Subhanallah.se

Ibnul Qaim säger i sin bok “Shifa-ul-Alil”:

Vad gäller ren ondska, som inte innehåller någonting gott, så existerar inte detta i verkligheten.⁽¹⁾

Om någon då säger: “Djävulen och Kufr⁽²⁾ och Shirk⁽³⁾ är ren ondska, och dessa saker existerar visst – för vilken sorts gott kan existera i Djävulen mm?”

… så är svaret, att; det finns så mycket vishet och goda effekter med att Djävulen existerar att endast Allah kan precisera deras antal.

Allah har inte skapat honom utan syfte, och inte heller har Allah som syfte att skada sina tjänare, eller att förgöra dem. Begrunda; hur mycket vishet finns det inte i att Han har skapat Djävulen, för att inte tala om alla oövervinnerliga bevis, tydliga tecken, rika välsignelser som har Djävulen som faktor?

Trots att Djävulen är lika skadlig för religioner och tro som gift är skadligt för kroppen, så måste man komma ihåg att det finns goda effekter och mycket vishet i att Allah har skapat gift, och att det är mer gott i att gift finns, än att det inte skulle finnas alls.

För nämligen, så vad beträffar sådant som inget gott kommer ur – och inte heller ont – så finns inte heller detta i skapelsen; eftersom sådant skulle vara syfteslöst, och Allah är högt upphöjd över att skapa någonting utan syfte.

Och om denna sorts skapelse – sådant som är syfteslöst och varken för med sig gott eller ont - är overklig, så är det ännu mer giltigt att sådant som generellt är mer skadligt än nyttigt är overklig.

Den som begrundar tillståndet hos det onda som existerar, kommer att märka att trots en människas sjukdomar och åkommor, så kommer dennes goda stunder och hälsa vara större och mäktigare än smärtorna och prövningarna, brännsår, drunknande, förstörelse och förgörelse. Och även fast det blir mycket av dessa, så kommer det goda i de goda och friska stunderna att överväga allt detta.

Denna sorts skapelse kan benämnas som sådant som har mer gott än ont i sig. Och begrunda, att om inte skapelse med mer gott än ont skulle finnas, och för att både ont och gott finns i en sak, så skulle det betyda att mer ont än gott skulle finnas i det (vilket är omöjligt).

Ta eld som exempel; det finns extremt mycket välsignelser och nyttigheter med detta, och även vissa skadliga element. Men om vi skulle jämföra det goda och det onda, så skulle man inte ens se en procent av det skadliga i ljuset av allt det nyttiga. Sådant är det med andra saker såsom regn, vind, värme, kyla.

Generellt sett kan man säga att hela denna värld, denna Undre värld, är blandad – gott med ont – men att dess goda sidor är större än dess onda. Vad gäller den Övre världen⁽⁴⁾ så är den fri från att blandas med ont.

…

Vi säger som svar på alla dessa frågor, efter vi har sagt Subhanallah⁽⁵⁾, Al Hamdu Lillah⁽⁶⁾, La Ilaha Illallah⁽⁷⁾ och Allahu Akbar⁽⁸⁾, och i dessa föregående ord – för den som förstår dem – finns egentligen ett tillräckligt svar, att:

“Vår herre, Du har inte skapat detta på grund av någonting falskt – rädda oss därför från Eldens straff”⁽⁹⁾

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, lekandes”⁽¹⁰⁾

“Vi har inte skapat dem med annat än Sanning⁽¹¹⁾”⁽¹²⁾

“Vi har inte skapat himlen och jorden, och det som finns däremellan, på grund av någonting som är falskt – så tror de som förnekar sanningen – så må därför ett strängt straff, av eld, drabba dem som förnekar sanningen”⁽¹³⁾

“Trodde ni att Vi endast skapat er syfteslösa, och att ni inte skulle återföras till Oss? Högt över (dessa påståenden) är Allah upphöjd, den Sanne Konungen, ingen har rätt till dyrkan förutom denne, Herre över den ädla tronen”⁽¹⁴⁾

“Allah är den som har skapat 7 himlar, och jorden på samma sätt som dem – Hans beordring går ner i dem – detta för att ni ska veta att Allah har förmåga att göra allt, och att Allah har omringat allt i sin kunskap”⁽¹⁵⁾

“Allah har gjort Kaba, den heliga byggnaden, till en fristad för folket, och likaså den heliga månaden, och slaktoffrena och Al-Qala-id, allt detta för att ni ska veta att Allah vet allt i himlarna och allt på jorden, och att Allah har kunskap om allting”⁽¹⁶⁾

“Allahs verk, Han som gör allting på bästa sätt”⁽¹⁷⁾

“Den som har fulländat allting Han har skapat”⁽¹⁸⁾

“Du ser inte något fel i den Nåderikes skapelse”⁽¹⁹⁾

… nej verkligen inte – snarare är allting i högsta grad passande i relation till allt annat, så att det är som mest fullkomligt, och i högsta grad bringande sådant som är prisvärt. Faktum är att de goda effekter som medförs av att saker och ting ser ut som de gör, inte kan nås förutom om allting ser ut precis som Allah har skapat och bestämt att det ska se ut, allting med sin kunskap och vishet som Han ibland låter en del av förstås, av den Han väljer ut av sina tjänare.

