“Ni kommer till mig för att jag ska döma i era tvister. Jag är endast en människa. Måhända att vissa av er framför sin sak bättre än de andra. Jag dömer endast utefter det jag hör från er. Så om jag dömer fördelaktigt till någon av er med orätt, så ta inte denna fördel, för det jag givit till den personen är inget annat än eld som kommer till honom på Domedagen.”

إنكم تختصمون إلي ، وإنما أنا بشر ، ولعل بعضكم أن يكون ألحن بحجته من بعض ، وإنما أقضي لكم على نحو مما أسمع منكم ، فمن قضيت له من حق أخيه بشيء فلا يأخذه ، فإنما أقطع له قطعة من النار يأتي بها يوم القيامة

Källa: Albanis bok Sahiha, hadith nr. 355 i vol 1, del 2, sid 816.

—

När det sades till honom att الفُصُوصُ (boken av Ibn Arabi) går emot Koranen, sade han: ”Koranen är full med avgudadyrkan – monoteismen finns endast i våra uttalanden”

Det sades då till honom att, om all existens endast är en enda, så varför är det tillåtet att ha samlag med sin fru, men inte med sin syster?

Då sade han: ”Nej, båda är tillåtna, men dessa – som fått verkligheten dold för sig – sade att det är förbjudet, så vi säger: ‘förbjudet för er’.”

Och detta är, bortsett från vidrig otro, tydlig motsägelse; om existensen endast är en enda, så vem är verkligheten fördold för, och vem är det som dolt det?

—

Därför sade en av deras Sheikher till sin elev (مُرِيدٌ): “Den som säger: ‘Någon annan än Gud existerar’ har ljugit”.

Eleven sade då: “Vem är det då som ljuger?”

—

En annan sade till sin elev: “Detta är bara [deras] uppenbara form (och inte deras inre realitet)”

Eleven sade då: “Och de uppenbara formerna; ser vi endast deras uppenbara former, eller ser vi deras inre realitet? Om det är deras uppenbara former vi ser, så har du uttryckt dig som dem du själva kritiserar, och om det är deras inre realitet vi ser, så är det ju ingen skillnad (mellan de uppenbara formerna och deras realitet)”

(Några av hans verk är حَقِيقَة مَذَاهِب الاِتِّحَادِيِّة “ٍSanningen om Panteisternas vägar”, الحُجَج العَقْلِيَّة وَالنَّقْلِيَّة فِيمَا يُنافِي الإِسْلَام مِن بِدَع الجَهْمِيَّة والصُّوفِيَّة “Bevis från intellektet och texterna gällande hur Jahmias och Sufismens innovationer går emot Islam”, الرَّدّ الأَقْوَم عَلَى مَا فِي فُصُوص الحِكَم “Det finaste avvisandet mot det som finns i boken Fusus Al-Hikam (av Ibn Arabi)”, och alla tre finns i boken Majmu Fatawa Ibn Teimia i vol 2, sid 134-451 samt بَيَان تَلبِيس الجَهمِيّة “Klargörande av Jahmias lögner”)

زعمهم أن القرآن شرك لأنه خالف الفصوص

وأما هؤلاء الملاحدة فيزعمون ما كان يزعمه التلمساني منهم، وهو أحذقهم في اتحادهم – لما قرىء عليه الفصوص فقيل له القرآن يخالف فصوصكم فقال: القرآن كله شرك، وإنما التوحيد في كلامنا، فقيل له: فإذا كان الوجود واحدا، فلم كانت الزوجة حلالا والأخت حراما؟ فقال: الكل عندنا حلال، ولكن هؤلاء المحجوبون قالوا: حرام، فقلنا: حرام عليكم.

