Svar: Hur är han en kämpe?! Ja han var en kämpe på Djävulens väg, Usama Bin Ladin har hämtat enorm ondska för muslimerna och otvivelaktligen så kan de andas ut nu när han är död, de kan slappna av iochmed hans bortgång.

Källa: Abdur-Rahman Al Umeisan på Sahab.net (http://www.sahab.net/forums/index.php?showtopic=120559)

بسم الله الرحمن الرحيم
سُئل شيخنا عبدالمحسن بن حمد العبَّاد البدر عن مقتل الخارجي أسامة بن لادن
الموافق لـيوم الأثنين 28/5/1432هـ بعد صلاة العشاء (بدون تسجيل)
السؤال: ما هو القول الوسط في مقتل أسامة بن لادن فهناك من فرح بمقتله,
وهناك من قال إنه كان مجاهداً وحكم له بالشهادة؟

أجاب شيخنا: كيف مجاهد؟! نعم هو مجاهد في سبيل الشيطان.
أسامة بن لادن جلب شراً عظيماً على المسلمين
ولا شك أن ذهابه فيه راحة لهم, يرتاح الناس بذهابه.

Han sade även: “Två saker gör hjärtat hårt: Mycket tal och mycket ätande.”

Han sade även: “Vad tycker ni om den vars synder blivit många, vars kunskap blivit svag, vars ålder tynat bort, och som inte förberett kost inför det han ska återföras till.”

Han sade även: “Din stackare! Du är en syndare men tycker att du är rättfärdig; du är okunnig men tycker att du är lärd; du snålar men tycker att du är givmild; du är dum men tycker att du är förståndig: din tid är nära, men det du hoppas ha gjort innan den kommit, är mycket.”

Han sade även: “Ja, vid Gud! Det är sant; du är orättvis men tycker att du själv är orättvist behandlad; du äter förbjudna saker men tycker att du gör mycket för att närma dig Allah; du är en syndare men tycker att du är en rättvis man; du söker kunskap för någon värdslig anledning, men tycker att du gör det för Guds skull.”

Källa: Siar Alam An-Nubala, vol 8, sid 440.

وعنه قال كفى بالله محبا وبالقرآن مؤنسا وبالموت واعظا وبخشية الله علما وبالاغترار جهلا
وعنه خصلتان تقسيان القلب كثرة الكلام وكثرة الأكل
وعنه كيف ترى حال من كثرت ذنوبه وضعف علمه وفني عمره ولم يتزود لمعاده
وعنه يا مسكين أنت مسيء وترى أنك محسن وأنت جاهل وترى أنك عالم وتبخل وترى أنك كريم وأحمق وترى أنك عاقل أجلك قصير وأملك طويل
قلت إي والله صدق وأنت ظالم وترى أنك مظلوم وآكل للحرام وترى أنك متورع وفاسق وتعتقد أنك عدل وطالب العلم للدنيا وترى أنك تطلبه لله

När Haron Ar-Rashid (som var kalif vid den tiden) kom till Mecka och satt vid Al-Hijr (ett ställe vid Kaba) med sin son och ett antal hashimiter, så kallade de dit lärare. Jag ville inte gå, men frågade min granne om råd som sade att jag kanske får chans att rådge kalifen.

Jag kom fram till Al-Hijr, och frågade den med synligt lägst status var de troendes ledare var, så pekade han ut honom åt mig. Jag sade: “Salam Alekom Wa Rahmatullah Wa Barakatu, de troendes ledare”, och han besvarade min hälsning. Han sade till mig att sitta, och sade: “Vi har kallat hit dig för att du skulle berätta någonting för oss, och för att du ska rådge oss”

Jag vände mig mot honom och sade: “Du med vackert ansike; hela skapelsens goda och onda handlingar¹ ligger på dig”

Han började gråta och andas tungt², och jag sade det igen medan han grät.

Det fortsatte till hans tjänare lyfte upp mig och kastade ut mig, och han sade: “Gå i frid”

Källa: Siar Alam An-Nubala, vol 8, sid 441.