Förutom allt detta så frågade änglarna Honom grunden till alla dessa frågor; och Han svarade “Jag känner till det ni inte känner till” ((Sura 2:30, egen översättning)).

De erkände Honom som att ha den mest fullkomliga kunskapen och visdomen, och att Han är på en Rak väg i alla Hans handlingar, och de sade “Subhanaka!⁽²⁰⁾ Vi har ingen kunskap – förutom det Du har lärt oss – sannerligen är du den Allvetande, den Allvise”⁽²¹⁾

Och när Han informerade dem om en viss del av den visdom som Han innehar, och som de frågade om, och att det var tydligt att de aldrig kunnat veta detta i förväg, så sade Allah: “Sade jag inte till er; att Jag känner till det okända i himlarna och jorden; Jag känner till det som ni visar öppet och det som ni brukade dölja”⁽²²⁾

فصل: وأما الأقسام الخمسة الباقية فلا يدخل منها في الوجود إلا ما كانت المصلحة والحكمة والخير في إيجاده أكثر من المفسدة والأقسام الأربعة لا تدخل في الوجود

أما الشر المحض الذي لا خير فيه فذاك ليس له حقيقة بل هو العدم المحض، فإن قيل فإبليس شر محض والكفر والشرك كذلك وقد دخلوا في الوجود فأي خير في إبليس وفي وجود الكفر، قيل في خلق إبليس من الحكم والمصالح والخيرات التي ترتبت على وجوده ما لا يعلمه إلا الله كما سننبه على بعضه فالله سبحانه لم يخلقه عبثا ولا قصد بخلقه إضرار عباده وهلاكهم فكم لله في خلقه من حكمة باهرة وحجة قاهرة وآية ظاهرة ونعمة سابغة وهو وإن كان للأديان والإيمان كالسموم للأبدان ففي إيجاد السموم من المصالح والحكم ما هو خير من تفويتها وأما الذي لا خير فيه ولا شر فلا يدخل أيضا في الوجود فإنه عبث فتعالى الله عنه وإذا امتنع وجود هذا القسم في الوجود فدخول ما الشر في إيجاده أغلب من الخير أولى بالامتناع ومن تأمل هذا الوجود علم أن الخير فيه غالب وأن الأمراض وإن كثرت فالصحة أكثر منها واللذات أكثر من الآلام والعافية أعظم من البلاء والغرق والحرق والهدم ونحوها وإن كثرت فالسلامة أكثر ولو لم يوجد هذا القسم الذي خيره غالب لأجل ما يعرض فيه من الشر لفات الخير الغالب وفوات الخير الغالب شر غالب ومثال ذلك النار فإن في وجودها منافع كثيرة وفيها مفاسد لكن إذا قابلنا بين مصالحها ومفاسدها لم تكن لمفاسدها نسبة إلى مصالحها وكذلك المطر والرياح والحر والبرد وبالجملة فعناصر هذا العالم السفلي خيرها ممتزج بشرها ولكن خيرها غالب وأما العالم العلوي فبريء من ذلك، فإن قيل فهلا خلق الخلاق الحكيم هذه خالية من الشر بحيث تكون خيرات محضة فإن قلتم اقتضت الحكمة خلق هذا العالم ممتزجا فيه اللذة بالألم والخير بالشر فقد كان يمكن خلقه على حالة لا يكون فيه شر كالعالم العلوي سلمنا أن وجود ما الخير فيه أغلب من الشر أولى من عدمه فأي خير ومصلحة في وجود رأس الشر كله ومنبعه وقدوة أهله فيه إبليس وأي خير في إبقائه إلى آخر الدهر وأي خير يغلب في نشأة يكون فيها تسعة وتسعون إلى النار وواحد في الجنة وأي خير غالب حصل بإخراج الأبوين من الجنة حتى جرى على الأولاد ما جرى ولو داما في الجنة لارتفع الشر بالكلية وإذا كان قد خلقهم لعبادته فكيف اقتضت حكمته أن صرف إليهم عنا ووفق لها الأقل من الناس وأي خير يغلب في خلق الكفر والفسوق والعصيان والظلم والبغي وأي خير في إيلام غير المكلفين كالأطفال والمجانين فإن قلتم فائدته التعويض أنقض عليكم بإيلام البهائم ثم وأي خير في خلق الدجال