نقد فكرة وحدة الوجود

وهذا مع كفره العظيم متناقض ظاهر، فإن الوجود إذا كان واحدا، فمن المحجوب ومن الحاجب؟ ولهذا قال بعض شيوخهم لمريده : من قال لك: إن في الكون سوى الله فقد كذب. فقال له مريده : فمن هو الذي يكذب؟ قالوا لآخر: هذه مظاهر. فقال لهم: المظاهر غير المظاهر، أم هي؟ فإن كانت غيرها فقد قلتم بالنسبة، وإن كانت إياها فلا فرق.
وقد بسطنا الكلام على كشف أسرار هؤلاء في موضع آخر، وبينا حقيقة قول كل واحد منهم، وإن صاحب الفصوص يقول: المعدوم شيء، ووجود الحق فاض عليهما، فيفرق بين الوجود والثبوت.

Källa: Boken “Att göra åtskillnad mellan Guds och Djävulens vänner” الفُرْقَان بَينَ أَولِيَاء الرَّحْمان وأَوْلِيَاء الشَّيْطَان, under kapitel 11 “Profeterna är bättre än dem av Guds vänner som inte är Profeter” الأنبياء أفضل من الأولياء بالاتفاق (sid 235 i den engelska översättningen)

1. En känd sufist.

Svar: Hur är han en kämpe?! Ja han var en kämpe på Djävulens väg, Usama Bin Ladin har hämtat enorm ondska för muslimerna och otvivelaktligen så kan de andas ut nu när han är död, de kan slappna av iochmed hans bortgång.

Källa: Abdur-Rahman Al Umeisan på Sahab.net (http://www.sahab.net/forums/index.php?showtopic=120559)

بسم الله الرحمن الرحيم
سُئل شيخنا عبدالمحسن بن حمد العبَّاد البدر عن مقتل الخارجي أسامة بن لادن
الموافق لـيوم الأثنين 28/5/1432هـ بعد صلاة العشاء (بدون تسجيل)
السؤال: ما هو القول الوسط في مقتل أسامة بن لادن فهناك من فرح بمقتله,
وهناك من قال إنه كان مجاهداً وحكم له بالشهادة؟

أجاب شيخنا: كيف مجاهد؟! نعم هو مجاهد في سبيل الشيطان.
أسامة بن لادن جلب شراً عظيماً على المسلمين
ولا شك أن ذهابه فيه راحة لهم, يرتاح الناس بذهابه.

Han sade även: “Två saker gör hjärtat hårt: Mycket tal och mycket ätande.”

Han sade även: “Vad tycker ni om den vars synder blivit många, vars kunskap blivit svag, vars ålder tynat bort, och som inte förberett kost inför det han ska återföras till.”

Han sade även: “Din stackare! Du är en syndare men tycker att du är rättfärdig; du är okunnig men tycker att du är lärd; du snålar men tycker att du är givmild; du är dum men tycker att du är förståndig: din tid är nära, men det du hoppas ha gjort innan den kommit, är mycket.”

Han sade även: “Ja, vid Gud! Det är sant; du är orättvis men tycker att du själv är orättvist behandlad; du äter förbjudna saker men tycker att du gör mycket för att närma dig Allah; du är en syndare men tycker att du är en rättvis man; du söker kunskap för någon värdslig anledning, men tycker att du gör det för Guds skull.”

Källa: Siar Alam An-Nubala, vol 8, sid 440.

وعنه قال كفى بالله محبا وبالقرآن مؤنسا وبالموت واعظا وبخشية الله علما وبالاغترار جهلا
وعنه خصلتان تقسيان القلب كثرة الكلام وكثرة الأكل
وعنه كيف ترى حال من كثرت ذنوبه وضعف علمه وفني عمره ولم يتزود لمعاده
وعنه يا مسكين أنت مسيء وترى أنك محسن وأنت جاهل وترى أنك عالم وتبخل وترى أنك كريم وأحمق وترى أنك عاقل أجلك قصير وأملك طويل
قلت إي والله صدق وأنت ظالم وترى أنك مظلوم وآكل للحرام وترى أنك متورع وفاسق وتعتقد أنك عدل وطالب العلم للدنيا وترى أنك تطلبه لله

När Haron Ar-Rashid (som var kalif vid den tiden) kom till Mecka och satt vid Al-Hijr (ett ställe vid Kaba) med sin son och ett antal hashimiter, så kallade de dit lärare. Jag ville inte gå, men frågade min granne om råd som sade att jag kanske får chans att rådge kalifen.

