellan bebisens ben (ni förstår grejen) – SÅ ÄR DET INGEN FARA – ÄVEN OM HON ÄR SÅ UNG ATT HON FORTFARANDE AMMAS (UNDER 2 ÅR ENLIGT KORANEN).

Skulle han dock penetrera henne innan hon är 9, utan att spräcka henne, så är det enda som sker att personen får en synd uppskriven hos sig – och det är den åsikten som är starkast.

Och följande är ett citat från vår Sunni¹ broder Husein Al-Mosawi som en gång var Shia men därefter ångrade sig och valde Islam – han var en god vän till Khomeini:

(start citat)

När Imam Khomeini bodde i Irak så brukade vi gå till honom väldigt ofta och studera hos honom, och således blev min kontakt med honom väldigt stark. Han hade blivit inbjuden till staden Telefar som ligger ungefär 1½h bilresa åt väster från Mosul. Han bad mig att följa med, och så gjorde jag. De välkomnade oss och hedrade oss extremt mycket, under hela perioden vi var där. … De har fortfarande kvar en bild av oss alla som minne, i det huset.

Hursomhelst så kom vi tillbaka från vår resa, och på vägen hem så passerade vi Baghdad, och Imamen ville slappna av lite från sin resa. Han beordrade att vi skulle styra mot Uteifia, då en man som han kände bodde där: Han kallades Seid Saheb och var från Iran ursprungligen, och han och Imamen hade en väldigt nära relation.

Seid Saheb blev mycket glad att vi kom, och vi kom vid Dagsbönen (Dhur), och han gjorde en väldigt fin lunch till oss och bjöd in släktingar så att huset blev trångt. Seid Saheb bad oss att stanna för natten, vilket Imamen godkände. Vi åt sedan kvällsmat och de som var där kysste Imamens hand och frågade frågor.

När det blev sovdags, och då alla gäster hade gått, så Imam Khomeini ett litet flickebarn vid 4-5 års ålder, som var väldigt vacker. Han bad Seid Saheb, hennes pappa, att hämta henne till honom för att han skulle få ha förspel med henne.

Seid Saheb godkände detta och blev extremt glad. Imam Khomeini spenderade då natten med flickan på sitt sovrum, och vi hörde hennes gråt och skrik.

Natten gick, och på morgonen åt vi frukost och Imamen tittade på mig, och såg avskyn som var tydlig i mitt ansikte — hur kunde en människa ta sig an denna lilla flicka, särskilt då det fanns vuxna kvinnor i huset — varför, då han kunde, tog han inte någon av dem?

Han sade: Husein (jag), vad anser du gällande att ha förspel med en flickbebis?

Jag sade: “Min herre, mitt uttalande är automatiskt enligt ditt uttalande, och det som är korrekt är automatiskt det som du gör, du är en stor imam, och det är inte möjligt att jag ska tycka eller säga någonting förutom att det är någonting som du tycker eller har sagt”. Och det är tydligt att jag inte kunde protestera mot detta i den situationen.

Han sade: Husein, att ha förspel med henne är tillåtet, men endast genom smekning, kyssar och att hålla ens kön mellan bebisens ben.

(Från boken Lillahi Thumma Lit-Tarikh av Husein Al-Musawi)

(slut citat)

Bild på källan från Khomeinis bok:

Referens: Boken “Tahrir ul Wasila” av Khomeini, volym 2, sid 241.

Citatet från Al-Musawi:

لما كان الإمام الخميني مقيماً في العراق كنا نتردد إليه ونطلب منه العلم حتى صارت علاقتنا معه وثيقة جداً، وقد اتفق مرة أن وجهت إليه دعوة من مدينة تلعفر وهي مدينة تقع غرب الموصل على مسيرة ساعة ونصف تقريباً بالسيارة، فطلبني للسفر معه فسافرت معه، فاستقبلونا وأكرمونا غاية الكرم مدة بقائنا عند إحدى العوائل الشيعية المقيمة هناك، وقد قطعوا عهداً بنشر التشيع في تلك الأرجاء وما زالوا يحتفظون بصورة تذكارية لنا تم تصويرها في دارهم.

ولما انتهت مدة السفر رجعنا، وفي طريق عودتنا ومرورنا في بغداد أراد الإمام أن نرتاح من عناء السفر، فأمر بالتوجه إلى منطقة العطيفية حيث يسكن هناك رجل إيراني الأصل يقال له سيد صاحب، كانت بينه وبين الإمام معرفة قوية.