وتمكينه من الظهور والافتتان به وإذ قد اقتضت الحكمة ذلك فأي خير حصل في تمكينه من إظهار تلك الخوارق والعجائب وأي خير في السحر وما يترتب عليه من المفاسد والمضار وأي خير في إلباس الخلق شيعا وإذاقة بعضهم بأس بعض وأي خير في خلق السموم وذات السموم والحيوانات العادية المؤذية بطبعها وأي خير في خراب هذه البنية بعد خلقها في أحسن تقويم وردها إلى أرذل العمر بعد استقامتها وصلاحها وكذلك خراب هذا الدار ومحو أثرها فإن كان وجود ذلك خيرا غالبا فإبطاله إبطال للخير الغالب دع هذا كله فأي خير راجح أو مرجوح في النار وهي دار الشر الأعظم والبلاء الأكبر ولا خلاص لكم عن هذه الأسئلة إلا بسد باب الحكم والتعليل وإسناد الكون إلى محض المشيئة أو القول بالإيجاب الذاتي وأن الرب لا يفعل باختياره ومشيئته وهذه الأسئلة إنما ترد على من يقول بالفاعل المختار فلهذا لجأ القائلون إلى إنكار التعليل جملة فاختاروا أحد المذهبين وتحيزوا إلى إحدى الفئتين وإلا فكيف تجمعون بين القول بالحكمة والتعليل وبين هذه الأمور فالجواب بعد أن نقول سبحان الله والحمد لله ولا إله إلا الله والله أكبر بل في تحقيق هذه الكلمات الجواب الشافي: {رَبَّنَا مَا خَلَقْتَ هَذَا بَاطِلاً سُبْحَانَكَ فَقِنَا عَذَابَ النَّارِ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لاعِبِينَ} {مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلاّ بِالْحَقِّ}: {وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا بَاطِلاً ذَلِكَ ظَنُّ الَّذِينَ كَفَرُوا فَوَيْلٌ لِلَّذِينَ كَفَرُوا مِنَ النَّارِ}: {أَفَحَسِبْتُمْ أَنَّمَا خَلَقْنَاكُمْ عَبَثاً وَأَنَّكُمْ إِلَيْنَا لا تُرْجَعُونَ فَتَعَالَى الله الْمَلِكُ الْحَقُّ لا إِلَهَ إِلاّ هُوَ رَبُّ الْعَرْشِ الْكَرِيمِ}: {الله الَّذِي خَلَقَ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ وَمِنَ الأَرْضِ مِثْلَهُنَّ يَتَنَزَّلُ الأَمْرُ بَيْنَهُنَّ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ وَأَنَّ الله قَدْ أَحَاَطَ بِكُلِّ شَيْءٍ عِلْماً}: {جَعَلَ الله الْكَعْبَةَ الْبَيْتَ الْحَرَامَ قِيَاماً لِلنَّاسِ وَالشَّهْرَ الْحَرَامَ وَالْهَدْيَ وَالْقَلائِدَ ذَلِكَ لِتَعْلَمُوا أَنَّ الله يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَأَنَّ الله بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ}: {صُنْعَ الله الَّذِي أَتْقَنَ كُلَّ شَيْءٍ}: {وأحسن كل الَّذِي أَحْسَنَ كُلَّ شَيْءٍ خَلَقَهُ}: {مَا تَرَى فِي خَلْقِ الرَّحْمَنِ مِنْ تَفَاوُتٍ} بل هو في غاية التناسب واقع على أكمل الوجوه وأقربها إلى حصول الغايات المحمودة والحكم المطلوبة فلم يكن تحصل تلك الحكم والغايات التي انفرد الله سبحانه بعلمها على التفصيل وأطلع من شاء من عباده على أيسر اليسير منها إلا بهذه الأسباب والبدايات وقد سأله الملائكة المقربون عن جنس هذه الأسئلة وأصلها فقال: {إِنِّي أَعْلَمُ مَا لا تَعْلَمُونَ} وأقروا له بكمال العلم والحكمة وأنه في جميع أفعاله على صراط مستقيم وقالوا سبحانك لا علم لنا إلا ما علمتنا إنك أنت العليم الحكيم ولما ظهر لهم ببعض حكمته فيما سألوا عنه وأنهم لم يكونوا يعلمون قال: {قَالَ أَلَمْ أَقُلْ لَكُمْ إِنِّي أَعْلَمُ غَيْبَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ وَأَعْلَمُ مَا تُبْدُونَ وَمَا كُنْتُمْ تَكْتُمُونَ}.

Källa: Shifa-Ul-Alil, Kapitel 21 (text från Wikisource)

