Subhanallah.se

Om någon frågar: “men får man älska en ickemuslim för någon annan anledning än dennes religion eller trosuppfattning?”

Så är svaret ja, det får man göra,, och detta är inte en del av den sorts kärlek gentemot ickemuslimer som får en att träda ut ur islam.

Beviset för detta är Allahs uttalande:

“Denna dag har allt gott förklarats tillåtet för er, och maten som kommer från Bokens Folk är tillåten för er, och maten som kommer från er är tillåten för dem, och de kyska kvinnorna från de troende, och de kyska kvinnorna från Bokens Folk, den bok som kommit tidigare än er … och den som förkastar Tron, dennes handlingar har gått om intet, och i slutet kommer denne att vara bland förlorarna” (Sura Maida: 5)

Poängen ligger i denna del av versen: “… de kyska kvinnorna från Bokens Folk …”

Och poängen är att Allah har förklarat giftermål vara tillåtet för muslimer med kyska kvinnor från Bokens Folk; och att en mans sällskapande med en kvinna, när vi talar om dessa sorts relationer, alltid sker med någon slags kärlek och ömhet.

Då Allah har tillåtit detta sorts giftermål, och då vi vet att giftermål inte kan ske utan det som vi nämnt, så tyder detta på att denna sorts kärlek är någonting som inte tar en utanför Islam, och att den sorts kärlek som tar en utanför Islam är den kärlek som sker pga ickemuslimens trosuppfattning eller val av religion.

إن قيل: هل يجوز أن يحب المسلم الكافر لغير دينه واعتقاده؟

نعم، يجوز له ذلك، وليس هذا من القسم الأول من الموالاة التي تُخرج من الملة، والدليل قوله تعالى

اليوم أحل لكم الطيبات وطعام الذين أوتوا الكتاب حل لكم وطعامكم حل لهم والمحصنات من المؤمنين والمحصنات من الذين أوتو الكتاب من قبلكم إذا آتيتموهن أجورهن محصنين غير مسافحين ولا متخذي أخدان ومن يكفر بالإيمان فقد حبط عمله وهو في الآخرة من الخاسرين ـ المائدة:5

ومحل الإستدلال هو قوله تعالى

والمحصنات من الذين أوتوا الكتاب

ووجه الإستدلال أن الله تعالى أباح للمسلمين التزوج بالكتابيات المحصنات، ومعلوم أن عشرة الرجل لزوجه لا تخلو من نوع الحب والمودة تقع بين الرجل والمرأة، فلما أباح الله تعالى نكاح الكتابيات، مع أنه لا يخلو مما ذُكر، دل على أن هذا ليس من الموالاة المُخرجة من الملة، ولذلك ضُبطت الموالاة المخرجة من الملة بأنها حب للدين والإعتقاد الذي عليه الكافر.

Källa: Al-Wala Wal-Bara, sid 12, av Sheikh Mohammed Bazmol

Suran är nedsänd i Medina.

I denna sura är goda nyheter som skulle hända Sändebudet صلى الله عليه وسلم, och en beordring för vad han skall göra då dessa goda nyheter inträffar, och vad man allmänt bör göra i liknande fall.

De goda nyheterna⁽¹⁾ är gällande Guds understöd⁽²⁾ till sitt Sändebud صلى الله عليه وسلم om att Mecka kommer att intas⁽³⁾, och att människorna kommer att träda in i Allahs religion, gruppvis.

Och många som en gång varit Sändebudets صلى الله عليه وسلم fiender, kommer att bli hans nära vänner och hjälpare – och alla dessa goda nyheter blev verklighet⁽⁴⁾.

Gällande den beordring som Allah gav, som skulle implementeras efter intagandet och understödet; så beordrade Allah sitt Sändebud صلى الله عليه وسلم att tacka sin Herre för allt detta, och att prisa Honom för Hans fullkomlighet, och att söka Hans förlåtelse.

Detta betyder först och främst att denna religion kommer att fortsätta få understöd av Allah, och att detta understöd kommer att öka om Sändebudet صلى الله عليه وسلم prisar Allah för Hans fullkomlighet, och söker Hans förlåtelse.

Detta därför att dessa handlingar görs för att tacka Allah, och Allah har sagt “Om ni tackar, så skall Jag ge er mer”, en verklighet som vi sett under de 4 första Kalifernas tid, och dem som kom efter dem, att Allahs understöd för vår nation har fortgått, till att Islam kommit till den nivå som ingen annan religion har nått, och att ingen annan religion har fått så många efterföljare.