فرح سيد صاحب بمجيئنا، وكان وصولنا إليه عند الظهر، فصنع لنا غداء فاخراً واتصل ببعض أقاربه فحضروا وازدحم منـزله احتفاء بنا، وطلب سيد صاحب إلينا المبيت عنده تلك الليلة فوافق الإمام، ثم لما كان العشاء أتونا بالعشاء، وكان الحاضرون يقبلون يد الإمام ويسألونه ويجيب عن أسئلتهم، ولما حان وقت النوم وكان الحاضرون قد انصرفوا إلا أهل الدار، أبصر الإمام الخميني صبية بعمر أربع سنوات أو خمس ولكنها جميلة جداً، فطلب الإمام من أبيها سيد صاحب إحضارها للتمتع بـها فوافق أبوها بفرح بالغ، فبات الإمام الخميني والصبية في حضنه ونحن نسمع بكاءها وصريخها.

المهم أنه أمضى تلك الليلة فلما أصبح الصباح وجلسنا لتناول الإفطار نظر إلي فوجد علامات الإنكار واضحة في وجهي؛ إذ كيف يتمتع بـهذه الطفلة الصغيرة وفي الدار شابات بالغات راشدات كان بإمكانه التمتع بإحداهن فلم يفعل؟

فقال لي: سيد حسين ما تقول في التمتع بالطفلة؟

قلت له: سيد القول قولك، والصواب فعلك، وأنت إمام مجتهد، ولا يمكن لمثلي أن يرى أو يقول إلا ما تراه أنت أو تقوله، -ومعلوم أني لا يمكنني الاعتراض وقتذاك-.

فقال: سيد حسين؛ إن التمتع بـها جائز ولكن بالمداعبة والتقبيل والتفخيذ.

1. Jag har därefter fått höra att det inte finns något direkt bevis för att Al-Mosawi faktiskt blev Sunni.

“Beordrar ni folket med rättfärdighet (Sadi: Dvs tro, och goda ting) och samtidigt glömmer er själva (Sadi: Dvs ni beordrar andra, men inte er själva) då ni läser ur boken? Varför använder ni inte ert förstånd?” (Sura Al-Baqara: 44)

Förstånd, på arabiska, heter Aql som språkligt betyder någonting som håller fast, detta kallas det för att det bringar dig sådant som är gynnsamt och gott, och håller dig borta från sådant som skadar.

I detta sammanhang betyder det att ens förstånd får en att bli den första att praktisera det man själv beordrar andra att göra, och det får en att bli den första att avstå från sådant man själv varnar ifrån¹.

Den som då beordrar någon med gott och själv inte gör det, eller den som förbjuder någon något ont men själv inte avstår från det, visar tecken på att denne saknar förstånd - särskilt om han vet allt detta, så har alla bevis satts upp av honom (själv).

Denna vers nedsändes gällande Judarna, Israels söner, men är generell och gäller alla. Detta därför att Allah sade: “Troende! Varför säger ni sådant som ni inte gör? Det är väldigt förhatligt hos Allah att ni säger sådant som ni inte gör” (Sura As-Saff: 2-3)

Denna vers menar dock inte att man ska lämna att beordra andra med gott, eller att förbjuda ont, bara för att man själv inte praktiserar det - det är dock ett sätt att tala ont om den som lämnar en av de två obligatoriska sakerna.

Det är välkänt att människan har två obligatoriska saker: Att beordra sig själv, och att beordra andra. Att lämna den ena (på grund av egen brist eller svaghet) betyder inte att man automatiskt får lämna den andra.

Det som är fullkomligast är att uppfylla båda – och att vara bristfällig är att lämna båda. Och att lämna den ena då man utför den andra är inte likställt med att inte utföra någon utav dem. Dock är själar inställda på att inte följa den vars handlingar motsätter sina uttalanden, så det är bättre att beordra sig själv samtidigt som man inte beordrar andra, än att beordra andra men inte sig själv.

Detta för att man har lättare att ta efter andra som gör gott, även om de inte säger till dig, än en person som säger till dig utan att själv göra det.

( أَتَأْمُرُونَ النَّاسَ بِالْبِرِّ ) أي: بالإيمان والخير وَتَنْسَوْنَ أَنْفُسَكُمْ أي: تتركونها عن أمرها بذلك، والحال: وَأَنْتُمْ تَتْلُونَ الْكِتَابَ أَفَلا تَعْقِلُونَ وأسمى العقل عقلا لأنه يعقل به ما ينفعه من الخير, وينعقل به عما يضره، وذلك أن العقل يحث صاحبه أن يكون أول فاعل لما يأمر به, وأول تارك لما ينهى عنه، فمن أمر غيره بالخير ولم يفعله, أو نهاه عن الشر فلم يتركه, دل على عدم عقله وجهله, خصوصا إذا كان عالما بذلك, قد قامت عليه الحجة.