عباس الدوري حدثنا محمد بن عبد الله الأنباري قال سمعت فضيلا يقول لما قدم هارون الرشيد إلى مكة قعد في الحجر هو وولده وقوم من الهاشمين وأحضروا المشايخ فبعثوا الي فأردت أن لا أذهب فاستشرت جاري فقال اذهب لعله يريد أن تعظه فدخلت المسجد فلما صرت إلى الحجر قلت لأدناهم أيكم أمير المؤمنين فأشار إليه فقلت السلام عليك يا أمير المؤمنين ورحمة الله وبركاته فرد علي وقال اقعد ثم قال إنما دعوناك لتحدثنا بشيء وتعظنا فأقبلت عليه فقلت يا حسن الوجه حساب الخلق كلهم عليك فجعل يبكي ويشهق فرددت عليه وهو يبكي حتى جاء الخادم فحملوني وأخرجوني وقال اذهب بسلام

1. Arabiska حِسَاب betyder egentligen “räkenskaper”.
2. “Hulka” (?)

Jag har fått reda på att många lärare kräver av sina elever att ställa sig upp när de kommer in i klassrummet, och det är otvivelaktigt så att detta går emot den autentiska Sunnan. Det har nämligen rapporterats autentiskt att Profeten (Må Guds frid vara med honom) sade: “Låt den som tycker om att folk skall ställa sig upp inför honom ta sin plats i Elden.” (Ahmad¹, Abu Dawud², Tirmidhi³ från Muawia (ra), alla med autentisk kedja)

Och Ahmad⁴ och Tirmidhi⁵ har rapporterat, med en autentisk kedja från Anas (ra): “De (dvs Profetens (Må Guds frid vara med honom) följeslagare) älskade ingen mer än vad de älskade Allahs Sändebud (Må Guds frid vara med honom), och trots detta så stod de inte upp när han kom in till dem; de visste nämligen hur mycket han hatade det.”

(…)

Sunnan är att inte stå upp inför läraren när han kommer in i klassrummet, i enlighet med vad som rapporterats i dessa två hadither och vad som rapporterats enligt samma tema.

Det är inte tillåtet för läraren att beordra eleverna att ställa sig när han kommer, i enlighet med de “hot” som rapporterats av Muawia, och det är “förhatligt” (makroh) för eleverna att ställa sig upp.

Följande faktum är inte dolt för någon; att allt gott finns i att följa Sändebudet (Må Guds frid vara med honom) och att ta honom som förebild, samt hans följeslagare (ra).

Må Gud göra oss alla till deras efterföljare, och må Han ge oss förståelse i hans religion, och göra oss stadfasta gällande detta.

من عبد العزيز بن عبد الله بن باز ، إلى حضرة الأخ المكرم / معالي وزير المعارف – وفقه الله – .
السلام عليكم ورحمة الله وبركاته ، أما بعد [1] :
فقد بلغني : أن كثيراً من المدرسين يأمرون الطلبة بالقيام لهم إذا دخلوا عليهم الفصل ، ولاشك أن هذا مخالف للسنة الصحيحة ، فقد ثبت عن رسول الله (Må Guds frid vara med honom) أنه قال : (من أحب أن يمثل له الرجال قياماً فليتبوأ مقعده من النار)[2] . أخرجه الإمام أحمد وأبو داود والترمذي عن معاوية – رضي الله عنه – بإسناد صحيح .
وخرج الإمام أحمد والترمذي بإسناد صحيح عن أنس – رضي الله عنه – قال : (لم يكن شخص أحب إليهم – يعني الصحابة – رضي الله عنهم – من رسول الله – (Må Guds frid vara med honom) – وكانوا لا يقومون له إذا دخل عليهم ؛ لما يعلمون من كراهيته لذلك)[3].
فأرجو من معاليكم التعميم على المدارس ، بأن السنة عدم القيام للمدرسين إذا دخلوا على الطلبة في الفصول ؛ عملاً بهذين الحديثين الشريفين وما جاء في معناهما .
ولا يجوز للمدرس أن يأمرهم بالقيام ؛ لما في حديث معاوية من الوعيد في ذلك ، ويُكره الطلبة أن يقوموا ؛ عملاً بحديث أنس المذكور .
ولا يخفى أن الخير كله في اتباع سنة الرسول – (Må Guds frid vara med honom) – والتأسي به وأصحابه – رضى الله عنهم – .
جعلنا الله وإياكم من أتباعهم بإحسان ، ووفقنا جميعاً للفقه في دينه والثبات عليه .
والسلام عليكم ورحمة الله وبركاته .

[1] نشر في مجلة البحوث الإسلامية ، العدد : 26 ، عام 1410هـ ، ص : 347 .
[2] أخرجه أحمد برقم : 16311 مسند الشاميين ، باب حديث معاوية بن أبي سفيان – رضي الله عنه ، وأبو داود برقم : 4552 كتاب الأدب ، باب في قيام الرجل للرجل والترمذي برقم 2679كتاب الأدب باب ماجاء في كراهية قيام الرجل للرجل .
[3] أخرجه أحمد برقم : 11895 باقي مسند المكثرين ، مسند أنس بن مالك – رضي الله عنه – ، والترمذي برقم : 2678 كتاب الأدب ، باب ما جاء في كراهية قيام الرجل للرجل .