Detta fortsatte tills man började lämna Allahs beordringar, och Allah prövade dem därför med att splittra deras ord och tillstånd, så skedde det som skedde.

Och trots detta så besitter vår religion så mycket av Allahs barmhärtighet och godhet, till en nivå som inte kan föreställas.

Innebörden i dessa verser är också att Allahs Sändebud صلى الله عليه وسلم är nära att gå bort. Detta tyder dels hans ålder på, då han var i en fin ålder, som Allah har svurit vid.

Vad som även tyder på denna sak, är att fina saker alltid bör avslutas med att säga Allahs förlåtelse, såsom bön och pilgrimsfärd.

I detta läge beordrade alltså Allah sitt Sändebud صلى الله عليه وسلم att söka Hans förlåtelse och att prisa Honom; menandes att hans tid nu är slut, och att han bör förbereda sig för att möta sin Herre, så att han avslutar sina år på det bästa möjliga sätt, må Allahs frid och välsignelser vara med honom.

Profeten صلى الله عليه وسلم gjorde denna sura till en Dua⁽⁵⁾ som han brukade göra när han var i bön, han brukade säga:

subhanakallahumma wa-bihamdik, allahumma ighfir li

“Allah, Du är fri från alla fel och brister, all beröm hör till Dig, Allah, förlåt mig”

فكان صلى الله عليه وسلم يتأول القرآن، ويقول ذلك في صلاته، يكثر أن يقول في ركوعه وسجوده:” سبحانك اللهم وبحمدك، اللهم اغفر لي”.

تفسير سورة النصر
وهي مدنية

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ إِذَا جَاءَ نَصْرُ اللَّهِ وَالْفَتْحُ (1) وَرَأَيْتَ النَّاسَ يَدْخُلُونَ فِي دِينِ اللَّهِ أَفْوَاجًا (2) فَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ وَاسْتَغْفِرْهُ إِنَّهُ كَانَ تَوَّابًا (3) .

في هذه السورة الكريمة، بشارة وأمر لرسوله عند حصولها، وإشارة وتنبيه على ما يترتب على ذلك.

فالبشارة هي البشارة بنصر الله لرسوله، وفتحه مكة، ودخول الناس في دين الله أفواجًا، بحيث يكون كثير منهم من أهله وأنصاره، بعد أن كانوا من أعدائه، وقد وقع هذا المبشر به، وأما الأمر بعد حصول النصر والفتح، فأمر الله رسوله أن يشكر ربه على ذلك، ويسبح بحمده ويستغفره، وأما الإشارة، فإن في ذلك إشارتين: إشارة لأن يستمر النصر لهذا الدين ، ويزداد عند حصول التسبيح بحمد الله واستغفاره من رسوله، فإن هذا من الشكر، والله يقول: لَئِنْ شَكَرْتُمْ لأَزِيدَنَّكُمْ وقد وجد ذلك في زمن الخلفاء الراشدين وبعدهم في هذه الأمة لم يزل نصر الله مستمرًا، حتى وصل الإسلام إلى ما لم يصل إليه دين من الأديان، ودخل فيه ما لم يدخل في غيره، حتى حدث من الأمة من مخالفة أمر الله ما حدث، فابتلاهم الله بتفرق الكلمة، وتشتت الأمر، فحصل ما حصل.

[ومع هذا] فلهذه الأمة، وهذا الدين، من رحمة الله ولطفه، ما لا يخطر بالبال، أو يدور في الخيال.

وأما الإشارة الثانية، فهي الإشارة إلى أن أجل رسول الله صلى الله عليه وسلم قد قرب ودنا، ووجه ذلك أن عمره عمر فاضل أقسم الله به.

وقد عهد أن الأمور الفاضلة تختم بالاستغفار، كالصلاة والحج، وغير ذلك.

فأمر الله لرسوله بالحمد والاستغفار في هذه الحال، إشارة إلى أن أجله قد انتهى، فليستعد ويتهيأ للقاء ربه، ويختم عمره بأفضل ما يجده صلوات الله وسلامه عليه.