وهذه الآية, وإن كانت نزلت في سبب بني إسرائيل, فهي عامة لكل أحد لقوله تعالى: يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لِمَ تَقُولُونَ مَا لا تَفْعَلُونَ * كَبُرَ مَقْتًا عِنْدَ اللَّهِ أَنْ تَقُولُوا مَا لا تَفْعَلُونَ وليس في الآية أن الإنسان إذا لم يقم بما أمر به أنه يترك الأمر بالمعروف, والنهي عن المنكر, لأنها دلت على التوبيخ بالنسبة إلى الواجبين، وإلا فمن المعلوم أن على الإنسان واجبين: أمر غيره ونهيه, وأمر نفسه ونهيها، فترك أحدهما, لا يكون رخصة في ترك الآخر، فإن الكمال أن يقوم الإنسان بالواجبين, والنقص الكامل أن يتركهما، وأما قيامه بأحدهما دون الآخر, فليس في رتبة الأول, وهو دون الأخير، وأيضا فإن النفوس مجبولة على عدم الانقياد لمن يخالف قوله فعله، فاقتداؤهم بالأفعال أبلغ من اقتدائهم بالأقوال المجردة.

Källa: Tafsir As-Sadi (Sura Al-Baqara: 44)

1. därav ordvalet “förstånd” i versen – använder ni inte ert förstånd, som bör få er att själva praktisera det ni beordrar? Övers. anm.

Vår religion beordrar oss att hålla oss på avstånd från allt som kan ge upphov till efterklokhet och ånger (som man inte kan göra något åt).

Det finns en grundregel som vi lär oss, då Allah säger:

“Hemligt tilltalande¹ är endast något som Djävulen använder för att tynga sinnena hos de troende. Sådant skadar dem dock icke – förutom sådant som skulle skada dem i vilket fall, för att Allah har sagt att det ska ske.” (Al-Mudjadila: 10)

Allah uppenbarade detta för oss för att vi ska undvika den saken - versen handlar inte bara om att informera oss om att Djävulen vill tynga våra sinnen (utan att ta någon åtgärd)!

Nej, syftet med versen är att vi skall undvika allt sådant som får oss att känna oss nere, och Allahs Sändebud (Må Guds frid vara med honom) sade: “Om tre personer är tillsammans, så låt inte två av dem tala hemligt med varandra utan att låta den tredje vara med – detta kommer att göra honom ledsen.”

Således är allt som tynger en människas sinne, och gör henne ledsen, något som är förbjudet i Islam.

Allahs Sändebud sade även att den som drömmer en mardröm och vaknar, ska spotta luft tre gånger över sin vänstra sida och söka Allahs skydd från det onda i drömmen och det onda som Djävulen bringar. Efter det skall man lägga sig på motsatt sida som man sov på då man hade drömmen, och inte informera något om det man drömt. Man ska utföra Wudo² och be.

Allt detta för att föra en bort från de dåliga tankar som kommer pga drömmen.

I anknytning till detta sade Profetens (Må Guds frid vara med honom) följeslagare: “Vi brukade må mycket dåligt av de mardrömmar vi fick”, men när Profeten (Må Guds frid vara med honom) sade till dem så slappnade dem av.

Allt som tynger ens sinne eller gör en ledsen eller nere, är sådant som Allah vill att vi ska hålla oss långt bort ifrån. Detta nämns även då Han säger:

“Den som har påbörjat sin pilgrimsfärd, ska veta, att man inte får ha samlag, inte synda, och inte ha hetsiga diskussioner under Pilgrimsfärden.” (Al-Baqara: 197)

Detta för att hetsiga diskussioner får en att börja försvara sig själv, och att ändra sin ståndpunkt bara för att vinna argumentet. Han kommer att tyngas av grälet och detta kommer distrahera honom från gudsdyrkan.

Hursomhelst så borde ni alltid ha detta för ögonen, och det är att Allah vill att ni ska vara lyckliga, alltid, långt bortförda från olycka och sorg.

Verkligheten är i tre olika stadier: Dåtid, nutid och framtid.

Dåtiden, och all dess sorg, skall man göra vad man kan för att glömma bort, eller åtminstonde låtsas glömma bort det genom att tänka på något annat. Detta för att det är som det är och saken är redan fullgjord (och går inte att förändra). Skulle det vara något stort och hemskt, så säg: “Allah, rädda mig från denna katastrof och låt den följas av saker som är bättre”.

Därför är det förbjudet att högljutt böla över sina älskade och kära döda. Varför? Jo, därför att bölandet ger nytt liv till sorgen och påminner en om den.