1. Rapporterad av Ahmad med hadithnr. 16311 i boken “Musnaden av folket av Sham” i kapitel “hadithen från Muawia Ibn Abi Sufian (ra)”
2. Rapporterad av Abu Dawud med hadithnr. 4552 i boken om karaktär i kapitel “Förhatligheten hos människan som står upp för en annan människa”
3. Rapporterad av Tirmidhi med hadithnr. 2679 i boken om karaktär och “Det som rapporterats gällande förhatligheten hos människan som står upp för en annan människa”
4. Rapporterad av Ahmad med hadithnr. 11895 i boken “Baqi Musnad Al-Kathirin” och (?) i “Anas Ibn Maliks (ra) Musnad”
5. Rapporterad av Tirmidhi med hadithnr. 2678 i boken om karaktär och “Det som rapporterats gällande förhatligheten hos människan som står upp för en annan människa”

Fråga: Om en person envisas med en stor synd, och fortsätter fastän man rådger denne otroligt mycket; tyder inte dennes uppförande på att personen anser saken vara tillåten? Personen skulle ju aldrig ha envisats så med saken om den inte ansåg det vara tillåtet???

Svar: Nej, min bror. Man dömer denne inte med att anse det vara tillåtet förrän personen själv uttalar det och säger att det är Halal. Gällande att han endast utför en synd, så lurar shaytan honom samt hans lustar och begär. Vi dömer alltså inte att en person anser det vara tillåtet bara för att man har rådgett honom en längre tid.

السؤال:

أحسن الله إليكم صاحب الفضيلة هذا سائل يقول: أليس المصر على الكبيرة مع طول نصحه وإصراره عليها يدل على إستحلاله لها, لأنه لم يصر على هذه الكبيرة إلا وهو مستحل لها

الجواب:

لا يا أخي ما يُحكم عليه أنه مستحل لها حتى ينطق ويقول حلال, أما مجرد فعله لها الشيطان يغويه والشهوات تغريه والهوى يغريه فلا نحكم عليه بأنه مستحل بمجرد المداومة عليها والإستمرار عليها, نعم.

Källa: Ljudfil från Sahab.net (lyssna)

Dels att detta inte rapporterats, varken i en autentisk hadith eller icke-autentisk hadith, att ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) någonsin ska ha varit Ta-Ha.

Och dels att Ta-Ha endast är två bokstäver från alfabetet, utan betydelse, och det som är känt är att alla Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn har betydelse från namnen.

Han har inga namn som bara är namn, utan att bära dess betydelse.

Våra namn dock kan vara sådana: Tex att ens son kan heta “Guds tjänare” (Abdullah) fastän han är jordens värsta syndare; denna person har namnet utan att bära betydelsen.

Detta som en sten som sitter på toppen av ett berg, menat att endast visa vägen.

Dock så har alla Allahs namn, Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn och Koranens namn en innebörd: Ta-Ha har dock ingen innebörd över huvudtaget.

Alltså är det inte logiskt att säga att Ta-Ha är ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn.

Men om någon kommer och säger:

Hur kan du säga detta?

När Allah säger i sin Koran: “Ta-Ha. Vi har inte nedsänt Koranen till dig för att du skall sörja” (Ta-Ha: 1-2)

Detta betyder ju förstås: “Jag pratar med dig, o Ta-Ha! Vi har inte …

OK, men då ska du också börja kalla Profeten (Må Guds frid vara med honom) för Alif-Lam-Mim-Sad:

“Alif-Lam-Mim-Sad. En bok är nedsänd över dig, så låt inte något obehag sitta i ditt bröst” (Araf: 1-2)

Finns det någon som kallar honom för Alif-Lam-Mim-Sad?!

Och du måste även börja kalla honom för Alif-Lam-Ra:

“Alif-Lam-Ra. En bok som vi nedsänt till dig, för att du ska föra människorna ur mörkret in i ljuset” (Ibrahim: 1)

Så kommer denna person att börja kalla Profeten (Må Guds frid vara med honom) för dessa namn? Såklart inte; och då visar sig hans grundregel vara motsägelsefull.

I korthet: Ta-Ha är inte ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn, och man ska inte kalla honom detta, det är orapporterat och ologiskt.