Jag kom fram till Al-Hijr, och frågade den med synligt lägst status var de troendes ledare var, så pekade han ut honom åt mig. Jag sade: “Salam Alekom Wa Rahmatullah Wa Barakatu, de troendes ledare”, och han besvarade min hälsning. Han sade till mig att sitta, och sade: “Vi har kallat hit dig för att du skulle berätta någonting för oss, och för att du ska rådge oss”

Jag vände mig mot honom och sade: “Du med vackert ansike; hela skapelsens goda och onda handlingar¹ ligger på dig”

Han började gråta och andas tungt², och jag sade det igen medan han grät.

Det fortsatte till hans tjänare lyfte upp mig och kastade ut mig, och han sade: “Gå i frid”

Källa: Siar Alam An-Nubala, vol 8, sid 441.

عباس الدوري حدثنا محمد بن عبد الله الأنباري قال سمعت فضيلا يقول لما قدم هارون الرشيد إلى مكة قعد في الحجر هو وولده وقوم من الهاشمين وأحضروا المشايخ فبعثوا الي فأردت أن لا أذهب فاستشرت جاري فقال اذهب لعله يريد أن تعظه فدخلت المسجد فلما صرت إلى الحجر قلت لأدناهم أيكم أمير المؤمنين فأشار إليه فقلت السلام عليك يا أمير المؤمنين ورحمة الله وبركاته فرد علي وقال اقعد ثم قال إنما دعوناك لتحدثنا بشيء وتعظنا فأقبلت عليه فقلت يا حسن الوجه حساب الخلق كلهم عليك فجعل يبكي ويشهق فرددت عليه وهو يبكي حتى جاء الخادم فحملوني وأخرجوني وقال اذهب بسلام

1. Arabiska حِسَاب betyder egentligen “räkenskaper”.
2. “Hulka” (?)

Jag har fått reda på att många lärare kräver av sina elever att ställa sig upp när de kommer in i klassrummet, och det är otvivelaktigt så att detta går emot den autentiska Sunnan. Det har nämligen rapporterats autentiskt att Profeten (Må Guds frid vara med honom) sade: “Låt den som tycker om att folk skall ställa sig upp inför honom ta sin plats i Elden.” (Ahmad¹, Abu Dawud², Tirmidhi³ från Muawia (ra), alla med autentisk kedja)

Och Ahmad⁴ och Tirmidhi⁵ har rapporterat, med en autentisk kedja från Anas (ra): “De (dvs Profetens (Må Guds frid vara med honom) följeslagare) älskade ingen mer än vad de älskade Allahs Sändebud (Må Guds frid vara med honom), och trots detta så stod de inte upp när han kom in till dem; de visste nämligen hur mycket han hatade det.”

(…)

Sunnan är att inte stå upp inför läraren när han kommer in i klassrummet, i enlighet med vad som rapporterats i dessa två hadither och vad som rapporterats enligt samma tema.

Det är inte tillåtet för läraren att beordra eleverna att ställa sig när han kommer, i enlighet med de “hot” som rapporterats av Muawia, och det är “förhatligt” (makroh) för eleverna att ställa sig upp.

Följande faktum är inte dolt för någon; att allt gott finns i att följa Sändebudet (Må Guds frid vara med honom) och att ta honom som förebild, samt hans följeslagare (ra).

Må Gud göra oss alla till deras efterföljare, och må Han ge oss förståelse i hans religion, och göra oss stadfasta gällande detta.