1. Detta för att något sådant skulle vara syfteslöst, och Allah gör ingenting utan syfte, vilket framgår i artikeln. [↩]
2. otro [↩]
3. månggudadyrkan [↩]
4. Jag tror han menar de övre himlarna, men det kan även betyda Paradiset – Allah vet bäst. [↩]
5. Allah är fri från alla fel och brister [↩]
6. All beröm och – förstås – fullkomlighet tillkommer Allah [↩]
7. Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, och det är därför vi är skapade [↩]
8. Allah är större (än allting, och är således ingen att jämföra med skapelsen). [↩]
9. Sura 3:191, egen översättning [↩]
10. Sura 44:38, egen översättning [↩]
11. As-Sadi säger: “… Sanning” dvs inte utan syfte, utan för att tjänarna skall känna till deras Herres makt och storhet, och för att de ska kunna använda dessa (himlarna och jorden) som bevis för detta, och för att de skall veta att den som har skapat dem i deras ben och skelett, även är kapabel att återge dem deras form efter att de en gång dött, detta för att kompensera dem för deras handlingar (på gott och ont). [↩]
12. Sura 44:38, egen översättning [↩]
13. Sura 38:27, egen översättning [↩]
14. Sura 23:115-116, egen översättning [↩]
15. Sura 65:12, egen översättning [↩]
16. Sura 5:97, egen översättning [↩]
17. Sura 27:88, egen översättning [↩]
18. Sura 32:7, egen översättning [↩]
19. Sura 67:3, egen översättning [↩]
20. “Du är sannerligen fri från alla fel och brister” [↩]
21. Sura 2:32, egen översättning [↩]
22. Sura 2:33, egen översättning [↩]

Suran är nedsänd i Mecka.

Abu Lahab var Profetens صلى الله عليه وسلم farbror, och han var väldigt fientlig mot honom.

Han hade alltså ingen religion som han praktiserade, och inte heller var han beskyddande över nära släkt (må Allah förbanna⁽¹⁾ honom), och därför förnedrade Allah honom med denna mäktiga förnedran.

“Måtte Abu Lahabs två händer⁽²⁾ förgås”⁽³⁾, dvs “måtte hans två händer⁽⁴⁾ drabbas av förlust, och måtte han drabbas av olycka”, och “måtte han [hel och hållen] förgås!”⁽⁵⁾ dvs “måtte han aldrig lyckas”.

“Hans rikedom kommer inte att hjälpa honom”⁽⁶⁾ dvs den rikedom som han hade hos sig, och som gjorde honom till en överträdare. “och inte heller det han har förvärvat”⁽⁷⁾, ingenting av detta kommer att hjälpa honom mot Allahs straff, när det sänds ner över honom.

“Han skall brinna i en Eld som blossar högt”⁽⁸⁾ som kommer att omringa honom från varje håll, “och hans hustru är en som bär ved⁽⁹⁾.”⁽¹⁰⁾.

Denna kvinna var, även hon, väldigt fientlig mot Allahs Sändebud صلى الله عليه وسلم. Hon och hennes man brukade hjälpas åt i synd och överträdelse, att bedriva sin ondska.

Hon brukade göra allt som stod i sin makt för att skada Sändebudet صلى الله عليه وسلم, och de handlingar hon gjorde samlades upp på hennes rygg som hennes börda, på samma sätt som den som samlar på sig ved. Han har förberett för henne ett rep “gjort av masad مسد”, dvs av palmfibrer⁽¹¹⁾

Betydelsen kan också vara att hon, i Helvetet, kommer att hämta ved till sin mans eld, runttvingad med hjälp av ett palmfiberrep som är knutet runt halsen på henne.

I denna sura är således ett av Allahs klara tecken; För denna sura nedsändes då Abu Lahab och hans fru fortfarande var vid liv, och Allah informerar däri att de garanterat kommer att straffas och plågas i elden, vilket betyder att de inte skulle blivit muslimer under sin livstid.

Detta inträffade inte heller, precis som Allah informerade oss, Han som känner till det synliga och det fördolda.

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ وَتَبَّ (1) مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ وَمَا كَسَبَ (2) سَيَصْلَى “< 1-937 > “نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ (3) وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ (4) فِي جِيدِهَا حَبْلٌ مِنْ مَسَدٍ (5) .

أبو لهب هو عم النبي صلى الله عليه وسلم، وكان شديد العداوة [والأذية] للنبي صلى الله عليه وسلم، فلا فيه دين، ولا حمية للقرابة -قبحه الله- فذمه الله بهذا الذم العظيم، الذي هو خزي عليه إلى يوم القيامة فقال: ( تَبَّتْ يَدَا أَبِي لَهَبٍ ) أي: خسرت يداه، وشقى ( وَتَبَّ ) فلم يربح، ( مَا أَغْنَى عَنْهُ مَالُهُ ) الذي كان عنده وأطغاه، ولا ما كسبه فلم يرد عنه شيئًا من عذاب الله إذ نزل به، ( سَيَصْلَى نَارًا ذَاتَ لَهَبٍ ) أي: ستحيط به النار من كل جانب، هو ( وَامْرَأَتُهُ حَمَّالَةَ الْحَطَبِ ) .

وكانت أيضًا شديدة الأذية لرسول الله صلى الله عليه وسلم، تتعاون هي وزوجها على الإثم والعدوان، وتلقي الشر، وتسعى غاية ما تقدر عليه في أذية الرسول صلى الله عليه وسلم، وتجمع على ظهرها من الأوزار بمنزلة من يجمع حطبًا، قد أعد له في عنقه حبلا ( مِنْ مَسَدٍ ) أي: من ليف.