فكان صلى الله عليه وسلم يتأول القرآن، ويقول ذلك في صلاته، يكثر أن يقول في ركوعه وسجوده:” سبحانك اللهم وبحمدك، اللهم اغفر لي”.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Översättarens anmärkning: Ordet för “goda nyheter” bashara بشارة brukar användas om profetior [↩]
2. Översättarens anmärkning: Arabiska نصر nasr betyder understöd, tex muntasir منتصر som betyder att vara understödd, samt att “de inte kommer ha några hjälpare (ناصرين nasirin – plural på ناصر nasir, en som utför نصر nasr)” (se Sura 3:22 men även andra ställen) och är även nära kopplat till “att få seger”, eftersom det är detta man får om man är riktigt understödd. Ordet bör inte användas om inte understödet leder till seger och Allah vet bäst. [↩]
3. Översättarens anmärkning: Ordet för “intas” fat-h فتح betyder egentligen “att öppna [upp]“. [↩]
4. Översättarens anmärkning: Detta betyder att Suran nedsändes före allt detta hände. [↩]
5. en åkallan [↩]

Ibnul Qaim säger i sin bok “Shifa-ul-Alil”:

Vad gäller ren ondska, som inte innehåller någonting gott, så existerar inte detta i verkligheten.⁽¹⁾

Om någon då säger: “Djävulen och Kufr⁽²⁾ och Shirk⁽³⁾ är ren ondska, och dessa saker existerar visst – för vilken sorts gott kan existera i Djävulen mm?”

… så är svaret, att; det finns så mycket vishet och goda effekter med att Djävulen existerar att endast Allah kan precisera deras antal.

Allah har inte skapat honom utan syfte, och inte heller har Allah som syfte att skada sina tjänare, eller att förgöra dem. Begrunda; hur mycket vishet finns det inte i att Han har skapat Djävulen, för att inte tala om alla oövervinnerliga bevis, tydliga tecken, rika välsignelser som har Djävulen som faktor?

Trots att Djävulen är lika skadlig för religioner och tro som gift är skadligt för kroppen, så måste man komma ihåg att det finns goda effekter och mycket vishet i att Allah har skapat gift, och att det är mer gott i att gift finns, än att det inte skulle finnas alls.

För nämligen, så vad beträffar sådant som inget gott kommer ur – och inte heller ont – så finns inte heller detta i skapelsen; eftersom sådant skulle vara syfteslöst, och Allah är högt upphöjd över att skapa någonting utan syfte.

Och om denna sorts skapelse – sådant som är syfteslöst och varken för med sig gott eller ont - är overklig, så är det ännu mer giltigt att sådant som generellt är mer skadligt än nyttigt är overklig.

Den som begrundar tillståndet hos det onda som existerar, kommer att märka att trots en människas sjukdomar och åkommor, så kommer dennes goda stunder och hälsa vara större och mäktigare än smärtorna och prövningarna, brännsår, drunknande, förstörelse och förgörelse. Och även fast det blir mycket av dessa, så kommer det goda i de goda och friska stunderna att överväga allt detta.

Denna sorts skapelse kan benämnas som sådant som har mer gott än ont i sig. Och begrunda, att om inte skapelse med mer gott än ont skulle finnas, och för att både ont och gott finns i en sak, så skulle det betyda att mer ont än gott skulle finnas i det (vilket är omöjligt).

Ta eld som exempel; det finns extremt mycket välsignelser och nyttigheter med detta, och även vissa skadliga element. Men om vi skulle jämföra det goda och det onda, så skulle man inte ens se en procent av det skadliga i ljuset av allt det nyttiga. Sådant är det med andra saker såsom regn, vind, värme, kyla.

Generellt sett kan man säga att hela denna värld, denna Undre värld, är blandad – gott med ont – men att dess goda sidor är större än dess onda. Vad gäller den Övre världen⁽⁴⁾ så är den fri från att blandas med ont.

…

Vi säger som svar på alla dessa frågor, efter vi har sagt Subhanallah⁽⁵⁾, Al Hamdu Lillah⁽⁶⁾, La Ilaha Illallah⁽⁷⁾ och Allahu Akbar⁽⁸⁾, och i dessa föregående ord – för den som förstår dem – finns egentligen ett tillräckligt svar, att:

“Vår herre, Du har inte skapat detta på grund av någonting falskt – rädda oss därför från Eldens straff”⁽⁹⁾

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, lekandes”⁽¹⁰⁾

“Vi har inte skapat dem med annat än Sanning⁽¹¹⁾”⁽¹²⁾

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, på grund av någonting som är falskt – så tror de som förnekar sanningen – så må därför ett strängt straff, av eld, drabba dem som förnekar sanningen”⁽¹³⁾