من عبد العزيز بن عبد الله بن باز ، إلى حضرة الأخ المكرم / معالي وزير المعارف – وفقه الله – .
السلام عليكم ورحمة الله وبركاته ، أما بعد [1] :
فقد بلغني : أن كثيراً من المدرسين يأمرون الطلبة بالقيام لهم إذا دخلوا عليهم الفصل ، ولاشك أن هذا مخالف للسنة الصحيحة ، فقد ثبت عن رسول الله (Må Guds frid vara med honom) أنه قال : (من أحب أن يمثل له الرجال قياماً فليتبوأ مقعده من النار)[2] . أخرجه الإمام أحمد وأبو داود والترمذي عن معاوية – رضي الله عنه – بإسناد صحيح .
وخرج الإمام أحمد والترمذي بإسناد صحيح عن أنس – رضي الله عنه – قال : (لم يكن شخص أحب إليهم – يعني الصحابة – رضي الله عنهم – من رسول الله – (Må Guds frid vara med honom) – وكانوا لا يقومون له إذا دخل عليهم ؛ لما يعلمون من كراهيته لذلك)[3].
فأرجو من معاليكم التعميم على المدارس ، بأن السنة عدم القيام للمدرسين إذا دخلوا على الطلبة في الفصول ؛ عملاً بهذين الحديثين الشريفين وما جاء في معناهما .
ولا يجوز للمدرس أن يأمرهم بالقيام ؛ لما في حديث معاوية من الوعيد في ذلك ، ويُكره الطلبة أن يقوموا ؛ عملاً بحديث أنس المذكور .
ولا يخفى أن الخير كله في اتباع سنة الرسول – (Må Guds frid vara med honom) – والتأسي به وأصحابه – رضى الله عنهم – .
جعلنا الله وإياكم من أتباعهم بإحسان ، ووفقنا جميعاً للفقه في دينه والثبات عليه .
والسلام عليكم ورحمة الله وبركاته .

[1] نشر في مجلة البحوث الإسلامية ، العدد : 26 ، عام 1410هـ ، ص : 347 .
[2] أخرجه أحمد برقم : 16311 مسند الشاميين ، باب حديث معاوية بن أبي سفيان – رضي الله عنه ، وأبو داود برقم : 4552 كتاب الأدب ، باب في قيام الرجل للرجل والترمذي برقم 2679كتاب الأدب باب ماجاء في كراهية قيام الرجل للرجل .
[3] أخرجه أحمد برقم : 11895 باقي مسند المكثرين ، مسند أنس بن مالك – رضي الله عنه – ، والترمذي برقم : 2678 كتاب الأدب ، باب ما جاء في كراهية قيام الرجل للرجل .

1. Rapporterad av Ahmad med hadithnr. 16311 i boken “Musnaden av folket av Sham” i kapitel “hadithen från Muawia Ibn Abi Sufian (ra)”
2. Rapporterad av Abu Dawud med hadithnr. 4552 i boken om karaktär i kapitel “Förhatligheten hos människan som står upp för en annan människa”
3. Rapporterad av Tirmidhi med hadithnr. 2679 i boken om karaktär och “Det som rapporterats gällande förhatligheten hos människan som står upp för en annan människa”
4. Rapporterad av Ahmad med hadithnr. 11895 i boken “Baqi Musnad Al-Kathirin” och (?) i “Anas Ibn Maliks (ra) Musnad”
5. Rapporterad av Tirmidhi med hadithnr. 2678 i boken om karaktär och “Det som rapporterats gällande förhatligheten hos människan som står upp för en annan människa”

Fråga: Om en person envisas med en stor synd, och fortsätter fastän man rådger denne otroligt mycket; tyder inte dennes uppförande på att personen anser saken vara tillåten? Personen skulle ju aldrig ha envisats så med saken om den inte ansåg det vara tillåtet???

Svar: Nej, min bror. Man dömer denne inte med att anse det vara tillåtet förrän personen själv uttalar det och säger att det är Halal. Gällande att han endast utför en synd, så lurar shaytan honom samt hans lustar och begär. Vi dömer alltså inte att en person anser det vara tillåtet bara för att man har rådgett honom en längre tid.