أو أنها تحمل في النار الحطب على زوجها، متقلدة في عنقها حبلا من مسد، وعلى كل، ففي هذه السورة، آية باهرة من آيات الله، فإن الله أنزل هذه السورة، وأبو لهب وامرأته لم يهلكا، وأخبر أنهما سيعذبان في النار ولا بد، ومن لازم ذلك أنهما لا يسلمان، فوقع كما أخبر عالم الغيب والشهادة.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Arabiska qabbaha قبح betyder egentligen “förfula”. [↩]
2. Arabiskans “två händer” yadâ يدا är ett sätt att uttrycka sig på arabiska, det är ett sätt att förstärka det man säger. Se Lisan Al-Arab under يدي, och särskilt uttalandet وهذا ما قَدَّمَتْ يَداكَ وهو تأْكيد، كما يقال هذا ما جَنَتْ يَداك أَي جَنَيْته أَنت إلا أَنك تُؤَكِّد بها. [↩]
3. Sura 111:1, egen översättning. [↩]
4. Se föregående fotnot. [↩]
5. Sura 111:1, Bernströms översättning. [↩]
6. Sura 111:2, egen översättning. [↩]
7. Sura 111:2, egen översättning. [↩]
8. Sura 111:3, Bernströms översättning. [↩]
9. eller: “den som bär veden” [↩]
10. Sura 111:3, egen översättning. [↩]
11. Alla ordböcker säger “palmdelar”, och jag antar att det är trådarna från palmstammen som används, och inte bladen. Se Lisan Al-Arab under ليف. [↩]

Suran är nedsänd i Mecka.

“Säg”⁽¹⁾ dvs “säg följande med full kunskap, [säg det] då du är övertygad om att det är sanning, och då du har förståelse om betydelsen [i det du skall säga]”⁽²⁾

“Han är Gud – En”⁽³⁾ dvs att Han är unik i sin Enhet, Han är således Den Ende, den som är ensam om den totala fullkomligheten, den som innehar de skönaste namnen, de fullkomliga och mest högvärdiga egenskaperna, Hans handlingar är heliga – Han saknar like och jämlike.

“Allah är As-Samad.”⁽⁴⁾ dvs “Den som söks⁽⁵⁾ vid alla sorters behov”. Den övre världens invånare, såväl som den undre⁽⁶⁾, är i behov av Honom på största sätt och utsträckning.

De ber Honom gällande deras behov, de har honom som mål när de sätter sig för sina aktiviteter; och detta för att Han är fullkomlig i sina egenskaper.

Den Vetande⁽⁷⁾, som är fullkomlig i sitt vetande, Den Tålmodige⁽⁸⁾, som är fullkomlig i sin tålmodighet, Den Barmhärtige⁽⁹⁾, som är fullkomlig i sin barmhärtighet, den vars barmhärtighet som når allt. Sådana är även Hans övriga egenskaper.

Och en del av att Han är fullkomlig är att “Han har inte avlat och inte blivit avlad”⁽¹⁰⁾, då Han är fullständig i sitt Oberoende⁽¹¹⁾

“och ingen finns som kan liknas vid Honom”⁽¹²⁾ varken gällande Hans namn eller Hans egenskaper eller Hans handlingar, högt upphöjd är Han.

Och i förståelse av allt detta så innefattar denna Sura alltså “Tawhid Al-Asma Was-Sifat”⁽¹³⁾.

تفسير سورة الإخلاص
[وهي] مكية

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ قُلْ هُوَ اللَّهُ أَحَدٌ (1) اللَّهُ الصَّمَدُ (2) لَمْ يَلِدْ وَلَمْ يُولَدْ (3) وَلَمْ يَكُنْ لَهُ كُفُوًا أَحَدٌ (4) .

أي ( قُلْ) قولا جازمًا به، معتقدًا له، عارفًا بمعناه، ( هُوَ اللَّهُ أَحَدٌ) أي: قد انحصرت فيه الأحدية، فهو الأحد المنفرد بالكمال، الذي له الأسماء الحسنى، والصفات الكاملة العليا، والأفعال المقدسة، الذي لا نظير له ولا مثيل.

( اللَّهُ الصَّمَدُ) أي: المقصود في جميع الحوائج. فأهل العالم العلوي والسفلي مفتقرون إليه غاية الافتقار، يسألونه حوائجهم، ويرغبون إليه في مهماتهم، لأنه الكامل في أوصافه، العليم الذي قد كمل في علمه، الحليم الذي قد كمل في حلمه، الرحيم الذي [كمل في رحمته الذي] وسعت رحمته كل شيء، وهكذا سائر أوصافه، ومن كماله أنه ( لَمْ يَلِدْ وَلَمْ يُولَدْ) لكمال غناه ( وَلَمْ يَكُنْ لَهُ كُفُوًا أَحَدٌ) لا في أسمائه ولا في أوصافه، ولا في أفعاله، تبارك وتعالى.