“Trodde ni att Vi endast skapat er syfteslösa, och att ni inte skulle återföras till Oss? Högt över (dessa påståenden) är Allah upphöjd, den Sanne Konungen, ingen har rätt till dyrkan förutom denne, Herre över den ädla tronen”⁽¹⁴⁾

“Allah är den som har skapat 7 himlar, och jorden på samma sätt som dem – Hans beordring går ner i dem – detta för att ni ska veta att Allah har förmåga att göra allt, och att Allah har omringat allt i sin kunskap”⁽¹⁵⁾

“Allah har gjort Kaba, den heliga byggnaden, till en fristad för folket, och likaså den heliga månaden, och slaktoffrena och Al-Qala-id, allt detta för att ni ska veta att Allah vet allt i himlarna och allt på jorden, och att Allah har kunskap om allting”⁽¹⁶⁾

“Allahs verk, Han som gör allting på bästa sätt”⁽¹⁷⁾

“Den som har fulländat allting Han har skapat”⁽¹⁸⁾

“Du ser inte något fel i den Nåderikes skapelse”⁽¹⁹⁾

… nej verkligen inte – snarare är allting i högsta grad passande i relation till allt annat, så att det är som mest fullkomligt, och i högsta grad bringande sådant som är prisvärt. Faktum är att de goda effekter som medförs av att saker och ting ser ut som de gör, inte kan nås förutom om allting ser ut precis som Allah har skapat och bestämt att det ska se ut, allting med sin kunskap och vishet som Han ibland låter en del av förstås, av den Han väljer ut av sina tjänare.

Förutom allt detta så frågade änglarna Honom grunden till alla dessa frågor; och Han svarade “Jag känner till det ni inte känner till” ((Sura 2:30, egen översättning)).

De erkände Honom som att ha den mest fullkomliga kunskapen och visdomen, och att Han är på en Rak väg i alla Hans handlingar, och de sade “Subhanaka!⁽²⁰⁾ Vi har ingen kunskap – förutom det Du har lärt oss – sannerligen är du den Allvetande, den Allvise”⁽²¹⁾

Och när Han informerade dem om en viss del av den visdom som Han innehar, och som de frågade om, och att det var tydligt att de aldrig kunnat veta detta i förväg, så sade Allah: “Sade jag inte till er; att Jag känner till det okända i himlarna och jorden; Jag känner till det som ni visar öppet och det som ni brukade dölja”⁽²²⁾

فصل: وأما الأقسام الخمسة الباقية فلا يدخل منها في الوجود إلا ما كانت المصلحة والحكمة والخير في إيجاده أكثر من المفسدة والأقسام الأربعة لا تدخل في الوجود