قال فضيلة الشيخ العلامة محمد بن صالح العثيمين ـ رحمه الله ـ
في شرح نظم الورقات في أصول الفقه .
صفحــة 141 ــ 142
……. وهنا نناقش المؤلف رحمه الله تعالى في قوله :
( طـــه )حيث جعل( طه )من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم
وهذا لا يصح نظراً ولا أثراً .
أما عدم صحته أثراً : فلعدم النقل ، فإنه لم يأتِ حديث صحيح ولا ضعيف أن من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم ( طه )أبداً .

وأما النظر : فلأن( طه )مركب من حرفين مهملين هجائيين
والحروف الهجائية ليس لها معنى ، ومن المعلوم أن أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها تحمل معاني .
فليس له اسم صلىالله عليه وسلم هو علم محض ،بل أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها أعلام وألقاب ،
أما أعلامنا نحن فهي مجرد علم ، ولهذا نسمي ابننا مثلاً عبدالله ،وهو من أفجر عبادالله ، إذاً صار الاسم هذا مجرد علم ،كأنه حجر على رأس جبل يدل على الطريق فقط .
أماأسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها فهي أعلام وأوصاف ،وكذلك أسماء الله تعالى ، وكذلك أسماء القرآن كلها أعلام وأوصاف ،
وكلمة( طه )لا تجد فيها شيء من الوصف .
إذن لا يصح نظراً أن تكون( طه )من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم .
فإن قال قائل : كيف تقول هذا الكلام ؟ وقد قال الله تعالى : { طــه ـ ما أنزلنا عليك القرآن لتشقى }وهذا خطاب يقول : يا طه ، ما أنزلنا عليك القرآن لتشقى .
قلنا : إذاً سمي الرسول صلىالله عليه وسلم الـــــمــص ؛
لأن الله تعالى قال : { الــمص * كتاب أنزل إليك فلا يكن في صدرك حرج منه }
وهل أحد سماه المص ؟!!
وسمه الر . لأن الله يقول : { الر * كتاب أنزلناه إليك لتخرج الناس من الظلمات إلى النور } فهل سيسميه أم لا ؟
الجواب : لا ، لن يسميه ، إذن انتقضت قاعدته .

فالمهم أن( طه )ليس من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم . ولا يصح أن يكون اسماً له ، لا أثراً ولا نظراً.

Källa: Förklaringen på Al-Waraqat av Ibn Otheimin, sid 141-142.

Fråga: Min fader beordrar mig att skilja mig från min fru?

Svar: Skilj dig inte.

Fråga: Men beordrade inte Omar (Ibn Al-Khattab) sin son att skilja sig?

Svar: Inte förrän din pappa blir som Omar.

في الآداب الشرعية لابن مفلح 1/475:

قال سندي: سأل رجل أبا عبد الله فقال: إن أبي يأمرني أن أطلق امرأتي ؟

فقال: لا تطلقها .

قال: أليس عمر أمر ابنه عبد الله أن يطلق امرأته .

قال: حتى يكون أبوك مثل عمر رضي الله عنه .

Källa: Al-Adab Ash-Shar-ia, Ibn Muflih, sid 475, vol 1

Fråga: Vad är straffet för den som bränner koranböcker, ovetandes att det är Koranen, och inte får reda på detta förrän efteråt?

Svar: Han har inte begått någon synd om han gör något ovetandes, även om det skulle vara att bränna Koranen. Även så har personen ingen synd om han gör det med flit, om koranboken är trasig och att ingen därför drar nytta av den, och för att den inte ska vara i ett förnedrat tillstånd.

Detta är för att om en koranbok går sönder eller är sönderriven, så drar ingen nytta av det, och därför bör den antingen brännas eller grävas ner i ren och fin jord. Detta för att den inte skall vara i ett förnedrat tillstånd.

Om denne däremot gör det pga sitt hat mot den och för att förbanna den, så vet att detta är en stor ond handling, och någonting som tar en ut ur Islam. Detta likt någon som tex trampar eller sitter på den, eller låter orenheter komma i kontakt med den, eller den som förtalar den eller den som läser upp den; detta är allvarlig otro som tar en ut ur Islam, och hos Allah söker vi skydd.

حكم من حرق القرآن الكريم سهواً أو عمداً

ما جزاء من قام بحرق القرآن، الكريم سهواً ولم يعرف إلا بعد ما مضى هذا الفعل؟

ليس عليه شيء ما دام سهواً مثل أن يحرقه وهو لا يدري أنه قرآن، وكذلك إذا حرقه عمداً لكونه متقطعاً لا ينتفع به، حتى لا يمتهن، فلا بأس عليه؛ لأن القرآن إذا تقطع وتمزق ولم ينتفع به يحرق، أو يدفن في محل طيب حتى لا يمتهن.