فهذه السورة مشتملة على توحيد الأسماء والصفات.

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

1. Sura 112:1, Bernströms övers [↩]
2. Detta betyder att man inte bara ska säga det med läpparna, utan verkligen ha förståelse gällande dess innebörd och att det är sanning [↩]
3. Sura 112:1, Bernströms övers [↩]
4. Sura 112:1, egen översättning [↩]
5. Eller: “… bör sökas …” [↩]
6. Detta betyder med största sannolikhet himlen och jorden. Allah vet bäst [↩]
7. Al-Alim العليم [↩]
8. Al-Halim الحليم [↩]
9. Ar-Rahim الرحيم [↩]
10. Sura 112:3, Bernströms övers [↩]
11. Ghina غنا, roten till Allahs namn Al-Ghani “Den Oberoende”. [↩]
12. Sura 112:4, Bernströms övers [↩]
13. Den tredje kategorin av Tawhid, att särskilja Gud i Hans namn och egenskaper. [↩]

Sheikh Rabé har svarat.

Fråga: Vissa av de lärda har sagt: Det hör till god förståelse gällande meningskiljaktigheter i regel frågor i Islam att: Om man reser till en plats där folket följer en lagskola som motsäger din åsikt i en viss fråga, så skall man avstå från sin åsikt för att inte förvirra de vanliga människorna. Är detta uttalande korrekt? Må Allah belöna er.

Svar: Ibn Teimia ansåg att man bör avstå från vissa Sunna-handlingar sålänge folket inte är redo att acceptera från dig, och att detta beteende gynnar Dawan⁽¹⁾, och må Allah vara barmhärtig mot denne lärde.

Till exempel så avstod Profeten صلى الله عليه وسلم från att riva ner Kaban, för att denna handling (att avstå från det) var mer gott och genom detta undvek de viss skada och ondska. Så fastän det var någonting som var bra, dvs att riva ner den, så avstod han från detta då det skulle ha viss negativ effekt.

Allahs Sändebud صلى الله عليه وسلم sade angående detta till Aisha رضي الله عنها: “Aisha, om inte ditt folk skulle vara nyfrånkomna från Shirk (avgudadyrkan) så skulle jag ha rivit Kaban och jämnat den med marken, och byggt upp den med två dörrar, en mot öster och en mot väster, och jag skulle gjort den 6 armslängder⁽²⁾ större, för Quraish har fallit tillkorta i att bygga den”⁽³⁾

Man bör förstå detta som att en Sunna-handling bör avstås från att göras, till och med om den är obligatorisk (wâdjib), om det har en skadlig effekt.

På samma sätt är det gällande att påbjuda det goda.

Att påbjuda gott är obligatoriskt, och en av Islams grunder⁽⁴⁾, men om du beordrar någon att sluta göra en viss förbjuden handling och att detta leder till något ännu värre, så får man inte kritisera handlingen. Detta för att förbjudandet skulle leda till någonting värre än själva handlingen.

Beviset är att Dawa⁽⁵⁾ behöver vishet och kunskap: “Kalla till din Herres väg med vishet och fina uppmaningar, och diskutera med dem på bästa sätt”⁽⁶⁾

Även för denna anledning så har Allah sänt ned lagstiftningen i nivåer - Han förbjöd inte sprit förutom i slutet av Islams uppenbarande, och även själva förbudet nedsändes i olika nivåer. Och inte heller Riba (ränta) förbjöds förrän i slutet av Islams uppenbarande.

Därför säger Sheikh ul-Islam (dvs Ibn Teimia): “Den som kallar till Islam och som reser till ett korrupt land (islamiskt sett), och som inte hindras från att visa Islam bit för bit, bör göra så (kalla till Islam nivåvis) – inte kommer man bara och häller hela Islam på ett vilselett folk, på en enda gång”

Du går inte till ett folk som är Rafida (extrema Shia), eller extrema Sufister som dyrkar gravar, och tvingar dem att följa handlingar som visserligen är Sunna men medan folket är dränkta i Shirk (avgudadyrkan) och villfarelse!

Man bör börja sitt kall till Islam med Tawhid (den “Islamiska monoteismen”) och sedan de saker som är obligatoriska (wadjib), och saker som de skiljer sig från gällande Sunna handlingar bör man börja med efter allt detta.