أما الشر المحض الذي لا خير فيه فذاك ليس له حقيقة بل هو العدم المحض، فإن قيل فإبليس شر محض والكفر والشرك كذلك وقد دخلوا في الوجود فأي خير في إبليس وفي وجود الكفر، قيل في خلق إبليس من الحكم والمصالح والخيرات التي ترتبت على وجوده ما لا يعلمه إلا الله كما سننبه على بعضه فالله سبحانه لم يخلقه عبثا ولا قصد بخلقه إضرار عباده وهلاكهم فكم لله في خلقه من حكمة باهرة وحجة قاهرة وآية ظاهرة ونعمة سابغة وهو وإن كان للأديان والإيمان كالسموم للأبدان ففي إيجاد السموم من المصالح والحكم ما هو خير من تفويتها وأما الذي لا خير فيه ولا شر فلا يدخل أيضا في الوجود فإنه عبث فتعالى الله عنه وإذا امتنع وجود هذا القسم في الوجود فدخول ما الشر في إيجاده أغلب من الخير أولى بالامتناع ومن تأمل هذا الوجود علم أن الخير فيه غالب وأن الأمراض وإن كثرت فالصحة أكثر منها واللذات أكثر من الآلام والعافية أعظم من البلاء والغرق والحرق والهدم ونحوها وإن كثرت فالسلامة أكثر ولو لم يوجد هذا القسم الذي خيره غالب لأجل ما يعرض فيه من الشر لفات الخير الغالب وفوات الخير الغالب شر غالب ومثال ذلك النار فإن في وجودها منافع كثيرة وفيها مفاسد لكن إذا قابلنا بين مصالحها ومفاسدها لم تكن لمفاسدها نسبة إلى مصالحها وكذلك المطر والرياح والحر والبرد وبالجملة فعناصر هذا العالم السفلي خيرها ممتزج بشرها ولكن خيرها غالب وأما العالم العلوي فبريء من ذلك، فإن قيل فهلا خلق الخلاق الحكيم هذه خالية من الشر بحيث تكون خيرات محضة فإن قلتم اقتضت الحكمة خلق هذا العالم ممتزجا فيه اللذة بالألم والخير بالشر فقد كان يمكن خلقه على حالة لا يكون فيه شر كالعالم العلوي سلمنا أن وجود ما الخير فيه أغلب من الشر أولى من عدمه فأي خير ومصلحة في وجود رأس الشر كله ومنبعه وقدوة أهله فيه إبليس وأي خير في إبقائه إلى آخر الدهر وأي خير يغلب في نشأة يكون فيها تسعة وتسعون إلى النار وواحد في الجنة وأي خير غالب حصل بإخراج الأبوين من الجنة حتى جرى على الأولاد ما جرى ولو داما في الجنة لارتفع الشر بالكلية وإذا كان قد خلقهم لعبادته فكيف اقتضت حكمته أن صرف إليهم عنا ووفق لها الأقل من الناس وأي خير يغلب في خلق الكفر والفسوق والعصيان والظلم والبغي وأي خير في إيلام غير المكلفين كالأطفال والمجانين فإن قلتم فائدته التعويض أنقض عليكم بإيلام البهائم ثم وأي خير في خلق الدجال وتمكينه من الظهور والافتتان به وإذ قد اقتضت الحكمة ذلك فأي خير حصل في تمكينه من إظهار تلك الخوارق والعجائب وأي خير في السحر وما يترتب عليه من المفاسد والمضار وأي خير في إلباس الخلق شيعا وإذاقة بعضهم بأس بعض وأي خير في خلق السموم وذات السموم والحيوانات العادية المؤذية بطبعها وأي خير في خراب هذه البنية بعد خلقها في أحسن تقويم وردها إلى أرذل العمر بعد استقامتها وصلاحها وكذلك خراب هذا الدار ومحو أثرها فإن كان وجود ذلك خيرا غالبا فإبطاله إبطال للخير الغالب دع هذا كله فأي خير راجح أو مرجوح في النار وهي دار الشر الأعظم والبلاء الأكبر ولا خلاص لكم عن هذه الأسئلة إلا بسد باب الحكم والتعليل وإسناد الكون إلى محض المشيئة أو القول بالإيجاب الذاتي وأن الرب لا يفعل باختياره ومشيئته وهذه الأسئلة إنما ترد على من يقول بالفاعل المختار فلهذا لجأ القائلون إلى إنكار التعليل جملة فاختاروا أحد المذهبين وتحيزوا إلى إحدى الفئتين وإلا فكيف تجمعون بين القول بالحكمة والتعليل وبين هذه الأمور فالجواب بعد أن نقول سبحان الله والحمد لله ولا إله إلا الله والله أكبر بل في تحقيق هذه الكلمات الجواب الشافي: {رَبَّنَا مَا خَلَقْتَ هَذَا بَاطِلاً سُبْحَانَكَ فَقِنَا عَذَابَ النَّارِ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لاعِبِينَ} {مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلاّ بِالْحَقِّ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا بَاطِلاً ذَلِكَ ظَنُّ الَّذِينَ كَفَرُوا فَوَيْلٌ لِلَّذِينَ كَفَرُوا مِنَ النَّارِ}: {أَفَحَسِبْتُمْ أَنَّمَا خَلَقْنَاكُمْ عَبَثاً وَأَنَّكُمْ إِلَيْنَا لا تُرْجَعُونَ فَتَعَالَى الله الْمَلِكُ الْحَقُّ لا إِلَهَ إِلاّ هُوَ رَبُّ الْعَرْشِ الْكَرِيمِ}: {الله الَّذِي خَلَقَ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ وَمِنَ الأَرْضِ مِثْلَهُنَّ يَتَنَزَّلُ الأَمْرُ بَيْنَهُنَّ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ وَأَنَّ الله قَدْ أَحَاَطَ بِكُلِّ شَيْءٍ عِلْماً}: {جَعَلَ الله الْكَعْبَةَ الْبَيْتَ الْحَرَامَ قِيَاماً لِلنَّاسِ وَالشَّهْرَ الْحَرَامَ وَالْهَدْيَ وَالْقَلائِدَ ذَلِكَ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَأَنَّ الله بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ}: {صُنْعَ الله الَّذِي أَتْقَنَ كُلَّ شَيْءٍ}: {وأحسن كل الَّذِي أَحْسَنَ كُلَّ شَيْءٍ خَلَقَهُ}: {مَا تَرَى فِي خَلْقِ الرَّحْمَنِ مِنْ تَفَاوُتٍ} بل هو في غاية التناسب واقع على أكمل الوجوه وأقربها إلى حصول الغايات المحمودة والحكم المطلوبة فلم يكن تحصل تلك الحكم والغايات التي انفرد الله سبحانه بعلمها على التفصيل وأطلع من شاء من عباده على أيسر اليسير منها إلا بهذه الأسباب والبدايات وقد سأله الملائكة المقربون عن جنس هذه الأسئلة وأصلها فقال: {إِنِّي أَعْلَمُ مَا لا تَعْلَمُونَ} وأقروا له بكمال العلم والحكمة وأنه في جميع أفعاله على صراط مستقيم وقالوا سبحانك لا علم لنا إلا ما علمتنا إنك أنت العليم الحكيم ولما ظهر لهم ببعض حكمته فيما سألوا عنه وأنهم لم يكونوا يعلمون قال: {قَالَ أَلَمْ أَقُلْ لَكُمْ إِنِّي أَعْلَمُ غَيْبَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ وَأَعْلَمُ مَا تُبْدُونَ وَمَا كُنْتُمْ تَكْتُمُونَ}.