أما إذا حرقه كارهاً له، سابّاً له، مبغضاً له، فهذا منكر عظيم وردة عن الإسلام، وهكذا لو قعد عليه، أو وطأ عليه برجله إهانةً له، أو لطخه بالنجاسة، أو سبه وسب من تكلم به، فهذا كفر أكبر وردة عن الإسلام والعياذ بالله.
فتاوى نور على الدرب الجزء الأول

Källa: Ibn Baz officiella hemsida (frågan ställd på radioprogrammet Nor Alad-Darb del 1, fråga 36)

Så är svaret ja, det får man göra,, och detta är inte en del av den sorts kärlek gentemot ickemuslimer som får en att träda ut ur islam.

Beviset för detta är Allahs uttalande:

“Denna dag har allt gott förklarats tillåtet för er, och maten som kommer från Bokens Folk är tillåten för er, och maten som kommer från er är tillåten för dem, och de kyska kvinnorna från de troende, och de kyska kvinnorna från Bokens Folk, den bok som kommit tidigare än er … och den som förkastar Tron, dennes handlingar har gått om intet, och i slutet kommer denne att vara bland förlorarna” (Sura Maida: 5)

Poängen ligger i denna del av versen: “… de kyska kvinnorna från Bokens Folk …”

Och poängen är att Allah har förklarat giftermål vara tillåtet för muslimer med kyska kvinnor från Bokens Folk; och att en mans sällskapande med en kvinna, när vi talar om dessa sorts relationer, alltid sker med någon slags kärlek och ömhet.

Då Allah har tillåtit detta sorts giftermål, och då vi vet att giftermål inte kan ske utan det som vi nämnt, så tyder detta på att denna sorts kärlek är någonting som inte tar en utanför Islam, och att den sorts kärlek som tar en utanför Islam är den kärlek som sker pga ickemuslimens trosuppfattning eller val av religion.

إن قيل: هل يجوز أن يحب المسلم الكافر لغير دينه واعتقاده؟

نعم، يجوز له ذلك، وليس هذا من القسم الأول من الموالاة التي تُخرج من الملة، والدليل قوله تعالى

اليوم أحل لكم الطيبات وطعام الذين أوتوا الكتاب حل لكم وطعامكم حل لهم والمحصنات من المؤمنين والمحصنات من الذين أوتو الكتاب من قبلكم إذا آتيتموهن أجورهن محصنين غير مسافحين ولا متخذي أخدان ومن يكفر بالإيمان فقد حبط عمله وهو في الآخرة من الخاسرين ـ المائدة:5

ومحل الإستدلال هو قوله تعالى

والمحصنات من الذين أوتوا الكتاب

ووجه الإستدلال أن الله تعالى أباح للمسلمين التزوج بالكتابيات المحصنات، ومعلوم أن عشرة الرجل لزوجه لا تخلو من نوع الحب والمودة تقع بين الرجل والمرأة، فلما أباح الله تعالى نكاح الكتابيات، مع أنه لا يخلو مما ذُكر، دل على أن هذا ليس من الموالاة المُخرجة من الملة، ولذلك ضُبطت الموالاة المخرجة من الملة بأنها حب للدين والإعتقاد الذي عليه الكافر.

Källa: Al-Wala Wal-Bara, sid 12, av Sheikh Mohammed Bazmol

Vad gäller ren ondska, som inte innehåller någonting gott, så existerar inte detta i verkligheten.¹

Om någon då säger: “Djävulen och Kufr² och Shirk³ är ren ondska, och dessa saker existerar visst – för vilken sorts gott kan existera i Djävulen mm?”

… så är svaret, att; det finns så mycket vishet och goda effekter med att Djävulen existerar att endast Allah kan precisera deras antal.

Allah har inte skapat honom utan syfte, och inte heller har Allah som syfte att skada sina tjänare, eller att förgöra dem. Begrunda; hur mycket vishet finns det inte i att Han har skapat Djävulen, för att inte tala om alla oövervinnerliga bevis, tydliga tecken, rika välsignelser som har Djävulen som faktor?

Trots att Djävulen är lika skadlig för religioner och tro som gift är skadligt för kroppen, så måste man komma ihåg att det finns goda effekter och mycket vishet i att Allah har skapat gift, och att det är mer gott i att gift finns, än att det inte skulle finnas alls.

För nämligen, så vad beträffar sådant som inget gott kommer ur – och inte heller ont – så finns inte heller detta i skapelsen; eftersom sådant skulle vara syfteslöst, och Allah är högt upphöjd över att skapa någonting utan syfte.