السؤال:

أحسن الله إليكم صاحب الفضيلة هذا سائل يقول: أليس المصر على الكبيرة مع طول نصحه وإصراره عليها يدل على إستحلاله لها, لأنه لم يصر على هذه الكبيرة إلا وهو مستحل لها

الجواب:

لا يا أخي ما يُحكم عليه أنه مستحل لها حتى ينطق ويقول حلال, أما مجرد فعله لها الشيطان يغويه والشهوات تغريه والهوى يغريه فلا نحكم عليه بأنه مستحل بمجرد المداومة عليها والإستمرار عليها, نعم.

Källa: Ljudfil från Sahab.net (lyssna)

Dels att detta inte rapporterats, varken i en autentisk hadith eller icke-autentisk hadith, att ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) någonsin ska ha varit Ta-Ha.

Och dels att Ta-Ha endast är två bokstäver från alfabetet, utan betydelse, och det som är känt är att alla Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn har betydelse från namnen.

Han har inga namn som bara är namn, utan att bära dess betydelse.

Våra namn dock kan vara sådana: Tex att ens son kan heta “Guds tjänare” (Abdullah) fastän han är jordens värsta syndare; denna person har namnet utan att bära betydelsen.

Detta som en sten som sitter på toppen av ett berg, menat att endast visa vägen.

Dock så har alla Allahs namn, Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn och Koranens namn en innebörd: Ta-Ha har dock ingen innebörd över huvudtaget.

Alltså är det inte logiskt att säga att Ta-Ha är ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn.

Men om någon kommer och säger:

Hur kan du säga detta?

När Allah säger i sin Koran: “Ta-Ha. Vi har inte nedsänt Koranen till dig för att du skall sörja” (Ta-Ha: 1-2)

Detta betyder ju förstås: “Jag pratar med dig, o Ta-Ha! Vi har inte …

OK, men då ska du också börja kalla Profeten (Må Guds frid vara med honom) för Alif-Lam-Mim-Sad:

“Alif-Lam-Mim-Sad. En bok är nedsänd över dig, så låt inte något obehag sitta i ditt bröst” (Araf: 1-2)

Finns det någon som kallar honom för Alif-Lam-Mim-Sad?!

Och du måste även börja kalla honom för Alif-Lam-Ra:

“Alif-Lam-Ra. En bok som vi nedsänt till dig, för att du ska föra människorna ur mörkret in i ljuset” (Ibrahim: 1)

Så kommer denna person att börja kalla Profeten (Må Guds frid vara med honom) för dessa namn? Såklart inte; och då visar sig hans grundregel vara motsägelsefull.

I korthet: Ta-Ha är inte ett av Profetens (Må Guds frid vara med honom) namn, och man ska inte kalla honom detta, det är orapporterat och ologiskt.

قال فضيلة الشيخ العلامة محمد بن صالح العثيمين ـ رحمه الله ـ
في شرح نظم الورقات في أصول الفقه .
صفحــة 141 ــ 142
……. وهنا نناقش المؤلف رحمه الله تعالى في قوله :
( طـــه )حيث جعل( طه )من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم
وهذا لا يصح نظراً ولا أثراً .
أما عدم صحته أثراً : فلعدم النقل ، فإنه لم يأتِ حديث صحيح ولا ضعيف أن من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم ( طه )أبداً .

وأما النظر : فلأن( طه )مركب من حرفين مهملين هجائيين
والحروف الهجائية ليس لها معنى ، ومن المعلوم أن أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها تحمل معاني .
فليس له اسم صلىالله عليه وسلم هو علم محض ،بل أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها أعلام وألقاب ،
أما أعلامنا نحن فهي مجرد علم ، ولهذا نسمي ابننا مثلاً عبدالله ،وهو من أفجر عبادالله ، إذاً صار الاسم هذا مجرد علم ،كأنه حجر على رأس جبل يدل على الطريق فقط .
أماأسماء الرسول صلىالله عليه وسلم كلها فهي أعلام وأوصاف ،وكذلك أسماء الله تعالى ، وكذلك أسماء القرآن كلها أعلام وأوصاف ،
وكلمة( طه )لا تجد فيها شيء من الوصف .
إذن لا يصح نظراً أن تكون( طه )من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم .
فإن قال قائل : كيف تقول هذا الكلام ؟ وقد قال الله تعالى : { طــه ـ ما أنزلنا عليك القرآن لتشقى }وهذا خطاب يقول : يا طه ، ما أنزلنا عليك القرآن لتشقى .
قلنا : إذاً سمي الرسول صلىالله عليه وسلم الـــــمــص ؛
لأن الله تعالى قال : { الــمص * كتاب أنزل إليك فلا يكن في صدرك حرج منه }
وهل أحد سماه المص ؟!!
وسمه الر . لأن الله يقول : { الر * كتاب أنزلناه إليك لتخرج الناس من الظلمات إلى النور } فهل سيسميه أم لا ؟
الجواب : لا ، لن يسميه ، إذن انتقضت قاعدته .