Källa: Shifa-Ul-Alil, Kapitel 21 (text från Wikisource)

1. Detta för att något sådant skulle vara syfteslöst, och Allah gör ingenting utan syfte, vilket framgår i artikeln. [↩]
2. otro [↩]
3. månggudadyrkan [↩]
4. Jag tror han menar de övre himlarna, men det kan även betyda Paradiset – Allah vet bäst. [↩]
5. Allah är fri från alla fel och brister [↩]
6. All beröm och – förstås – fullkomlighet tillkommer Allah [↩]
7. Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, och det är därför vi är skapade [↩]
8. Allah är större (än allting, och är således ingen att jämföra med skapelsen). [↩]
9. Sura 3:191, egen översättning [↩]
10. Sura 44:38, egen översättning [↩]
11. As-Sadi säger: “… Sanning” dvs inte utan syfte, utan för att tjänarna skall känna till deras Herres makt och storhet, och för att de ska kunna använda dessa (himlarna och jorden) som bevis för detta, och för att de skall veta att den som har skapat dem i deras ben och skelett, även är kapabel att återge dem deras form efter att de en gång dött, detta för att kompensera dem för deras handlingar (på gott och ont). [↩]
12. Sura 44:38, egen översättning [↩]
13. Sura 38:27, egen översättning [↩]
14. Sura 23:115-116, egen översättning [↩]
15. Sura 65:12, egen översättning [↩]
16. Sura 5:97, egen översättning [↩]
17. Sura 27:88, egen översättning [↩]
18. Sura 32:7, egen översättning [↩]
19. Sura 67:3, egen översättning [↩]
20. “Du är sannerligen fri från alla fel och brister” [↩]
21. Sura 2:32, egen översättning [↩]
22. Sura 2:33, egen översättning [↩]

Suran är nedsänd i Mecka.

Abu Lahab var Profetens صلى الله عليه وسلم farbror, och han var väldigt fientlig mot honom.

Han hade alltså ingen religion som han praktiserade, och inte heller var han beskyddande över nära släkt (må Allah förbanna⁽¹⁾ honom), och därför förnedrade Allah honom med denna mäktiga förnedran.

“Måtte Abu Lahabs två händer⁽²⁾ förgås”⁽³⁾, dvs “måtte hans två händer⁽⁴⁾ drabbas av förlust, och måtte han drabbas av olycka”, och “måtte han [hel och hållen] förgås!”⁽⁵⁾ dvs “måtte han aldrig lyckas”.

“Hans rikedom kommer inte att hjälpa honom”⁽⁶⁾ dvs den rikedom som han hade hos sig, och som gjorde honom till en överträdare. “och inte heller det han har förvärvat”⁽⁷⁾, ingenting av detta kommer att hjälpa honom mot Allahs straff, när det sänds ner över honom.