السؤال: بعض أهل العلم قال : إن من فقه الخلاف أنه إذا نزل المرء على أهل بلد وهو مخالف لمذهبهم في مسألة من المسائل التي يسوغ فيها الخلاف أن ينزل على رأيهم منعا للتلبيس على العامة، فما مدى صحة هذا القول وجزاكم الله خيرا ؟

الـجــواب:

يرى ابن تيمية رحمه الله أنّ من مصلحة الدعوة أنك تتنازل عن سنة ولا تتشدد فيها حتى تتجاوز مرحلة يمكن أن يقبلوا منك تطبيق هذه السنة – رحمه الله – .
وقد يضرب مثلا لهذا : أن الرسول عليه الصلاة والسلام ترك هدم الكعبة لأجل المصلحة ودرء المفسدة عليه الصلاة والسلام؛ هذا أمر مطلوب ومع ذلك لدفع المفاسد التي تترتب على هدمها وبنائها؛ يعني الرسول عليه الصلاة والسلام قال لعائشة : ( يا عَائِشَةُ لَوْلَا أَنَّ قَوْمَكِ حَدِيثُو عَهْدٍ بِشِرْكٍ لَهَدَمْتُ الْكَعْبَةَ فَأَلْزَقْتُهَا بِالْأَرْضِ وَجَعَلْتُ لها بَابَيْنِ بَابًا شَرْقِيًّا وَبَابًا غَرْبِيًّا وَزِدْتُ فيها سِتَّةَ أَذْرُعٍ من الْحِجْرِ فإن قُرَيْشًا اقْتَصَـرَتْهَا حَيْثُ بَنَتْ الْكَعْبَةَ ).

ففقه الحديث أننا إذا رأينا عملا من السنن يترتب عليه مفسدة حتى لو كان واجبا؛ كالأمر بالمعروف؛ الأمر بالمعروف واجب وأصل من أصول الإسلام؛ إذا كان نهيك عن هذا المنكر يؤدي إلى مفسدة أعظم فلا يجوز لك أن تنكر لأنه يؤدي إلى مفسدة أعظم .
الشاهد : أن الدعوة تحتاج إلى حكمة وتحتاج إلى علم : ( ادْعُ إِلِى سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ ) ولهذا الله سبحانه وتعالى تدرج بالأمة في التشريع؛ ما حرم الخمر إلا في الأخير وتدرج في تحريمه، وما حرم الربا إلا في الأخير، فيقول شيخ الإسلام ابن تيمية : الداعية إلى الله في بلد فاسد لا مانع أن يتدرج؛ يتدرج في الدعوة، لا يأتي بالإسلام كله يصبّه على شعب منحرف .
لا تأتي إلى شعب رافضي، شعب صوفي غال في القبورية، وتطالبهم بالسنن وهم واقعون في الضلالات والشركيات ! ابدأ بالدعوة إلى التوحيد وإقامة الواجبات، وإذا عندهم مخالفات في السنن؛ بعدما تقطع هذه المراحل ادخل في تعليمهم السنن .

…………………

أخرجه مسلم برقم: ( 1333)

Källa: Sheikh Rabés hemsida

1. Kallet till Islam [↩]
2. Uttrycket “minal-hidjr” är oklart. [↩]
3. Sahih muslim, hadith nr 1333 [↩]
4. Sheikhen menar att denna sak är obligatorisk, men att man ändå avstår från den i dessa fall [↩]
5. Att kalla till Islam [↩]
6. Sura Nahl: 125 [↩]

“Säg”⁽¹⁾, dvs “säg följande då man söker skydd”⁽²⁾.

“Jag söker skydd [hos]“⁽³⁾, dvs “jag flyr [till], söker skydd och frist [hos]”⁽⁴⁾ och “jag söker att skyddas, gömmas [hos]”⁽⁵⁾ och “jag söker mig endast [till], griper tag [i]”⁽⁶⁾.

“klyvningens Herre”⁽⁷⁾ dvs den som klyver fröna och kärnorna⁽⁸⁾, och den som klyver gryningen.⁽⁹⁾

“mot det onda i det som Han har skapat”⁽¹⁰⁾ innefattar allt som Allah har skapat utav Människor, Jinner och djur. Man söker alltså skydd hos dess Skapare, mot det onda som finns i dem.

Efter Han nämnt ondskan som generell och allmän, så specificerade han några särskilda former av ondska:

Han sade då:

“mot det onda i nattens tätnande mörker”⁽¹¹⁾, dvs från [allt] ont som sker i och vistas på natten, då folket lägger sig till sömns, och då många onda själar⁽¹²⁾ sprider sig på jorden, samt farliga djur.

Han sade även:

“mot det onda från dem⁽¹³⁾ som blåser på knutar”⁽¹⁴⁾ dvs det onda [som kommer från, och som finns i] trollpackorna, som utför sin trolldom genom att blåsa⁽¹⁵⁾ på knutar, som knyts även dem i trolldom.

“och mot det onda i avunden från den som avundas”⁽¹⁶⁾ avser den som önskar att den avundades välsignelser skall upphöra, och denne gör allt i dess makt för att det ska upphöra. Därför är det nödvändigt att söka Allahs skydd från denna persons onda [handlingar och effekter], och [att söka Allahs hjälp] för att dennes onda planer skall gå om intet.

Även den som ger “onda ögat”⁽¹⁷⁾ omfattas av [det som står i denna vers,] ordet “den som avundas”, då det onda ögat inte uppstår från andra än sådana som har i sin natur att vara avundsjuka och ondskefulla, och som är vidriga i sina själar.