Framtiden: Endast Allah känner till den, så sätt din tillit till Allah. Om något problem uppkommer så löser du det, och de saker Allah beordrat dig att förbereda dig inför, förbereder du dig inför.

Nutiden: Det som du kan påverka, gör du vad du kan för att minska all sorg i. Man skall sträva efter att alltid vara lycklig och avslappnad, och vänd mot Allah och att dyrka Honom, och en som utför sina värdsliga och eftervärdsliga plikter. Om du gör allt detta så kommer du att kunna slappna av.

Om du däremot tröttar ut dig själv med allt som hänt, alternativt tynger dig med sådant som komma skall (på ett sådant sätt som Allah inte föreskrivit), så vet att du kommer bli utmattad och mycket gott kommer att passera dig.

قال الشيخ العلامة ابن عثيمين :
كل ما يُحْدِث الندم فإنّ الشرع يأمرنا بالابتعاد عنه ، ولهذا أيضا أصول منها: أن الله سبحانه وتعالى قال : ( إنما النجوى من الشيطان ليحزن الذين ءامنوا وليس بضارهم شيئاً إلا بإذن الله ) ، والله تعالى إنما أخبرنا بذلك من أجل أن نتجنب هذا الشيء ، ليس مجرد إخبار أن الشيطان يريد إحزاننا ، لا ؛ المراد : أن نبتعد عن كل ما يحزن , و لهذا قال النبي (Må Guds frid vara med honom) : ( لا يتناجى اثنان دون الثالث ، من أجل أن ذلك يحزنه ) ؛ فكل ما يجلب الحزن للإنسان فهو منهي عنه , ثانيا : أن الرسول (Må Guds frid vara med honom) أمر من رأى رؤيا يكرهها أن يتفل عن يساره ثلاث مرات , ويستعيذ بالله من شرها ومن شر الشيطان , وينقلب إلى جنبه الثاني , ولا يخبر بها أحدا ، ويتوضأ ويصلي , كل هذا من أجل أن يطرد الإنسان عنه هذه الهموم التي تأتي بها هذه الأمراض , ولهذا قال الصحابة : لقد كنا نرى الرؤيا فنمرض منها ، فلما حدَّثَنا رسولُ الله – (Må Guds frid vara med honom) – بهذا الحديث ؛ يعني: استراحوا ، ولم يبق لهم هم , فكل شيء يجلب الهم والحزن والغم فإن الشارع يريد منا أن نتجنبه , ولهذا قال الله تعالى :
( فمن فرض فيهن الحج فلا رفث ولا فسوق ولا جدال في الحج ) ،
لأن الجدال يجعل الفرد يحتمي ويتغير فِكْرُهُ من أجل المجادلة ، سيحصل له هم ويلهيه عن العبادة .
المهم اجعل هذه نصب عينيك دائما ؛أي : أن الله عز وجل يريد منك أن تكون دائما مسرورا بعيدا عن الحزن , والإنسان في الحقيقة له ثلاث حالات :
حالة ماضية , وحالة حاضرة , وحالة مستقبلة ؛
الماضية : يتناساها الإنسان وما فيها من الهموم ؛لأنها انتهت بما هي عليه إن كانت مصيبة فقل :³ وتناسى، ولهذا نهى عن النياحة ، لماذا ؟
لأنها تجدد الأحزان وتذكر بها.
المستقبلة : علمها عند الله عز وجل ،اعتمد على الله ، وإذا جاءتك الأمور فاضرب لها الحل , لكن الشيء الذي أمرك الشارع بالاستعداد له فاستعد له.
والحال الحاضرة هي : التي بإمكانك معالجتها , حاول أن تبتعد عن كل شيء يجلب الهم و الحزن والغم ، لتكون دائما مستريحا منشرح الصدر، مقبلا على الله وعلى عبادته وعلى شؤونك الدنيوية والأخروية , فإذا جربت هذا استرحت ؛ أما إن أتعبت نفسك مما مضى ، أو بالاهتمام بالمستقبل على وجه لم يأذن به الشرع ، فاعلم أنك ستتعب ويفوتك خير كثير .
“شرح بلوغ المرام” (كتاب البيوع) .

Källa: Sheikh Al-Utheimins förklaring på Bulogh Al-Maram, kapitlet om handel.

1. Den engelska översättningen “The Noble Quran”, samt As-Sadi, säger “konspirationer”, dvs att ickemuslimer smider onda planer mot muslimerna, men Ibn Kathir verkar knyta ihop ordet med hadithen som nämns nedan.
2. Den “rituella tvagningen”
3. اللهم أجرني في مصيبتي واخلفني خيرا منها