“Han skall brinna i en Eld som blossar högt”⁽⁸⁾ som kommer att omringa honom från varje håll, “och hans hustru är en som bär ved⁽⁹⁾.”⁽¹⁰⁾.

Denna kvinna var, även hon, väldigt fientlig mot Allahs Sändebud صلى الله عليه وسلم. Hon och hennes man brukade hjälpas åt i synd och överträdelse, att bedriva sin ondska.

Hon brukade göra allt som stod i sin makt för att skada Sändebudet صلى الله عليه وسلم, och de handlingar hon gjorde samlades upp på hennes rygg som hennes börda, på samma sätt som den som samlar på sig ved. Han har förberett för henne ett rep “gjort av masad مسد”, dvs av palmfibrer⁽¹¹⁾

Betydelsen kan också vara att hon, i Helvetet, kommer att hämta ved till sin mans eld, runttvingad med hjälp av ett palmfiberrep som är knutet runt halsen på henne.

I denna sura är således ett av Allahs klara tecken; För denna sura nedsändes då Abu Lahab och hans fru fortfarande var vid liv, och Allah informerar däri att de garanterat kommer att straffas och plågas i elden, vilket betyder att de inte skulle blivit muslimer under sin livstid.

Detta inträffade inte heller, precis som Allah informerade oss, Han som känner till det synliga och det fördolda.

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ وَتَبَّ (1) مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ وَمَا كَسَبَ (2) سَيَصْلَى “< 1-937 > “نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ (3) وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ (4) فِي جِيدِهَا حَبْلٌ مِنْ مَسَدٍ (5) .

أبو لهب هو عم النبي صلى الله عليه وسلم، وكان شديد العداوة [والأذية] للنبي صلى الله عليه وسلم، فلا فيه دين، ولا حمية للقرابة -قبحه الله- فذمه الله بهذا الذم العظيم، الذي هو خزي عليه إلى يوم القيامة فقال: ( تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ ) أي: خسرت يداه، وشقى ( وَتَبَّ ) فلم يربح، ( مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ ) الذي كان عنده وأطغاه، ولا ما كسبه فلم يرد عنه شيئًا من عذاب الله إذ نزل به، ( سَيَصْلَى نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ ) أي: ستحيط به النار من كل جانب، هو ( وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ ) .

وكانت أيضًا شديدة الأذية لرسول الله صلى الله عليه وسلم، تتعاون هي وزوجها على الإثم والعدوان، وتلقي الشر، وتسعى غاية ما تقدر عليه في أذية الرسول صلى الله عليه وسلم، وتجمع على ظهرها من الأوزار بمنزلة من يجمع حطبًا، قد أعد له في عنقه حبلا ( مِنْ مَسَدٍ ) أي: من ليف.

أو أنها تحمل في النار الحطب على زوجها، متقلدة في عنقها حبلا من مسد، وعلى كل، ففي هذه السورة، آية باهرة من آيات الله، فإن الله أنزل هذه السورة، وأبو لهب وامرأته لم يهلكا، وأخبر أنهما سيعذبان في النار ولا بد، ومن لازم ذلك أنهما لا يسلمان، فوقع كما أخبر عالم الغيب والشهادة.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Arabiska qabbaha قبح betyder egentligen “förfula”. [↩]
2. Arabiskans “två händer” yadâ يدا är ett sätt att uttrycka sig på arabiska, det är ett sätt att förstärka det man säger. Se Lisan Al-Arab under يدي, och särskilt uttalandet وهذا ما قَدَّمَتْ يَداكَ وهو تأْكيد، كما يقال هذا ما جَنَتْ يَداك أَي جَنَيْته أَنت إلا أَنك تُؤَكِّد بها. [↩]
3. Sura 111:1, egen översättning. [↩]
4. Se föregående fotnot. [↩]
5. Sura 111:1, Bernströms översättning. [↩]
6. Sura 111:2, egen översättning. [↩]
7. Sura 111:2, egen översättning. [↩]
8. Sura 111:3, Bernströms översättning. [↩]
9. eller: “den som bär veden” [↩]
10. Sura 111:3, egen översättning. [↩]
11. Alla ordböcker säger “palmdelar”, och jag antar att det är trådarna från palmstammen som används, och inte bladen. Se Lisan Al-Arab under ليف. [↩]

Suran är nedsänd i Mecka.