Denna sura har således omfattat att söka skydd från all form av ondska, i både generella och specifika drag.

Detta uttalande⁽¹⁸⁾ är ett bevis för att trolldom är verklighet, och att dess skada och fara bör aktas, och att man bör söka skydd hos Allah från trolldom och dem som praktiserar det.

أي: ( قل) متعوذًا ( أَعُوذُ) أي: ألجأ وألوذ، وأعتصم ( بِرَبِّ الْفَلَقِ) أي: فالق الحب والنوى، وفالق الإصباح.

( مِنْ شَرِّ مَا خَلَقَ) وهذا يشمل جميع ما خلق الله، من إنس، وجن، وحيوانات، فيستعاذ بخالقها، من الشر الذي فيها، ثم خص بعد ما عم، فقال: ( وَمِنْ شَرِّ غَاسِقٍ إِذَا وَقَبَ) أي: من شر ما يكون في الليل، حين يغشى الناس، وتنتشر فيه كثير من الأرواح الشريرة، والحيوانات المؤذية.

( وَمِنْ شَرِّ النَّفَّاثَاتِ فِي الْعُقَدِ) أي: ومن شر السواحر، اللاتي يستعن على سحرهن بالنفث في العقد، التي يعقدنها على السحر.

( وَمِنْ شَرِّ حَاسِدٍ إِذَا حَسَدَ) والحاسد، هو الذي يحب زوال النعمة عن المحسود فيسعى في زوالها بما يقدر عليه من الأسباب، فاحتيج إلى الاستعاذة بالله من شره، وإبطال كيده، ويدخل في الحاسد العاين، لأنه لا تصدر العين إلا من حاسد شرير الطبع، خبيث النفس، فهذه السورة، تضمنت الاستعاذة من جميع أنواع الشر، عمومًا وخصوصًا.

ودلت على أن السحر له حقيقة يخشى من ضرره، ويستعاذ بالله منه [ومن أهله].

Källa för den arabiska texten: Qurancomplex.com

Ordlista: Al-bâhith Al-Arabi

1. Sura 113:1, Bernströms övers [↩]
2. Detta betyder att man inte bara ska säga det med läpparna, utan verkligen söka skydd då man säger det. [↩]
3. Sura 113:1, Bernströms övers [↩]
4. Arabiska aldja’ ألجأ vilket har samma rot som ordet för flykting, dvs från andra länder, lâdji’. Se Lisan Al-Arab under لجأ [↩]
5. Arabiska alûdhu ألوذ, då tex malâdh betyder “fort” och då lawdh betyder “bergets fot”, antagligen därför man inte syns lika bra. Se Lisan Al-Arab och Qamos Al-Muhit under لوذ [↩]
6. Arabiska a´tasimأعتصم som har samma betydelse som imtana´, dvs “att upphöra med [allt (förutom ...)], att avhålla sig [från (allt förutom ...)]“. Även betyder ordet “att hålla i”, tex ett rep, som i “… grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras” (Sura 3:103 Bernströms övers). Se Lisan Al-Arab under عصم [↩]
7. Sura 113:1, egen övers [↩]
8. Arabiska nawâ نوى är inte bara för dadlar, utan även för druvor och annat. Se Lisan Al-Arab under نوي. Samt för Getaplar, arabiska Nabiq och Sidr. Se Lisan Al-Arab för عجم [↩]
9. Därav Bernströms ordval, “gryningens Herre”. [↩]
10. Sura 113:2, Bernströms övers [↩]
11. Sura 113:3, Bernströms övers [↩]
12. Detta innefattar antagligen både andar, dvs Jinner, och människor. [↩]
13. Ordet är egentligen i feminint plural, alltså mer korrekt, ungefär: “kvinnorna som blåser på knutar”. För övrigt är ordet “från” i “… det onda från dem …” implicit, alltså underförstått av översättaren, men kan vara en annan preposition som “i”. En mer exakt översättning skulle vara: “… det onda [från, eller i] dem …” [↩]
14. Sura 113:4, Bernströms övers [↩]
15. Arabiska nafth نفث, betyder att spotta, men utan saliv, så ungefär “att spotta luft”. Se Lisan Al-Arab under نفث [↩]
16. Sura 113:5, Bernströms övers [↩]
17. Arabiska endast “ögat”, al-´ayn العين. Det är inte den vanligt svenska förståelsen av onda ögat som avses i islamiska sammanhang, vilket oftast (även i Hollywood) brukar porträtteras som en elak blick och att personen sedan ska tex förbannas eller liknande. Det islamiska (eller kanske oislamiska, då man bör avstå från att ge andra detta) är starkt kopplat till avund och att man suktar efter andras välsignelser och goda saker som de getts, oavsett om det är makar eller ägodelar. Den svenska formuleringen “onda ögat” kan ha kommit från judisk terminologi, som använder ha-ayn ha-ra. Gud vet bäst. [↩]
18. Dvs versen om trolldom. Allah vet bäst. [↩]