Och om denna sorts skapelse – sådant som är syfteslöst och varken för med sig gott eller ont - är overklig, så är det ännu mer giltigt att sådant som generellt är mer skadligt än nyttigt är overklig.

Den som begrundar tillståndet hos det onda som existerar, kommer att märka att trots en människas sjukdomar och åkommor, så kommer dennes goda stunder och hälsa vara större och mäktigare än smärtorna och prövningarna, brännsår, drunknande, förstörelse och förgörelse. Och även fast det blir mycket av dessa, så kommer det goda i de goda och friska stunderna att överväga allt detta.

Denna sorts skapelse kan benämnas som sådant som har mer gott än ont i sig. Och begrunda, att om inte skapelse med mer gott än ont skulle finnas, och för att både ont och gott finns i en sak, så skulle det betyda att mer ont än gott skulle finnas i det (vilket är omöjligt).

Ta eld som exempel; det finns extremt mycket välsignelser och nyttigheter med detta, och även vissa skadliga element. Men om vi skulle jämföra det goda och det onda, så skulle man inte ens se en procent av det skadliga i ljuset av allt det nyttiga. Sådant är det med andra saker såsom regn, vind, värme, kyla.

Generellt sett kan man säga att hela denna värld, denna Undre värld, är blandad – gott med ont – men att dess goda sidor är större än dess onda. Vad gäller den Övre världen⁴ så är den fri från att blandas med ont.

…

Vi säger som svar på alla dessa frågor, efter vi har sagt Subhanallah⁵, Al Hamdu Lillah⁶, La Ilaha Illallah⁷ och Allahu Akbar⁸, och i dessa föregående ord – för den som förstår dem – finns egentligen ett tillräckligt svar, att:

“Vår herre, Du har inte skapat detta på grund av någonting falskt – rädda oss därför från Eldens straff”⁹

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, lekandes”¹⁰

“Vi har inte skapat dem med annat än Sanning¹¹”¹²

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, på grund av någonting som är falskt – så tror de som förnekar sanningen – så må därför ett strängt straff, av eld, drabba dem som förnekar sanningen”¹³

“Trodde ni att Vi endast skapat er syfteslösa, och att ni inte skulle återföras till Oss? Högt över (dessa påståenden) är Allah upphöjd, den Sanne Konungen, ingen har rätt till dyrkan förutom denne, Herre över den ädla tronen”¹⁴

“Allah är den som har skapat 7 himlar, och jorden på samma sätt som dem – Hans beordring går ner i dem – detta för att ni ska veta att Allah har förmåga att göra allt, och att Allah har omringat allt i sin kunskap”¹⁵

“Allah har gjort Kaba, den heliga byggnaden, till en fristad för folket, och likaså den heliga månaden, och slaktoffrena och Al-Qala-id, allt detta för att ni ska veta att Allah vet allt i himlarna och allt på jorden, och att Allah har kunskap om allting”¹⁶

“Allahs verk, Han som gör allting på bästa sätt”¹⁷

“Den som har fulländat allting Han har skapat”¹⁸

“Du ser inte något fel i den Nåderikes skapelse”¹⁹

… nej verkligen inte – snarare är allting i högsta grad passande i relation till allt annat, så att det är som mest fullkomligt, och i högsta grad bringande sådant som är prisvärt. Faktum är att de goda effekter som medförs av att saker och ting ser ut som de gör, inte kan nås förutom om allting ser ut precis som Allah har skapat och bestämt att det ska se ut, allting med sin kunskap och vishet som Han ibland låter en del av förstås, av den Han väljer ut av sina tjänare.

Förutom allt detta så frågade änglarna Honom grunden till alla dessa frågor; och Han svarade “Jag känner till det ni inte känner till” ((Sura 2:30, egen översättning)).

De erkände Honom som att ha den mest fullkomliga kunskapen och visdomen, och att Han är på en Rak väg i alla Hans handlingar, och de sade “Subhanaka!²⁰ Vi har ingen kunskap – förutom det Du har lärt oss – sannerligen är du den Allvetande, den Allvise”²¹

Och när Han informerade dem om en viss del av den visdom som Han innehar, och som de frågade om, och att det var tydligt att de aldrig kunnat veta detta i förväg, så sade Allah: “Sade jag inte till er; att Jag känner till det okända i himlarna och jorden; Jag känner till det som ni visar öppet och det som ni brukade dölja”²²

فصل: وأما الأقسام الخمسة الباقية فلا يدخل منها في الوجود إلا ما كانت المصلحة والحكمة والخير في إيجاده أكثر من المفسدة والأقسام الأربعة لا تدخل في الوجود