فالمهم أن( طه )ليس من أسماء الرسول صلىالله عليه وسلم . ولا يصح أن يكون اسماً له ، لا أثراً ولا نظراً.

Källa: Förklaringen på Al-Waraqat av Ibn Otheimin, sid 141-142.

Fråga: Min fader beordrar mig att skilja mig från min fru?

Svar: Skilj dig inte.

Fråga: Men beordrade inte Omar (Ibn Al-Khattab) sin son att skilja sig?

Svar: Inte förrän din pappa blir som Omar.

في الآداب الشرعية لابن مفلح 1/475:

قال سندي: سأل رجل أبا عبد الله فقال: إن أبي يأمرني أن أطلق امرأتي ؟

فقال: لا تطلقها .

قال: أليس عمر أمر ابنه عبد الله أن يطلق امرأته .

قال: حتى يكون أبوك مثل عمر رضي الله عنه .

Källa: Al-Adab Ash-Shar-ia, Ibn Muflih, sid 475, vol 1

Fråga: Vad är straffet för den som bränner koranböcker, ovetandes att det är Koranen, och inte får reda på detta förrän efteråt?

Svar: Han har inte begått någon synd om han gör något ovetandes, även om det skulle vara att bränna Koranen. Även så har personen ingen synd om han gör det med flit, om koranboken är trasig och att ingen därför drar nytta av den, och för att den inte ska vara i ett förnedrat tillstånd.

Detta är för att om en koranbok går sönder eller är sönderriven, så drar ingen nytta av det, och därför bör den antingen brännas eller grävas ner i ren och fin jord. Detta för att den inte skall vara i ett förnedrat tillstånd.

Om denne däremot gör det pga sitt hat mot den och för att förbanna den, så vet att detta är en stor ond handling, och någonting som tar en ut ur Islam. Detta likt någon som tex trampar eller sitter på den, eller låter orenheter komma i kontakt med den, eller den som förtalar den eller den som läser upp den; detta är allvarlig otro som tar en ut ur Islam, och hos Allah söker vi skydd.

حكم من حرق القرآن الكريم سهواً أو عمداً

ما جزاء من قام بحرق القرآن، الكريم سهواً ولم يعرف إلا بعد ما مضى هذا الفعل؟

ليس عليه شيء ما دام سهواً مثل أن يحرقه وهو لا يدري أنه قرآن، وكذلك إذا حرقه عمداً لكونه متقطعاً لا ينتفع به، حتى لا يمتهن، فلا بأس عليه؛ لأن القرآن إذا تقطع وتمزق ولم ينتفع به يحرق، أو يدفن في محل طيب حتى لا يمتهن.

أما إذا حرقه كارهاً له، سابّاً له، مبغضاً له، فهذا منكر عظيم وردة عن الإسلام، وهكذا لو قعد عليه، أو وطأ عليه برجله إهانةً له، أو لطخه بالنجاسة، أو سبه وسب من تكلم به، فهذا كفر أكبر وردة عن الإسلام والعياذ بالله.
فتاوى نور على الدرب الجزء الأول

Källa: Ibn Baz officiella hemsida (frågan ställd på radioprogrammet Nor Alad-Darb del 1, fråga 36)