“Säg”⁽¹⁾ dvs “säg följande med full kunskap, [säg det] då du är övertygad om att det är sanning, och då du har förståelse om betydelsen [i det du skall säga]”⁽²⁾

“Han är Gud – En”⁽³⁾ dvs att Han är unik i sin Enhet, Han är således Den Ende, den som är ensam om den totala fullkomligheten, den som innehar de skönaste namnen, de fullkomliga och mest högvärdiga egenskaperna, Hans handlingar är heliga – Han saknar like och jämlike.

“Allah är As-Samad.”⁽⁴⁾ dvs “Den som söks⁽⁵⁾ vid alla sorters behov”. Den övre världens invånare, såväl som den undre⁽⁶⁾, är i behov av Honom på största sätt och utsträckning.

De ber Honom gällande deras behov, de har honom som mål när de sätter sig för sina aktiviteter; och detta för att Han är fullkomlig i sina egenskaper.

Den Vetande⁽⁷⁾, som är fullkomlig i sitt vetande, Den Tålmodige⁽⁸⁾, som är fullkomlig i sin tålmodighet, Den Barmhärtige⁽⁹⁾, som är fullkomlig i sin barmhärtighet, den vars barmhärtighet som når allt. Sådana är även Hans övriga egenskaper.

Och en del av att Han är fullkomlig är att “Han har inte avlat och inte blivit avlad”⁽¹⁰⁾, då Han är fullständig i sitt Oberoende⁽¹¹⁾

“och ingen finns som kan liknas vid Honom”⁽¹²⁾ varken gällande Hans namn eller Hans egenskaper eller Hans handlingar, högt upphöjd är Han.

Och i förståelse av allt detta så innefattar denna Sura alltså “Tawhid Al-Asma Was-Sifat”⁽¹³⁾.

تفسير سورة الإخلاص
[وهي] مكية

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ قُلْ هُوَ اللَّهُ أَحَدٌ (1) اللَّهُ الصَّمَدُ (2) لَمْ يَلِدْ وَلَمْ يُولَدْ (3) وَلَمْ يَكُنْ لَهُ كُفُوًا أَحَدٌ (4) .

أي ( قُلْ) قولا جازمًا به، معتقدًا له، عارفًا بمعناه، ( هُوَ اللَّهُ أَحَدٌ) أي: قد انحصرت فيه الأحدية، فهو الأحد المنفرد بالكمال، الذي له الأسماء الحسنى، والصفات الكاملة العليا، والأفعال المقدسة، الذي لا نظير له ولا مثيل.

( اللَّهُ الصَّمَدُ) أي: المقصود في جميع الحوائج. فأهل العالم العلوي والسفلي مفتقرون إليه غاية الافتقار، يسألونه حوائجهم، ويرغبون إليه في مهماتهم، لأنه الكامل في أوصافه، العليم الذي قد كمل في علمه، الحليم الذي قد كمل في حلمه، الرحيم الذي [كمل في رحمته الذي] وسعت رحمته كل شيء، وهكذا سائر أوصافه، ومن كماله أنه ( لَمْ يَلِدْ وَلَمْ يُولَدْ) لكمال غناه ( وَلَمْ يَكُنْ لَهُ كُفُوًا أَحَدٌ) لا في أسمائه ولا في أوصافه، ولا في أفعاله، تبارك وتعالى.

فهذه السورة مشتملة على توحيد الأسماء والصفات.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

1. Sura 112:1, Bernströms övers [↩]
2. Detta betyder att man inte bara ska säga det med läpparna, utan verkligen ha förståelse gällande dess innebörd och att det är sanning [↩]
3. Sura 112:1, Bernströms övers [↩]
4. Sura 112:1, egen översättning [↩]
5. Eller: “… bör sökas …” [↩]
6. Detta betyder med största sannolikhet himlen och jorden. Allah vet bäst [↩]
7. Al-Alim العليم [↩]
8. Al-Halim الحليم [↩]
9. Ar-Rahim الرحيم [↩]
10. Sura 112:3, Bernströms övers [↩]
11. Ghina غنا, roten till Allahs namn Al-Ghani “Den Oberoende”. [↩]
12. Sura 112:4, Bernströms övers [↩]
13. Den tredje kategorin av Tawhid, att särskilja Gud i Hans namn och egenskaper. [↩]