أما الشر المحض الذي لا خير فيه فذاك ليس له حقيقة بل هو العدم المحض، فإن قيل فإبليس شر محض والكفر والشرك كذلك وقد دخلوا في الوجود فأي خير في إبليس وفي وجود الكفر، قيل في خلق إبليس من الحكم والمصالح والخيرات التي ترتبت على وجوده ما لا يعلمه إلا الله كما سننبه على بعضه فالله سبحانه لم يخلقه عبثا ولا قصد بخلقه إضرار عباده وهلاكهم فكم لله في خلقه من حكمة باهرة وحجة قاهرة وآية ظاهرة ونعمة سابغة وهو وإن كان للأديان والإيمان كالسموم للأبدان ففي إيجاد السموم من المصالح والحكم ما هو خير من تفويتها وأما الذي لا خير فيه ولا شر فلا يدخل أيضا في الوجود فإنه عبث فتعالى الله عنه وإذا امتنع وجود هذا القسم في الوجود فدخول ما الشر في إيجاده أغلب من الخير أولى بالامتناع ومن تأمل هذا الوجود علم أن الخير فيه غالب وأن الأمراض وإن كثرت فالصحة أكثر منها واللذات أكثر من الآلام والعافية أعظم من البلاء والغرق والحرق والهدم ونحوها وإن كثرت فالسلامة أكثر ولو لم يوجد هذا القسم الذي خيره غالب لأجل ما يعرض فيه من الشر لفات الخير الغالب وفوات الخير الغالب شر غالب ومثال ذلك النار فإن في وجودها منافع كثيرة وفيها مفاسد لكن إذا قابلنا بين مصالحها ومفاسدها لم تكن لمفاسدها نسبة إلى مصالحها وكذلك المطر والرياح والحر والبرد وبالجملة فعناصر هذا العالم السفلي خيرها ممتزج بشرها ولكن خيرها غالب وأما العالم العلوي فبريء من ذلك، فإن قيل فهلا خلق الخلاق الحكيم هذه خالية من الشر بحيث تكون خيرات محضة فإن قلتم اقتضت الحكمة خلق هذا العالم ممتزجا فيه اللذة بالألم والخير بالشر فقد كان يمكن خلقه على حالة لا يكون فيه شر كالعالم العلوي سلمنا أن وجود ما الخير فيه أغلب من الشر أولى من عدمه فأي خير ومصلحة في وجود رأس الشر كله ومنبعه وقدوة أهله فيه إبليس وأي خير في إبقائه إلى آخر الدهر وأي خير يغلب في نشأة يكون فيها تسعة وتسعون إلى النار وواحد في الجنة وأي خير غالب حصل بإخراج الأبوين من الجنة حتى جرى على الأولاد ما جرى ولو داما في الجنة لارتفع الشر بالكلية وإذا كان قد خلقهم لعبادته فكيف اقتضت حكمته أن صرف إليهم عنا ووفق لها الأقل من الناس وأي خير يغلب في خلق الكفر والفسوق والعصيان والظلم والبغي وأي خير في إيلام غير المكلفين كالأطفال والمجانين فإن قلتم فائدته التعويض أنقض عليكم بإيلام البهائم ثم وأي خير في خلق الدجال وتمكينه من الظهور والافتتان به وإذ قد اقتضت الحكمة ذلك فأي خير حصل في تمكينه من إظهار تلك الخوارق والعجائب وأي خير في السحر وما يترتب عليه من المفاسد والمضار وأي خير في إلباس الخلق شيعا وإذاقة بعضهم بأس بعض وأي خير في خلق السموم وذات السموم والحيوانات العادية المؤذية بطبعها وأي خير في خراب هذه البنية بعد خلقها في أحسن تقويم وردها إلى أرذل العمر بعد استقامتها وصلاحها وكذلك خراب هذا الدار ومحو أثرها فإن كان وجود ذلك خيرا غالبا فإبطاله إبطال للخير الغالب دع هذا كله فأي خير راجح أو مرجوح في النار وهي دار الشر الأعظم والبلاء الأكبر ولا خلاص لكم عن هذه الأسئلة إلا بسد باب الحكم والتعليل وإسناد الكون إلى محض المشيئة أو القول بالإيجاب الذاتي وأن الرب لا يفعل باختياره ومشيئته وهذه الأسئلة إنما ترد على من يقول بالفاعل المختار فلهذا لجأ القائلون إلى إنكار التعليل جملة فاختاروا أحد المذهبين وتحيزوا إلى إحدى الفئتين وإلا فكيف تجمعون بين القول بالحكمة والتعليل وبين هذه الأمور فالجواب بعد أن نقول سبحان الله والحمد لله ولا إله إلا الله والله أكبر بل في تحقيق هذه الكلمات الجواب الشافي: {رَبَّنَا مَا خَلَقْتَ هَذَا بَاطِلاً سُبْحَانَكَ فَقِنَا عَذَابَ النَّارِ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لاعِبِينَ} {مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلاّ بِالْحَقِّ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا بَاطِلاً ذَلِكَ ظَنُّ الَّذِينَ كَفَرُوا فَوَيْلٌ لِلَّذِينَ كَفَرُوا مِنَ النَّارِ}: {أَفَحَسِبْتُمْ أَنَّمَا خَلَقْنَاكُمْ عَبَثاً وَأَنَّكُمْ إِلَيْنَا لا تُرْجَعُونَ فَتَعَالَى الله الْمَلِكُ الْحَقُّ لا إِلَهَ إِلاّ هُوَ رَبُّ الْعَرْشِ الْكَرِيمِ}: {الله الَّذِي خَلَقَ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ وَمِنَ الأَرْضِ مِثْلَهُنَّ يَتَنَزَّلُ الأَمْرُ بَيْنَهُنَّ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ وَأَنَّ الله قَدْ أَحَاَطَ بِكُلِّ شَيْءٍ عِلْماً}: {جَعَلَ الله الْكَعْبَةَ الْبَيْتَ الْحَرَامَ قِيَاماً لِلنَّاسِ وَالشَّهْرَ الْحَرَامَ وَالْهَدْيَ وَالْقَلائِدَ ذَلِكَ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَأَنَّ الله بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ}: {صُنْعَ الله الَّذِي أَتْقَنَ كُلَّ شَيْءٍ}: {وأحسن كل الَّذِي أَحْسَنَ كُلَّ شَيْءٍ خَلَقَهُ}: {مَا تَرَى فِي خَلْقِ الرَّحْمَنِ مِنْ تَفَاوُتٍ} بل هو في غاية التناسب واقع على أكمل الوجوه وأقربها إلى حصول الغايات المحمودة والحكم المطلوبة فلم يكن تحصل تلك الحكم والغايات التي انفرد الله سبحانه بعلمها على التفصيل وأطلع من شاء من عباده على أيسر اليسير منها إلا بهذه الأسباب والبدايات وقد سأله الملائكة المقربون عن جنس هذه الأسئلة وأصلها فقال: {إِنِّي أَعْلَمُ مَا لا تَعْلَمُونَ} وأقروا له بكمال العلم والحكمة وأنه في جميع أفعاله على صراط مستقيم وقالوا سبحانك لا علم لنا إلا ما علمتنا إنك أنت العليم الحكيم ولما ظهر لهم ببعض حكمته فيما سألوا عنه وأنهم لم يكونوا يعلمون قال: {قَالَ أَلَمْ أَقُلْ لَكُمْ إِنِّي أَعْلَمُ غَيْبَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ وَأَعْلَمُ مَا تُبْدُونَ وَمَا كُنْتُمْ تَكْتُمُونَ}.

Källa: Shifa-Ul-Alil, Kapitel 21 (text från Wikisource)

1. Detta för att något sådant skulle vara syfteslöst, och Allah gör ingenting utan syfte, vilket framgår i artikeln.
2. otro
3. månggudadyrkan
4. Jag tror han menar de övre himlarna, men det kan även betyda Paradiset – Allah vet bäst.
5. Allah är fri från alla fel och brister
6. All beröm och – förstås – fullkomlighet tillkommer Allah
7. Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, och det är därför vi är skapade
8. Allah är större (än allting, och är således ingen att jämföra med skapelsen).
9. Sura 3:191, egen översättning
10. Sura 44:38, egen översättning
11. As-Sadi säger: “… Sanning” dvs inte utan syfte, utan för att tjänarna skall känna till deras Herres makt och storhet, och för att de ska kunna använda dessa (himlarna och jorden) som bevis för detta, och för att de skall veta att den som har skapat dem i deras ben och skelett, även är kapabel att återge dem deras form efter att de en gång dött, detta för att kompensera dem för deras handlingar (på gott och ont).
12. Sura 44:38, egen översättning
13. Sura 38:27, egen översättning
14. Sura 23:115-116, egen översättning
15. Sura 65:12, egen översättning
16. Sura 5:97, egen översättning
17. Sura 27:88, egen översättning
18. Sura 32:7, egen översättning
19. Sura 67:3, egen översättning
20. “Du är sannerligen fri från alla fel och brister”
21. Sura 2:32, egen översättning
22. Sura 2:33, egen översättning